Pirates, Ahoy! (Rollspel)

Så ja, Cayden hade druckit lite för mycket kvällen innan, än sen då? Det fastankrade skeppet gungar till svagt i en lätt vindpust och Cayden sticker återigen ner sitt likbleka huvud i tunnan med sill som han lutar sig tungt mot med sin enda arm. Inte för att det hjälper.
Cayden minns inte särskilt mycket från kvällen innan, något om en krog och några av besättningens nyrekryterade ansikten, och efter att han gått ut därifrån finns bara svärtan från ett minnesglapp. Och sedan... Sedan finns den bultande uppvakningen av en fågels avföring som rann ned över aniktet på honom.
Ett "Uurgh!" slipper ur honom då han försöker kväva en uppkastning och han sluter stönande sina gröna reptilögon. "Jag ska aldrig dricka mer", bedyrar han sillen i tunnan. "Aldrig mer." Det kommer att bli värre under dagen, inser han med hoppressade käkar. Det kommer att bli alldeles särskilt mycket värre ute på öppet hav.

"Jag ska vara ärlig, jag har absolut ingen som helst aning. Men styrman heter Trip, fast egentligen behöver du inte bry dig mer än om positioner." Rose svar var frånvarande då hon såg sitt älskade skepp fridfullt flyta i hamnen. Skeppet som hon nästintill vigt sitt liv åt, eller egentligen har hon väl gjort det. Skeppet, den vackra hämnaren! Rose går smått exalterad på sitt skepp. Underbart, det verkar som att det ska bli fint väder dessutom. Det var ju en rosa himmel igår kväll.
"På kvällen säger ni: Det blir vackert väder, himlen är röd, och på morgonen: I dag blir det oväder, himlen är röd och dyster." Citerar hon högt ur bibeln, det råkar vara en av de få saker hon minns ur den förbenade boken dessutom.

"Så kyskt och gudstroget av er, kapten", hörs det nedifrån silltunnan. Pelters röst tycks eka i träet och dånar genom Caydens huvud även efter att han flytt från den ekande tunnan. "Men det skulle uppskattas om ni höll era plötsliga infall till predikan nere i er hytt eller på havets botten så att vi mindre heliga slipper plågas av dem." Han gör sitt bästa för att avfyra ett likblekt leende mot sin kapten men misslyckas då skeppet kränger till igen och han åter måste söka skydd i den svala silltunnan. Vad var grejen med att supa förresten? Cayden förstår inte vad som flög i honom föregående kväll. Så onödigt. Så... ocoolt.
"Urght... uuuh..."

Trip hörde hur någon talade till honom.
Det var tjuven från värdshuset, och hon stod och tittade upp på honom som en hjälplös varelse utan egna tankar. Han höjde huvudet och skakade lojt på det innan han återgick till att titta ut över det vackra, för tillfället stillsamma havet.
"För all del. Stig ombord." Sade han utan intresse till kvinnan, utan att ens se på henne.

Okej. Kapten Rose Pelter, skeppsläkare Cayden, styrman Trip och en rödhårig skeppspojke var vad Dominic visste om besättningen så långt.

Han kände en märklig sympati med Cayden efter sina upplevelser av just sjösjuka på resan till Tortuga. Men en baksmälla var i och för sig självvald. Dominic kände sig något orolig vid tanken på att behöva bli sjuk eller skadad ombord och tvingas få behandling av en skeppsläkare med förkärlek för starka drycker. Men förhoppningsvis skulle han slippa.

Just nu var det som mest uppehöll Dominics tankar det öppna hav som låg framför dem, och den milda himmel som tycktes bädda in hela scenen i ett nästan romantiserat töcken.

Leo ville klättra upp till utkiket så han gjorde det för att vänja sig vid den undebara höjden

Jack rusade över hamnen. När han såg det stora skeppet stannade han upp och bara stirrade på det ett tag. Det kändes som om han nyss hade blivit avlämnad i denna hamn, berövad hans tvillingsyster och tvingad att leva som gatupojke. Men, han älskade havet och vem vet, kanske kunde han hitta sin syster någonstans där ute.

Pelter ser på Cayden.
"Du kunde inte ha blivit av med ditt berusade tillstånd i något annat än vår proviant?" Frågar hon och sparkar med flit på tunnan för att han ska komma upp därifrån. "Dessutom vilken sorts kapten skulle jag vara om jag inte plågade min besättning nu och då?" Fortsätter hon en aning retsamt innan hon går för att se till att resten av provianten har hämtats. Pelter tycker ändå inte om sill speciellt mycket.

" Kapten jag klättrar upp och vänjer mig vid höjden sa leo och ser på Rose

Rose halvt om halvt vinkar iväg honom.
"Gör vad du vill." Säger hon och försvinner ner under däcket.