Barnie och coolingen, prs

Jag höjer på ögonbrynen såsom bara jag kan. "Okej, jag är med!" säger jag sedan och börjar gå uppför trapporna mot gryffibdortornet.

Jag springer iväg.
"Försten får börja!"

Jag springer efter. Jag är rätt snabb och länge springer vi jämt innan Brian kommer lite före.

"Ha! Jag vann, vänta så hämtar jag korten", jag pekar på soffan innan jag går mot pojkarnas socsal.

Jag nickar och flåsar fram till soffan. Där slänger jag mig raklång och hämtar andan ett tag innan jag sätter mig upp.

Jag kommer tillbaka ner för trappan. Sällskapsrummet är fullt av elever som pratar, skrattar, spelar shack och knallkort, skriker, och bara springer runt.
"Tur att det fanns en soffa ledig", jag sätter mig bredvid Linda och drar fram korten.

Jag nickar leende men förblir tyst. Det känns konstigt att ha en vän. Bra? Kanske...

"Du vet reglerna, eller hur?"

"Jepp!" flinar jag. Jag har sett andra spela många gånger, men aldrig blivit bjuden att spela själv. Så trots att jag kan alla regler och trick är jag supernervös när vi börjar.

"Du får börja, du ser ju så nervös ut", jag ler