Marodörernas, Lilys och Snapes tid [SV]

Min galna lilla vän

jag vet!
god natt

Sist du skrev var den 4:e Maj och nu är det den 17:e.
Jag vill ha mer, alla vill ha mer! Jag vet att det kan vara svårt men jag tror faktiskt att alla skulle bli nöjda över det du skrev ( bara du inte typ skriver "Lily trillade ner i sjön och drunknade" :s) Jaja MER!

Håller med 1000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000...%!

Ups... kanske för måmga nollor... Men ändå SKRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIV!

Bra!

Titel: Början på vänskapen
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 6
Färdigskriven: *Skakar på huvudet*

[Lily perspektiv] (har varit det ett tag nu )
Lily gick långsamt ner för trappan. Ingen var vaken och hon var otroligt nöjd med sig själv. Hon hade vaknat tidigt, det brukade hon inte göra. Hon hade en bok i ena handen. Hon kom ner till köket och började så tyst som möjligt göra frukost. Hon åt snabbt (en smörgås) och gick till ytterdörren. När hon hade tagit på sig skorna och tagit en av nycklarna som hände på en liten krok gick hon ut, stängde dörren försiktigt och låste. Sen började hon springa. Hon kom fram till dungen och gick till floden och satte sig. Det var varmt ute och solen fick vattnet i floden att glittra. Hon lutade sig mot ett träd i närheten, drog upp benen och började läsa. Hon visste inte hur länge hon hade suttit där. Det gick flera timmar och ingen kom. Tillslut slog hon ihop boken och la den bredvid sig. Hon slöt ögonen och suckade, han skulle nog inte komma.
Hon öppnade ögonen igen och satte sig vid flodkanten och rörde förstrött om i vattnet med sitt pekfinger. Hon tittade upp och spanade bort mot husen. En liten figur hade dykt upp och blev långsamt större och större. Snart kunde hon urskilja att det var en männinska som närmade sig. En pojke. Han hade svart, flottigt hår och undeliga kläder som Lily genast kände igen. Det var Severus. Han kom långsamt närmare. Han hoppade över floden och satte sig bredvid Lily utan att märka att hon var där. De satt där i ungefär fem minuter och Severus märkte fortfarande inte att han hade sällskap. Lily tog långsamt upp en sten från marken och kastede det löst i vattnet åt Severus håll.

[Severus perspektiv]
Severus ryckte inte till av stenen som plaskande föll i vattnet framför honom. Han reagerade knappt. Han vred lågsamt på huvudet, fortfarande med blicken neråt. Det första han fick syn på var det gröna gräset. Han tittade ännu långsammare upp. Han såg ett par bara ben, längre upp en kjol och sedan en tröja. Ungefär mellan bröstkorgen och axlarna fanns det mörkt rött hår och ju längre upp han tittade, desto tätare och tjockare blev håret. Sen fick han syn på svagt röda läppar, lite rosiga kinder och ett par intensivt smaragd gröna, mandelformade ögon. Han satt och stirrade frånvarande på anisktet i ungefär en halv minut innan han kände igen det. Då ryckte han till.
"Lily!" flämtade han och rodnade över sin reaktion.
"Lily, förlåt! Jag menade inte... jag ville inte... grenen..." Han hasplade ur sig allting utan att få någon ordning på orden. Lily log svagt mot honom och han slappnade av lite.
"Det är okej, jag förstår att du inte menade det" sa hon.
Det var inte riktigt sant, eftersom att Severus inte hade något emot att Petunia hade blivit skadad, även om han faktiskt önskade att det inte var han som hade förorsakat det, efterson att Lily hade blivit arg på honom.
Lily förlät Severus och det började umgås med varandra. Lily brukade nästan alltid komma hit till floden vänta på Severus, eller så var han redan där och väntade på henne. De hade kul tillsammans, även om de ibland inte gjorde mycket mer än att bara sitta och prata. Det Severus tyckte mest om med deras vänskap var att han fick vara i närheten av Lily, och att han slapp vara ensam här vid floden, eller hemma (även om de alrig gick hem till varandra).
Även om han knappt märkte det själv så hade Severus fått känslor för Lily. Även om han var väldigt ung (runt 10) så var han förälskad, och det var inte vanlig tonårsförälskelse, utan Lily hade blivit en del av hans liv nu, och han skulle nog aldrig förlora känslorna för henne.

Nu har jag skrivit Hoppas ni är nöjda

JA! MER! ( Nu är jag störig igen xD)

♥ it!!! Som vanligt, då

Nej då, jag blir bara glad när ni tjatar om mer


Tack ♥

^^)