twilight eller HP roll (var med.)

Jake hade gjort ett permanent rivsår på mig. Han skulle aldrig förlåta sig själv för det. Men jag hade redan förlåtit honom. Det var inte direkt med filt, att nästan döda mig alltså.
- Mår du bra då? Frågade jag efter en stund.
- Jag? Jag blev bättre för flera dagar sen.
- Vänta, hur länge har jag vakr borta? Jag blev orolig.
- 4 dagar och några timmar. Sa han. Kom nu, du behöver äta något.
Vi gick upp. Jag satte på mig ett par mjukis byxor. Gick ut från rummet. Alla satt oroliga i soffan och väntade. Vi kom in i rummet. Paul, Jared och Embry's ansikten blev väldigt uppenbara att tolka.
- Hur känns det? Frågade Embry.
- Typ som vanligt. Jag kunde inte förklara känslan.
- Nu syns det att du tillhör oss iallafall. Skrattade Paul.
- Håll tyst Paul! Sa Sam skarpt.
Vi gick och tog något att äta. När bi kom tillbaka var bara Sam, Emily, Seth och Quil kvar. Det kändes skönt. Mindre spännt.
- Dr Cullen var här igår och kollade så inget var brutet. Sa Sam.
- Jag måste gå nu, sa Seth dystert. Och så gick han iväg.

En stund senare gick Sam och Emily.
Quil var kvar. Det var skönt att min bästa vän var där.
- Så hur känns det igentligen? Frågade han mig.

Mike la sig ner på stranden.
"Om nu vill kan jag vissa er ett ställe där man han klippdycka!" sa jag.
"Klippdycka, det låter farligt!" sa Jessica.
"Det är det inte, om man inte slår i huvudet!" sa jag och började gå upp mot en klippa.
"Jag följer med!" sa Mike.
När vi var uppe på toppen så ställde jag mig vid kanten.
Tog ett steg ut och föll ner i vattnet.
Alla tittade på mig förskrekt.

När jag kom tillbaka var mina ögon pigga och gula.
Kate, Carmen, Irina och Tanya var redo att gå.

Jag tror att jag har sprungit i flera dagar nu. Jag springer utan ett mål och jag har inte fått i mig blod sedan den dagen då jag nästan dödade varulven. Jag är utmattad och mitt huvud känns tungt. Svarta fläckar dansar framför ögonen på mig. Helt plötsligt springer jag in i något hårt och flyger bakåt. Jag landar med en hård duns. Jag borde resa mig upp men jag orkar inte så jag ligger kvar där på marken.

Dagen hade än så länge segat sig fram.
Cullens hade kommit tillbaka från Italien (?) så jag satt ensam vid ett bord. jag petade i maten. Fiskbullar. En importerad maträtt från norra Europa. Fast jag var inte helt säker.
Jag suckade och kollade på klockan. 12:27 var hon. Det var alltså 6 timmar kvar tills jag skulle få möta min bror.

Jag kan inte låta bli att undra om någon i skolan undrar var jag är någonstans. Men det är väl antagligen ingen som bryr sig om tysta April som bara finns där. Men Cullens kanske bryr sig? Tanken på familjen Cullen får mig att resa upp. Men jag borde inte rest mig. Allting snurrar runt och det svartnar för ögonen. Jag är medvetslös innan jag slår i marken.

Idag var det onsdag.
Jag var fortfarande sjukskriven från skolan. Billy hade kommit hem. Han hade varit och besökt min mamma. Dom planerade till Charlie's begravning. Jag låg och sov i soffan med Jake bredvid mig. Han hade vägrat att låta mig vara själv sedan min olycka. Jag svettades enormt. Jag hade hög feber och mosiga kinder. Jag var riktigt utmattad. Efter tre dagar uppe, halvt pigg och innan det, sovit non stop i fyra dagar. Jag började vakna.
- Du måste komma idag Jacob.
- Nej jag kan inte! Hon kan inte vara här själv här! Jake försökte övertala någon.
- Billy är hemma nu. Sa den okända rösten.
- Men han kan inte skydda henne på det sättet jag kan. Försökte Jacob.
- Senaste gången slutade det med att du nästan dödade henne! Den rösten, inslaget av ironi. Jared.
- Hälsa Sam att han får hitta på en bättre ursäkt nästa gång. Sa han surt.
- Det ska jag, sa han sarkastiskt.

De corallfärgade naglarna trummade nervöst på bordsskivan. Jag satt på Starbucks och väntade på Joey.
Joey min bror.
Chai-latten brände på tungan när jag smuttade på den.
Klockan var två minuter över sex.
Han skulle ha varit här för två minuter sen.
Jag öppnade den sista twilight boken och började läsa.
"Ursäkta? Är du Shannon Drew?"
Jag vände mig om och stirrade upp i ett par ögon som såg ut som mina.

- Du måste gå dit idag, jag hade försökt övertala Jake i tre timmar utan resultat nu.
- Du behöver mig här mer en dom behöver mig där. Han vägrade att jag skulle vara själv i huset.
- Shannon är och träffar sin bror, Jared firar Kim´s födelsedag och Leah skulle hjälpa Sue med något. Du MÅSTE gå dit. Sa jag och sedan, kom en liten kall vindpust. Jag huttrade till, försökte göra det så tyst som möjligt. Jag måste övertyga Jacob att jag kunde vara själv i mitt nu egna hus. Jag var faktiskt 17.
- Men... Började han.
- Nej, gå dit! Sa jag.
Han himlade med ögonen och tänkte något i stil med: *Om något händer nu så får du skylla dig själv!*
Och han gick iväg. Jag kröp in i min filt igen. Den var stickad och gjord för att hålla värmen innanför. Jag kröp ihop till en boll. Jag måste sätt ut som en tjock köttbulle.

Jag stirrade förskräckt på personen.
"Ops! Fel person." sa han och började gå.
"Nej, vänta!" sa jag och reste mig upp. han vände sig om och omfamnade mig. Helt oväntat.
En ensam tår föll ner från min kind. Min halva själ stod här framför mig nu.
"Jag har saknat dig"