(Prs) Mellan JustMe! & fashion7

Efter ett tag hade jag lugnat mig. Men. Sedan såg jag Anneoch pappa sitta vid fontänen längre bort. Och de hånglade. Jag började gråta igen medan jag viskade: "Fan, fan, fan!! Det får inte bli så här, hur kan han göra så mot mig?!?!?" några minuter därpå reste jag mig för att gå. Då såg jag Kevin. Som på signal vände jag ner huvudet och hoppades innerligt att han inte skulle se henne, eller hennes tår-ränder på kinderna. Jag snyftade för mig själv och betalade snabbt notan innan jag rusade iväg.

Jag gick bort till skateramperna och åkte en stund.
--------
Sry jätte trött så blev kort.

Jag vandrar planlöst runt i centrum när ett skott hörs. Jag vänder mig om och ser en kille stå i en hög krossat glas, som måste ha varit ett skyltfönster. Han siktade pistolen mot alla håll, och jag var dum nog att röra på mig. Allt svartnade.

(Vad hände ?)

(Du får läsa nu.)

Jag vaknar av att jag ligger blodig på ett kallt golv. Jag inser att jag fortfarande är i centrum. En grupp människor ser oroligt på mig, och bara någon minut efter de hör jag ambulansen utanför dörrarna. Någon kommer in med en bår och lyfter upp mig. Jag försöker sätta mig men ger upp då jag känner smärtan i ena axeln. "Du har blivit skjuten i axeln, ligg still." säger en man och börjar ta av mig tröjan. Han synar skottet och nickar fundersamt.

Jag sprang fram till Lei och såg oroligt på henne.
- Vad hände ? Frågade jag och såg på läkaren som satt hukad över Lei. De lyfte upp henne på båren och in i bilen. Jag satte mig brevid en av läkarna och bilen körde iväg.

De förde in henne till ett av rummen.
Jag satt ute i vänt rummet och väntade på något nytt.
Några minuter senare sprang Leis pappa och mamma in och frågade var Lei var. Jag pekade på dörren och de sprang in i rummet.
Jag ögnade igenom en tidning och såg på klockan var femte minut.

Till slut kom mamma och Leis pappa ut. De såg lättade ut och sade att hon bara behövde sys.

Jag gav till ett förfärligt skrik av lycka. Det förstod förstås ingen utom Ida, så alla blev väldigt förvånade då jag skrek: "VAD COOLT!!!! IDA DU ÄR SKYLLDIG MIG 10 000 KRONOR!!!! JAG KAN INTE FATTA ATT JAG VANN VADET!!!"
pappa skrattade lättat och jag log stolt. Ida gav mig en surmulen innan hon började skratta hon med.

( Ja fatta int o.o)

(De slog vad. Men det är inget betydelsefullt, jag hade bara inget att skriva xD)

Lei hade fått följa med hem redan samma dag.
Polisen hade hittat killen som hade skjutit Lei och han satt nu bakom lås och bom.
Jag satte mig vid köksbordet med en kopp kaffe.