Alice i Underlandet (Privat med Mily, OBS kan förekomma mycket våld och blod)

När Alice kom igenom såg hon att hon nu befann sig på en stor blommig äng. Det var helt färglöst. Antingen var saker vitt eller svart, himlen var grå.

Mycket långt borta kunde man se ett stort svart slott och bakom sig kunde man se ett vitt slott. På olika ställen var det olika vita och svarta torn.

Efter en stund kunde Alice förstå att hela stället var färgat som ett stort schackspel.

Hon skulle gå några steg framåt, men istället förde hennes fötter henne bara baklänges.

Jasper försökte vänja sig vid mörkeret men snart försvann mörkeret och han stod i sin hemby. Han såg sig om på de gamla husen nervöst. Han sträkte ut sin hand men den gick rakt igenom husväggen.

"tednallegepS etteh ted ,mo salat tröh gaj elläts tte i rä iv rort gaj ,ecilA", sa Dinah.
"Jag förstår inte vad du säger, pratar du på ett annat språk"? Sa Alice. Men hennes ord lät inte alls som i hennes huvud. De lät... baklänges.

Jasper såg på väggen var hans hemby en spökstad? Precis när han tänkte det så ändrades byns utseende till en spökby. Han såg sig skrämt omkring.

Alla Alices rörelser gick tvärtom till vad hon gjorde. Hon blev orolig och försökte ta sig tillbaka genom spegeln, men då gick hon bara framåt och uppför en kulle.

Jasper såg sig om i spökbyn
" Hallå " ropade han hans röst ekade mellan husväggarna. Jasper rös skrämt

(Är de inte på samma plats?)

Alice såg sig omkring.

"Dinah, om de försvann för längesen är vi nog illa ute nu",sa Alice fast baklänges. "Vill vi hem borde det inte vara så svårt", sa Dinah leendes. "Bara gå framåt så kommer vi bakåt".

(Nej verkar inte så)

Jasper rös staden var öde han sprang och öppnade dörrar till hus ingen verkade vara hemma i byn.

"Jag hoppas att du är färdig snart slav", hördes det Hjärter Dam ropa från ttrappan."Hjälp", tänkte Lorina.
Hon blev bara ännu mer stressad. Hon var inte ens halvfärdig.
"Ers majestät, jag tycker inte att du borde gå in än", sa Lorina nervöst.
"Jag bryr mig inte om vad du tycker, det är jag som bestämmer"! Sa Hjärter Dam. Sen utan förvarning öppnade hon hennes dörr.
När hon såg att inte klänningen var färdig eftersom att natten snart var slut så blev hon röd av ilska.

"Hur vågar du? Klänningen skulle varit klar"! Sa drottningen argt. "Förlåt, ers majestät", bad Lorina. Hjärter Dam slog henne så att hon föll omkull. Sedan sparkade hon henne. Därefter tog hon upp det som var färdigt av klänningen och rev den i bitar.

"Börja om! Den ska vara klar ikvälö"! Sa drottningen och gick iväg.

Sam såg mot himelen han förstod att natten snart var över han suckade och väntade.