Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona läste tyst brevet och såg sedan på Niel och kunde inte hålla igen ett leende. "Så sir...Ska ni ta med mig eller stannar jag här?" mumlade hon. Han fick bestämma det. Men hon kändes sig alldeles varm inuti.

Niel kände hur det pirrade störande i magen. Vad det än var irriterade det honom. Men ändå kände han sig glad. "Det är ditt val, för mig spelar det ingen roll." mumlade han.

Det varma försvann lite, hon hade hoppats på ett annat svar. "Om jag nu får sir, så följer jag med". Hon hade inte varit utanför slottet eller byn där slottet låg i på nästan tio år, och hon skulle slippa alla fester då nog...

Niel märkte att han gett fel svar men blev ändå nöjd av hennes svar. "Packa. Jag kan hjälpa."
Niel ryckte nonchalant på axlarna.

"Okej" mumlade Mona. Hon vände sig om och öppnade dörren för att gå till sitt rum. Hon gick sakta och var fundersam, hur kunde det vara utanför slottet? I Niels hem? Hon gick in i sitt egna rum och drog fram en väska och började lägga i kläder och annat som behövdes.

Niel följde Mona till sitt rum. Det var mindre, och inte lika välordnat - men fint. Han började hjälpa Mona med packningen. Vid ett till fälle hittade han en klänning, så kort att den knappt kunnat dölja något alls och Niel flinade retsamt mot Mona, "Skulle den passa mig tror du?"

Niel skrattade lågt och slängde tillbaka den i garderoben innan han fortsatte att hjälpa. När de var klara hade Niel återgått till sitt tysta jag. "Ses senare!" sa han oberört mot Mona och gick sedan ut på gården. "NIIIIIIIIEEEEEEEEEL!!! KOM OCH LEK MED OSS NIEL!!!" skrek Isaac lyckligt och Niel kände mungiporna fara upp några millimeter. Snart satt Isaac åter på Niels axlar och Niel tog väl hand om pojken.

Mona nickade. "Ja, det är sista festdagen ikväll så jag kommer dit" mumlade hon. Hon stängde sin väska. Det var redan sent, så hon satte sig först i badet en lång stund innan hon satte på sig en klänning, den korta som Niel kastat in i garderoben, för kungen hade bestämt vad hon skulle bära.

Niel var med Isaac och på kvällen skred han in med pojken fortfarande på axlarna. Flera kvinnor och flickor såg på dem och det viskade ordet 'gulligt' spreds som en våg genom salen. Lord Aron stod i ett hörn och blängde tillsammans med Anton på Niels far. Niel fick syn på Mona i den lilla klänningen och var tvungen att titta bort, han var för generat och väluppfostrad för att titta på henne.

Mona stod och pinades ensam i ett hörn. Hon skämdes för det hon bar, den täckte knappt hennes kropp. Hon fick syn på Niel och log svagt mot honom. Tur nog hade inte någon bjudit upp henne nu, kanske för att de mesta män tog sig något att dricka.