Privat rollspel(fashion7)

Helene åt tills hon var mätt och ställde sedan undan brickan. Hon kröp ihop vid Eric och la försiktigt armarna om honom innan hon slummrade till hon med.

Eric vaknade ett par timmar senare. Han hade en hemsk huvudvärk och ville mest bara dö. Han stönade högt och satte sug långsamt upp. Rummet tycktes snurra framför honom och han stönade åter. "Fyfan!" muttrade han för sig själv.

Helene vaknade till då Eric satte sig upp och såg sömnigt upp på honom. "Hur är det?" mumlade hon och satte sig upp med. "Det finns mat kvar".

"Ont i huvudet!" stönade Eric tyst och tog sig mödosamt upp ur sängen. Med hasande steg gick han till bordet där maten stod. Den var kall,men det räckte med att det var mat för att Eric skulle äta den. Han lade sig på bordet så snart maten var slut och suckade tungt. "Aaaaaj...."

Helene strök honom lätt över håret. "Det var för att du drack så mycket...". Hon gick in i badrummet och där i en låda fanns några örter, hon kände igen dem då hon sett Swilts äta dem många gånger. De var mot bakfylla. "Här" hon kom ut och gav dem till ERic.

Eric blundade för att slippa se Helene. Vilken skam, att visa sig svag inför kvinnor. Men när han blundade kom Nathan in i hans huvud och han tvingades slå upp ögonen igen. Han skymtade Helene där borta. Snart var hon tillbaka, med örter. Eric fnyste, skeptisk till örterna. Örter och medicin var något han aldrig förstått sig på, men han tog emot dem med ett kort tack och svalde dem.

Helene satte snabbt upp håret i en knut. "De borde få dig att må bättre snart" sa hon om örterna och log lite. "Tack för där nere förresten...De hade inte tänkt låta mig gå" sa hon tyst.

"Hoppas det..." suckade Eric och ställde sig långsamt upp. Han säg upp på Helene och ryckte på axlarna. Han verkade lite sur. "Vad skulle jag inte göra för dig." muttrade han buttert och gick fram till ett fönster. Han tänkte på sina drömmar och blev plötsligt osäker. "Helene. Träffade du någonsin min bror Nathan?" frågade han med låg stämma.

Helene visste inte vad hon skulle svara, hans ord sa en sak och hans ton en annan. Men hon kom sakta fram till honom. "Jag visste inte att du hade en bror...Och nej, jag träffade inte honom" sa hon tyst innan hon tog en paus. "Jag fick egentligen inte träffa någon av tjänarna för min far...".

Eric lugnade sig så fort Helene svarat. "Jag hade en bror ja. Han var en underbar människa. Jag minns honom tydligt än... Men hans ansikte börjar bli suddigt... Varför var du med tjänarna om,du inte fick då?"