Tänk om...? [Drarry]

Åh tack gode gud att han väntade på ödet :}
Älskar det, längtar efter mer 83

Har läst igenom det som redan kommit upp och gillar det *bevakar*

Åh, det värmer ♥ Du är dessutom en av mina små idoler här på mugglis ^^

Oj haha tack! Funderar själv på att börja skriva lite FF men jag är rädd att min tankspriddhet skulle göra att jag inte får ihop en bra story..

Ofc♥ Vill ha kapitel♥

Haha jag hade en heeelt annan story i huvudet när jag började skriva på den här XD Jag skulle i alla fall vara en trogen läsare

Jättebra

Kapitel 15
Del 1

Harry

Kylan bet i skinnet och vinden rev i mitt hår och mina kläder. Det var iskallt. Sköra snökristaller föll från den ljusblå, morgonvakna himlen. Hela jag skakade och mina fötter hade domnat i kängorna. Jag pulsade fram genom det redan plöjda spåret som klöv snötäcket. Jag antog att det var Ron som hade sprungit ut som den idiot han var. Han hade varit borta när jag vaknat och alla jag hade frågat förnekade att de hade sett min vän. Ju längre jag sträckte mig mot den täta skogen, ju mer irriterad blev jag. Varför gick jag ens ut för att leta efter honom? Varför var det inte Hermione som vadade fram genom det kompakta täcket över den döda gräsmattan? Jag hejdade impulsen att gå tillbaka till slottet. Jag gick längre och längre in i skogen, täckt av kristaller och med snö i kängorna. Hur långt kunde han ha hunnit bara på ett par timmar? Mina avdomnade ben blev tyngre och tyngre och efter ungefär en halvtimmes irrande bland trädstammarna föll jag ihop på fläcken och la mig ner i det tjocka snötäcket. Flingorna domnade mina kinder och öron och snart även hela ryggen men jag kunde inte förmå mig att resa mig. Jag ville bara gråta. Allt kändes plötsligt hemskt. Ångesten kröp sig närmare och fick snart makt över mig. Jag kände en tår löpa nerför min frusna kind, ner i de kristallklara snöflingorna som omgav mig. Ett knytnävsslag i magen av mina egna rusande tankar innan jag slöt ögonen. Jag fick plötsligt känslan av att det var här det slutade. Jag skulle frysa ihjäl. Jag reste mig automatiskt av någon plötslig energikick jag fått men ställde mig bara helt hjärndött i min egen snöängel. Jag lät instinkterna och mina ångestfyllda tankar ta över mina handlingar och utan någon större uppfattning så började jag ta av mig mina kläder. När jag stod huttrande i bara underkläder så såg jag drömskt in bland de täta trädstammarna. Ingen skulle hitta mig, ingen skulle rädda mig. Mitt skinn var avdomnat och likblekt men mina händer knallröda och stickande av kylan. Jag tänkte på Draco. Han skulle vara den sista jag tänkte på. Jag såg honom framför mig med det skimrande ansiktet och de stålgrå ögonen. Jag kände hur rinnande tårar drog ner för mina kinder som brinnande glöd. Mina ben gav vika för min impulsiva tanke och jag satte mig varsamt på huk innan jag la mig i ner i min egen kontur, i min egen snöängel, för att dö.

~

Vill ni ha nästa deeel? ^^

*tårögd* Ja nästa del! And I better not start crying!

Vill varna om att jag kan vara väldigt barbarisk i mina fanfics XD