Divergent

Modern hälsade med kraftigt handslag och nickade åt honom med ett stort leende innan hon tog Sols hand i sin.
"Så det var ni som hjälpte min lilla dotter, hon älskar sin nya klänning." sa hon och menade den röda, Sols. Sedan granskar hon dem uppifrån och ner.
"Fast ni ser ut att behöva ett bad, nya kläder, mat och någonstans att sova." mumlade hon och såg på deras utmattade ansikten.

Kai nickade, "Det är vi det." mumlade han och lyckades få fram ett leende. "Vi behöver allt du säger... Får vi det?" frågade han. Kvinnan nickade och sade åt dem att följa. De kom till ett större hus. De gick in. Kai kramade Sols hand lite ätt och fann trygghet i att göra det. Då de var inne såg Kai en massa människor sitta och äta köttgryta och prata, som om allt vore normalt. Här fanns tillochmed värme. Hade Kai inte fått lära sig att det inte fanns någon värme i de falanglösas kvarter? Hm... Snart serverades de samma gryta och Kai började hungirgt äta. Aldrig hade mat smakat så bra.

Sol som var hungrig utan att hon märkt det åt med god aptit, hon fick till och med ta om.
"Jag har aldrig ätit så gott, inte ens hemma." fick hon ur sig och såg på Kai som satt mittemot henne och kvinnan, flickans mamma bara såg på dem.
"Det kommer bli bra." sa hon bara tröstande till dem, inte för Sol kände att hon behövde tröst längre. Detta verkade bli bättre än hon någonsin kunnat tänka sig.

Kai sade inget, åt bara. Grytan smakade mycket bra, lite salt men ändå mycket god. När han var klar ställde han ifrån sig skålen och log tacksamt mot flickans mor. "Vad heter ni?" frågade modern. Kai presenterade sig själv och frågade sedan om deras namn.

Sol presenterade sig och hon log, "De fridfulla och de tappra?" frågar hon men hon vet svaret det hörs bara på deras namn vad de en gång tillhört. Inte bara det utan på hela deras sätt att vara.
"Jag heter Frida och min dotter Cornelia." log hon och ställde sig upp.
"Så, ett bad och bums i säng, ni får låna något att sova i så fixar vi kläder i morgon, ni måste vara utröttade." sa hon moderligt och log.

Kai nickade och log vagt. "Inga problem för mig!" mumlade han och ställde sig sakta upp. Han såg sig om, "Vart är badrummet?" frågade han bortkommet.

Frida tar med dem ut och visar dem till ett närbeläget hus och Frida pekar på var Kai skulle och Sol skulle få det var uppdelat.
"Här." säger hon och ger dem en varsin pyjamas.
"Jag väntar utanför så ska jag visa er sovplatser sedan." sa hon vänligt.

Kai nickade kort och tog emot pyjamasen. Han gick in i badrummet. Det luktade kiss, och lite snus satt här och var. Han klädde av sig trasorna till kläder och satte på en av de fem duscharna. Först blev han chockad av den kalla temperaturen, men sen blev det lite varmare, nästan ljummet. Han duschade snabbt och tvålade in sig ordentligt innan han klev ut, torkade sig med insidan av de kläder han använt förut och tog på sig sin pyjamas. Sedan vikte han ihop sina gamla kläder och gick ut.

Sol såg sig om renligheten verkade inte vara så hög. Men hon tog villigt av sig sina kläder och gick in i duschen. Det sved och brände i hårbotten och vatten blandades med tvål, smuts och blod. Hon duschade länge i flera vatten tills hon äntligen blev ren. Hennes slitna hår, de kala fläckarna såg än värre ut och Sol bara ville gråta åt eländet då hon torkade sig och klädde på sig.

Då Kai kom ut stod Frida där oh väntade på dem. Hon verkade vara djupt inne sina tankar och hade en lite, lirenrynka i pannan där hon stod och såg på marken framför sig. Hennes ena fot skrapade lätt mot gruset på asfalten. Hon hade inga skor. Då Kai harklade sig såg hon upp och log mot honom, "Gick det bra?"
"Ja", svarade Uriah och log vagt. Frida skrattade. Uriah såg frågande på henne men kände sig stolt då hon kom med en förklaring: "Det är tydligt att du kommer från de tappra!" sade hon vänligt.
Kai blev både stolt och ledsen av svaret, han älskade ju de tappra - och han hade valt de osjälviska.