Viktigt Bortglömda[SV]

Kanske för att du aldrig är GLAD!!!!

Det var det lilla! Ska absolut fortsätta med det tills vidare, om du blir så himla glad

Bevakar!
Det finns inget som kan beskriva vad jag tycker om den här berättelsen. Men jag får försöka skriva något. Efter att jag läst ut Harry Potter böckerna hade jag inget att läsa men nu har jag hittat något. Du borde bli författare eller du är redan en. Dem här berättelsens bättre än många böcker jag har läst. Du är så bra på att skriva! Tack för en jätte bra berättelse!

NEJ. JUSTE.
DU ÅKER JU SNART D888888
HUR SKA JAG KLARA MIG UTAN DENNA AWESOME NOVELL??
Jag kommer inte klara mig.
D8

Citerar Rowling, för jag känner exakt likadant! ♥


Här kommer nästa kapitel (det händer nästan ingenting, det är mer en "lära känna" del typ .__.) Hoppas ni gillar det ändå cx


9 augusti 2021, 18:40

Freya


”Men sluta då, Tea”, säger jag irriterat. Den genomskinliga labradoren tittar intresserat på då jag rotar runt i min storebrors gamla bokhylla. När Jonathan flyttade förra året lämnade han förvånansvärt mycket efter sig. Filmer, möbler och böcker. Jonathan älskar böcker. I hans övergivna rum finns en hel vägg full med pappersverk. Jag undrar om han läst allihop. Det skulle förmodligen vara omöjligt för en vanlig person, men inte för Jonathan.
Robin, min äldsta bror, är sin lillebrors motsats. Han kan aldrig sitta still. Hela hans liv består av sport och kompisar. Jag tycker bättre om Jonathan. Robin sabbade våran relation ganska totalt när han påstod att jag var knäpp i parken. Jag har fortfarande inte förlåtit honom. Ärligt talat hoppas jag på att knäcka honom på det sättet. Men jag tror inte det kommer lyckas.
”Tea, akta på dig”, säger jag och måttar en ynklig spark mot hunden. Foten genomborrar hennes mörkt silvriga kropp. Jag ryser då jag kvickt rycker undan den. Känslan är hemsk.
Tea viftar med svansen och tittar nyfiket på mig med huvudet lätt lagt på sned. Självklart rör hon sig inte en centimeter. Jag skulle kunna gå igenom henne för att nå böckerna längst in, men jag har ingen lust att återuppleva rysningen jag nyss kände.
Istället fiskar jag upp mobilen ur jeansfickan och slår Robins nummer.
”Hej, det är Robin”, svarar han nästan direkt. Det är idiotiskt att han alltid ska presentera sig själv på sin egna mobil. Alla som ringer numret vet ju exakt vem de vill nå.
”Hej”, säger jag tankspritt. Mina fingrar trevar längst de dammiga böckerna framför mig. ”Det är jag.”
”Hej Freya!” Säger han glatt. Det känns äkta, som om han verkligen är glad att jag ringer. Vi har inte hörts på några dagar. ”Hur mår du?”
”Det är som vanligt”, svarar jag och tittar ner på Tea. Hon står fortfarande kvar och viftar på svansen. Suck.
”Vad bra”, säger han.
”Jag skulle behöva din hjälp”, minns jag. ”Får jag låna en bok av dig?”
Han skrattar roat. ”Men du hatar ju böcker.”
Jag stirrar rakt fram utan att svara. Det är inte sant, jag hatar inte böcker, men det är inte den bästa sysselsättningen här i världen. Det tycker Jonathan.
”Äsch, men var det någon speciell du ville ha?”
”Harry Potter, den första”, säger jag. ”Jag kan inte hitta den.”
”Vänta lite nu”, säger han sakta, och sedan ivrigt. ”Ska du börja läsa Harry Potter böckerna!?”
”Japp.” Mina fingrar stryker över ryggen på en bok vid namn Divergent. ”Var har du dem?”
”De är helt fantastiska!” Utbrister han utan att bry sig om min fråga. ”Du måste läsa dem allihop! De är mina favoriter!”
”Om du berättar var de finns”, svarar jag och ler svagt.
”I plastlådan under sängen”, svarar han ivrigt. ”Jag brukade läsa några rader innan jag somnade då jag var mindre. Då sov jag som en sten hela natten! Du måste läsa allihop!” Han avbryter sig plötsligt och viskar fram. ”Lova att inte berätta för någon att jag har dem där. Det är vår hemlighet. Eller hur?”
Jag kan inte låta bli att skratta. ”Visst.”
Medan Jonathan babblar på om olika böcker jag bara måste läsa går jag fram till hans tomma säng och sätter mig ner på golvet. Jag är tvungen att lägga mig ner på mage för att lyckas dra ut den lilla plastboxen. Mycket riktigt ligger boken där. Tillsammans med de sex andra i serien. Sedan den där soluppgången har jag desperat försökt hitta ett sätt att läsa böckerna. Det var först idag som jag kom på att min bror kanske ägde det jag sökte. Självklart gjorde han det.
”Tack”, säger jag nu. ”Jag hittade dem.”
”Vad bra”, svarar han glatt. ”Strålande faktiskt.”
”Tack”, säger jag tacksamt. ”Nu ska jag läsa.”
Och det gör jag. Jag läser om Pojken som överlevde. Jag kan inte förstå att berättelsen är baserad på en verklig historia.
Det är helt vansinnigt.

Jag älskar det, det är bra med kapitel som är lite "lära känna". Man fattar liksom mer om vilka det handlar om, vilket är bra. Jag vet att den här kommentaren är lite lugn, men inombords flippar jag just nu ut!!! Det är AWESOME!!!!!!!!!!!!!!!!

Detta kapitlet var väldigt bra. Lära känna kapitel är också bra tycker jag, det hjälper en att förstå mer om personerna så det blir enklare att förstå allt det andra! Jag hittade inget "dåligt", jag tyckte allt var väldigt bra. Som sagt, allt det andra jag sagt innan & att du använder dig av adjektiv är jättebra!
Du är helt galet bra på att skriva, jag jämför dig faktiskt med J.K Rowling. Det är svårt att skriva, jag vet det själv, men ändå lyckas du lika bra som vår egna stjärna & författare till Harry Potter-böckerna. Jag avundas dig, dina ord & din skrivförmåga. Jag tycker verkligen att det du skriver är så underbart att jag inte finner ord, vilket är trist, jag skulle vilja beskriva dina ord lika bra som du kan beskriva din berättelse! Så ja, allt var verkligen jättebra. Lite senare när jag kommer hem från farmor kan jag leta efter småfel & saker du kan förbättra! Men en sak är säker. Det är icke lätt att hitta fel när en person som du skriver ♥

Det var mina ord för denna gången. Kram!

Gud så bra!!!!!
Tummen upp till dig!

AWESOME kapitel♥♥!!

SÅ BRA!!! du skriver jätte braa!! jag har nog sagt det några gånger men du måste veta det!