Duddley, kär i en… häxa?

Pinez 14 - Det skulle vara jättekul! Tagga mig om du gör det!

kan du göra det på svenska för min engelska talsyntes pratar så fort så jag inte hänger med. du är bäst och en bra vänn undefinedPinez14

Hoppas ikväll

Skriv ett slut kapitel bara här.

Pinez 14 tagga mig om du gör det, även om den bara är på engelska, jag vill verkligen läsa

Ja vill också läsa (helst på svenska) tagga mig då

Tagga mig på svenska ♥

Svenska om du taggar mig

Hej hej! Så jag kanske råkade vara borta igår och hann inte skriva klart kapitlet...
He he.. oups!



Jag vaknade av att min telefon surrade två gånger i sekunden. Det var sms från Cho.

God morgon! Är du vaken?

Du måste vakna snart

Annars blir du sen

Vakna nu

Hallååååå

Dudley

Vakna!

Jag kommer att spamma din telefon tills du vaknar

Välkommen till helvetet!

Jag stönade och lämnade min underbart varma säng bakom mig, tog min telefon och ringde Cho.
"Var det där verkligen nödvändigt?" sa jag anklagande.
"Det är inte mitt fel att du inte vaknar normal tid."
"Klockan är sex på morgonen. Och det är sommarlov!"
"Ja, och din poäng är?"
"Du är galen. Fullkomligt, helt galen."
"Tack så mycket." svarade hon i en sarkastisk ton.
"Varsågod." sa jag och gäspade stort. Jag kastade en längtande blick mot min säng.
"Våga inte att lägga dig i sängen." Jag stönade som svar. "Glöm inte att vi ska mötas om en halvtimme."
"Jaja, syns där."
"Hejdå."

Efter att jag borstat tänderna och klätt på mig så tyst som jag kunde så smög jag ut och började att gå mot skogen.
Luften var kall och himlen fortfarande mörkblå. Man kunde fortfarande svagt se stjärnorna på himlen.
Nu hade det bara blivit mörkare och mörkare för varje dag som gick. Det fanns gatlyktor men ingen var på, förutom en där ljuset flickrade till då och då.
Jag såg hur skogen började visa sig borta vid ett par hus, så när jag kom fram lutade jag mig mot ett träd och började vänta.
När jag hade väntat i någon minut kände jag hur det blev kallare och gåshud började täcka mina armar. Jag drog min munkjacka tätare om kroppen och tänkte på att nästa gång skulle jag ha på mig en jacka istället.
Sakta men säkert, kom en känsla av övergivenhet och tog över hela min kropp. Det kändes som att allting var slöseri, som att det inte fanns någon glädje kvar i världen, som att någon sugit ut det ur luften. Kylan blev kallare och kallare. Det kändes som att den trängde sig in i min hud och frös hela min kropp. Jag kunde känna hur den sakta tog över hela mig, och det tog inte långt tid innan jag inte hade någon känsel kvar.
Jag lutade huvudet mot trädstammen bakom mig, tog ett övergivet andetag och stängde mina ögon.
Folk pratar om att vissa människor har nära-döden-upplevelser. Då ser man hela sitt liv spolas fram framför sina ögon på några sekunder. Man ser allting som hänt från att man är nyfödd. Man får känna allting man känt tidigare. Alla glada stunder och alla sorgliga stunder. En sammanfattning av sitt liv på några sekunder.
Just då hade jag en sån, fast den var bara inriktad på allting dåligt med mitt liv.
Framför mig kände jag allting som hade gjort mig ledsen, allting som gjort mig arg, allting som gjort mig besviken, allting som hade fått mig att känna mig hopplös. Jag kände allting från mitt liv som jag skulle vilja ta bort från mitt liv

Just då, kändes allting hopplöst.

Hehe, en häxa med mobil... MEEER!