PRS(Wolf)

Nathan kliade sig lite i håret. Han hoppades ingen skulle märka att det var han som tagit det, han kunde tänka sig vilka straff det skulle bli...
"Vill du stanna här eller gå iland på ön?".

Jag harklade mig efter att ha ätit. "Det spelar ingen roll egentligen", sade jag med en axelryckning.

"Okej, gör som du vill". Nathan ryckte på axlarna han med, reste sig och gick iväg. Solen slog emot honom och han hoppade ner från båten på den mjuka sanden.

Jag tassade kvickt efter Nathan och försökte se ut som hans fånge istället för hans sällskap.

Nathan gick fram till de andra piraterna som höll på att hugga ner stora klassar av bananer från träden. "Kan du klättra?" frågade han Clarie.

Jag log snett. "Det kan man säga", svarade jag och tänkte tillbaka på de gånger jag klättrat upp för stuprännor i staden för att kasta sten på människor som hade det bättre än jag som barn.

"Bra, kan du klättra upp och få ner frukterna?". Nathan ställde sig på knä. "Jag hjälper dig upp".

"Tack, men det behövs inte", sade jag självsäkert och klättrade själv upp, vig som en apa. Jag knäppte ihop händerna på andra sidan och hävde mig upp, steg för steg tills jag var uppe vid bladen. Jag slet jag loss klasar och slängde ned de till Nathan där nere. Resten öste jag ned över de andra piraterna med ett leende.

Nathan rättade på sig och tog emot bananerna och la de på marken. Piraterna muttrade och svor då de fick på sig. "Sabla kvinna".
De höll på så ett bra tag, färsk frukt var alltid uppskattat på en båt, då fick man inte sjöbugg.
"Du kan komma ner nu" ropade Nathan.

Jag gled lätt ner på marken igen och hånlog åt piraternas sura miner.