5 steps on how to make James Potter like you [SV]

♥

---

November 2

Det var riktigt kallt ute när jag kom utanför dörrarna och jag slog armarna om min kropp för att värma mig själv. Med bestämda steg gick jag nerför stigen till den upplysta planen. Träningen borde ha börjat dra sig mot sitt slut vid det här laget, men även om jag skulle behöva störa mitt i alltihopa så var jag tvungen att få ur mig vad jag tyckte och tänkte till James. Och det nu, när jag fortfarande hade modet till det.

När jag nådde planen kunde jag se sju personer jogga runt den enorma ytan. Jag fick genast syn på James, längst fram i ledet bredvid Emma. De var på andra sidan planen och utan en tanke satte jag av mot dem med blicken fixerad vid James. Emma lade märke till mig när jag kommit inom några meters räckhåll och knuffade till James varefter hon pekade åt mitt håll. De båda kom till ett stopp, vilket även resten av laget som kom bakom gjorde.

James såg förvirrat på mig. "Savannah? Ryan sa att du var sjuk--" började han, men jag avbröt honom. Jag hade inte ens tid att reflektera över att Ryan varit snäll och täckt för mig utan sade bara,

"Jag slutar."

Jag vågade inte se på någon utav mina lagkamrater, särskilt inte Ryan. James bara rynkade på pannan. "Slutar med vad?"

Jag tog ett steg fram. "Med Quidditchen, med att försöka vara någon jag inte är för att få dig att tycka om mig. Med allt. Jag är så trött på att lägga all min vakna tid på att tråna efter dig. Jag är ingen Lisa McCartney och kommer aldrig att vara, jag är inte sexig, jag är inte erfaren när det kommer till killar. Jag är Savannah Woods, jag är klumpig och pratar utan att tänka, och jag hatar Quidditch."

Hela laget stod och gapade åt mig, men jag ville inte ha något svar från James, eller från någon annan i heller för den delen, så jag vände bara på klacken och satte av mot slottet igen.

HEJA VANNA HEJA VANNA OMG OMG SÅ HIMLA BRA!! MERMERMERMER YEEEEEESSSS!!!!! JAMES ÄR DUMPAD DET HÄR SKA FIRAS ;DDDDDD

OMG fan va grym hon är. Kommer säkert bli Ryannah till slut ehehhe

GIRLPOWER yay 8D
Heja Savannah, du klarar det!!
Älskar att du uppdaterar så ofta, ju mer desto bättre liksom ♥

Åh gud.. Jag blev så himla berörd av det här kapitlet... Du är så bra så jag.. Jag fick en klump i halsen..Asså allvarlitt jag fick så många känslor♥♥ Hon är så bra som säger sanningen.gen♥

Jättesuperbra!! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

HON ÄR INNEEEEEEEE!!!!

TAAACK ♥

---

November 2 - Albus perspektiv

Jag kunde inte koncentrera mig, och det var inte likt mig. Med en suck lade jag ifrån mig astronomiboken och masserade mig vid tinningarna. Jag var ensam i sovsalen då de andra grabbarna antingen var på Quidditchträning eller åt kvällsmat i Stora salen. Jag hann just undra hur det gått för Savannah på träningen när dörren flög upp och ingen mindre än min bror kom instormandes. Han var upprörd - det kunde alltså inte ha gått så bra.

"James?" sade jag undrande, när han bara vankade av och an utan att säga något.

"Jag förstår mig inte på henne, Al."

"Vem?"

"Savannah såklart, din bästa vän!" slängde han ur sig. Han var fortfarande iklädd sin Quidditch uniform och hans leriga kängor lämnade spår efter sig på golvet när han fortsatte gå fram och tillbaka. "Jag förstår inte vad hon håller på med. Jag menar, först kysser hon mig helt oväntat på Halloweenfesten och sedan dyker hon upp mitt i träningspasset idag och skäller ut mig för att hon försökt ändra på sig för att jag skulle tycka om henne. Liksom, va? Hur kan det vara mitt fel? Jag förstår verkligen inte hur du kan vara vän med henne, hon är ju helt psycho!"

Jag kände hur ilskan sköt upp inom mig likt lava, men istället för att trycka ner den igen som jag brukade göra, hörde jag mig själv säga, "Håll käften, James."

Det fick James att stanna upp och han såg nu chockat på mig. "Vad sa du?"

Jag svalde och ställde mig upp. This was it, nu fick det bära eller brista. Jag såg på James med stadig blick och fejkad självsäkerhet. "Jag sa; håll käften", sade jag och sedan var det som att en spärr släppte och allt bara forsade ur mig. "Savannah är tusen gånger bättre än dig, och om du inte varit så förbannat egenkär och så full av dig själv kanske du hade lagt märke till hur hon varit kär i dig ända sedan vårat första år! Jag menar, varför tror du hon helt plötsligt började spela Quidditch? Varför tror du att hon gick ut med din bästa vän och sedan när du sade åt henne att sluta strula med honom uppfattade dig som svartsjuk och kysste dig? Men vet du vad? Du förtjänar henne inte, inte på långa vägar, och du har ingen aning om vad du just gått miste om för en mer underbar person lär du aldrig hitta." Jag andades stötvis.

James bara gapade. "Jaha..." började han, men jag var inte klar riktigt än.

"Och du kan bara glömma att jag gör dina läxor något mer i framtiden! Lycka till att klara ditt examensprov nästa termin utan min hjälp!" Sedan lämnade jag salen med en känsla av lätthet och befrielse. Varför hade jag aldrig gjort det här tidigare? Och vart höll Savannah och Rose hus?

:O.....GO ALBUS!!!!! MERMERMERMERMERMER!!