Prs(Dragon Fantasy)

Uriah vaknade sent nästa dag, av att Keiron drog ner honom från sängen. "Klockan åtta i sjukstugan stod det på schemat, eller har jag fel?" log han. Uriah log ursäktande och klädde på sig. Han gick haltandes till sjukstugan.

Mina satt i en stol med en filt om sig och ett glas ambrosia som hon drack ur. Hon tyckte de gjorde väldigt stor sak av lite feber som hon tyckte. Dock hade hon fått på sig en enorm rödrutig skjorta i storlek XXXXL för de fuktiga klädernas skull. Hon undrade hur det var med Uriah, han hade haltat, han hade när på blivit dränkt och med förundran kom hon på det där med bubblan.

Uriah kom in i sjukstugan. Han började hjälpa till med allt möjligt och lade inte märke till Mina. Han haltade än, men det var ett snäpp bättre. Han var koncentrerad i sitt arbete men vänligheten fanns fortfarande där och han var glad över att kunna hjälpa.

Mina lade märke till honom och följde honom trött med blicken tills han äntligen kom nära henne.
"Du haltar fortfarande, du borde se efter det." sa Mina med neutral röst men med en orosrynka i pannan.

Uriah log upp mot henne under luggen. "Det är lugnt." sa han med ett axelryck och fortsatte mata sjuklingen. "Hur är det själv?"

"Det är inte lugnt om du haltar, ta hand om dig själv annars gör jag det med våld." sa Mina med allvar i rösten, det hördes att hon brydde sig om honom vilken var en konstig känsla då hon inte gjort det förr.
"Bra." sa hon och ryckte på axlarna, "Hade lite feber, men tror att det är bättre nu." log hon, med lite feber var ganska så mycket feber.

Uriah grymtade kort till svar, att bli omhändertagen, eller för den delen tvingad till saker var inget han gillade direkt. "Så bra." sa han sedan och log.

"Eller hur." sa Mina lugnt och ställde sig upp, den stora skjortan var som en klänning på henne och hennes bara spinkiga men stack ut. Hon tog bort skålen ur hans hand då han var klar och pekade på sin stol, "Sitt." sa hon åt honom.

Uriah såg förvånat på henne men gjorde som hon sa. "Vad ska du göra?" undrade han nyfiket.

Mina såg på honom, "Kolla din fot kanske? Vad gör man?...." det sista frågade hon mer sig själv och tog av honom strumpan och skorna försiktigt och la den på en pall.