Skogens hemligheter

Indra stelnade till, men hon gjorde inget motstånd. Hon slappnade av, vad skulle hon göra? Hon ogillade det inte, eller?

Vincent drog henne ännu närmare i sömnen. "Gå inte...stanna här hos mig" mumlade ha i sömnen och lutade huvudet mot hennes axel. Han hatade att vara ensam.

Indra gjorde som han sa och la en arm om honom. Hon log mjukt och slöt åter ögonen, "Jag stannar." sa hon trött innan hon somnade.

Vincent grymtade nöjt i sömnen och sov snart lugnt igen. Han sov länge och väl. Inte fören på flera timmar vaknade han. Han satte sig långsamt upp och märkte att någon låg vid honom ,men han trodde det var Lis, eller någon annan. Men då han såg Indra satte han sig spikrakt upp. Han mindes inte det här...Hade...hade han gett sig på henne? Blotta tanken fick honom att bli blågrön i ansiktet. Vad hade han gjort?

Indra såg på honom och satte sig sömnigt upp, han verkade upprörd. "Vad är det?" sa Indra oförstående till honom.

Vincent kunde inte se på henne. "Vid gud, du måste förlåta mig Indra" sa han skamset. Han såg ner i ett knä då han blev ännu mer förvirrad. Han hade kläder på sig...

"För vad? Vad ska du förlåta mig för?" sa hon och höll filten om sig, hon hade inga kläder sen badet.

Vincent tog sig ur sängen. "Jag...jag minns inte hur jag kom till din säng...Snälla säg att jag...att jag inte" Han kunde inte ens säga klart det. Han räckte henne hennes nu torra kläder och vände sig om.

"Jag tog dig dit, du höll på att ramla av stolen. Och du gjorde inget, inte jag heller, det är lugnt. Hade jag inte velat hade jag inte tillåtit dig." sa hon och tog emot kläderna för att klä på sig.

Vincent suckade lättat ut. Han väntade tills han trodde hon var klar och vände sig mot henne igen och tog sin krycka. "Ska jag hämta frukost åt dig?".