Love at first sight - PRS, Jessica Tonks och Sannie

"Men hon brukar vara snäll när hon väl är nykter. Alltså, snäll mot andra som inte är hennes bror - vi har en väldigt fin syskonkärlek", han log ett skämtsamt, brett leende. "Hon borde vara mer tacksam för att jag hjälper henne var och varannan helg..." Han suckade lätt och skakade på huvudet.

Ethan log lite han med. "Jag tycket hon inte var så farlig". Sluddrig och så, men hon var inte elak...Även om hon sa något som han önskade inte var sant.
"Jag tror hon är tacksam" sa han sedan till Pontus. "Men hon kanske har svårt att visa det?". Han tänkte på sina egna syskon. "Jag träffar nästan aldrig mina syskon...de säger att jag bara skulle vara i vägen för deras arbete, men våra föräldrar hälsar på dem jämt". Han suckade lätt.

Pontus betraktade honom. Han pratade åtminstone med Sandra... Ethan verkade vara ett ensambarn emellanåt.
"Vad tråkigt", sa han medlidande. Sedan svarade han på nästa fråga, men läraren avbröt deras arbete.
"Lektionen är slut om fem minuter! Packa ihop era saker!"

"Ja, men det är lite bra, jag har alltid lugn och ro hemma" sa Ethan och log svagt. Han tänkte precis säga något mer då lektionen tog slut. Han packade ihop sina saker. "SO nu...och sedan lunch" sa han till Pontus och reste sig upp.

"Och efter lunchen är det bara en lektion kvar innan vi får gå hem", sa Pontus hoppfyllt, "Det är en kort dag på tisdagar."
Pontus reste sig också upp och packade ihop sina saker.
"Blocken kan ni lämna här, så ska jag rätta dem tills nästa gång", sa läraren och pekade på skrivbordet framför henne.

Ethan nickade och log större. "Skönt". Visserligen längtade han inte hem till något, inte mer än att slippa det där gänget. Han gick fram till katedern och lämnade sitt block och gick ut ur klassrummet mot nästa sal.

Pontus följde efter Ethan hela vägen ut ur klassrummet och sedan vidare till SO:n. Han såg inte gänget någonstans som hade retats med honom och Ethan dagen innan, så det var skönt. Han gillade inte att bli så arg...

Ethan tog fram sin mobil igen och såg att han hade ett meddelande från sin mamma. "Ethan, vi har åkt igen och kommer inte hem på några dagar, det finns pengar i köket för mat och annat". Han stoppade ner mobilen igen. Så han skulle vara ensam igen...
Han gick in i klassrummet och satte sig längst bak, det satt knappt några elever där än.

Pontus följde Ethan med blicken, och utan att fråga den här gången så satte han sig bredvid honom. Det gjorde väl ingenting?
Han lutade sig bakåt så att stolen nu bara balanserade på dem två bakre benen. Han höll sig i bordet med ena handen samtidigt som han kollade på Ethan.

Ethan hörde hur Pontus satte sig bredvid honom och log. Det här kändes rätt så bra ändå..Även om han hade en flickvän. Alice var säkert riktigt söt..Han kände sig avundsjuk igen...
Han såg mot Pontus och märkte att Pontus såg på honom, han log lite mot honom och kände sig varm inombords.