Sjunde året på Hogwarts

Solara vaknar småningom och märker att hon knappt sovit en timme, ja bättre än inget, hon suckar och sätter sig upp och får se Cara och Blaise vid sjön.
Hon mumlar något och tar sin väska, tveksamt närmar hon sig dem och fick samla allt sitt mod för att inte gå sin väg. Hon ställer sig bakom dem och suckar lite, "Jag är ledsen om jag sårade dig, det var inte min mening." säger hon ärligt men med en darrning på rösten, som om hon inte vart med om nått hemskare i sitt liv.

Nicoline struntade i lunchen och åt en frukt till, medan hon gjorde sin läxa i förvandlingskonst.

Cara tittade upp på Solara och sedan på Blaise.
"Vad bryr du dig om det?" fräste Blaise och såg ut över vattnet och Cara suckade.
"Blaise" sa hon mjukt och han tittade på henne. "hon ber faktiskt om ursäkt. Och hon kunde inte veta" sa Cara vänligt och han fnös och Cara blängde på honom.
"Skall du vara sån nu? I så fall kan du få tänka över saker själv" sa Cara surt och reste sig upp.
"Gå inte" sa Blaise och Cara såg ner på honom.
"Du behöver tänka" sa hon vänligt och såg på Solara. "Kom så lämnar vi honom åt sina tankar" sa hon och drog mer eller mindre med sig Solara därifrån.

Solara ryckte till av Blaises ord men visade inte vad orden sårade henne, hennes ansikte blev stelt och hon vände sig bort. Då Cara drog med henne följde hon nästan motståndslöst med, vad hade hon gjort för fel.
"Vad är felet?" frågar hon Cara och håller sin röst stadig trots att ögonen avslöjar hennes känslor.

Cara tittar fundersamt på Solara och log sedan.
"Jag tänker inte säga så mycket för att det rör endast Blaise, men för att säga det enkelt kommer han och hans mor inte överens. Hon har skadat honom mycket under åren både psykiskt och fysiskt" sa Cara och såg bort emot sin vän och kände sig sorgsen, hon önskade att hon kunde hjälpa honom.
"Men det är inte ditt fel. Vi har nog alla våra trasiga förflutna men vi visar det inte inför andra" sa hon enkelt.

Solara nickar och det gick upp som ett ljus för henne, "Jaha, då förstår jag." sa hon och mumlade sedan, "Borde inte sagt så." med ångerfull röst och biter sig i läppen och ser på Cara med en blick som utryckte ångest då det sista hon ville var att såra Blaise, att göra honom illa på det viset.

"Han vet att du inte menade det, ge honom tid bara. Han har steg han måste gå igenom när han är deppig, han är snart sig själv" sa hon och log svagt.
"Man bör väga sina ord på guldvåg, men man kan inte vandra runt och inte prata med människor rädd för att såra dem" sa Cara bara och ryckte på axlarna.

Solara nickar,
"Hoppas det." mumlar hon och ler svagt mot Cara.
"Nej, jag vet att man inte kan det. Att vara vän eller mer är bara fruktansvärt komplicerat, visste du det?" säger Solara som är rent utsagt novis i det hela.
"Böcker är enklare att förstå sig på." flinade hon lite som för att lätta upp stämningen.

Cara skrattade.
"Ja böcker är bra om man vill slippa människor, men det är inte alltid så hjälpsamma. Man kan inte be dem om råd eller göra roliga saker med dem. Visst du kan läsa dem men inget mer" sa hon och log när Draco kom gående från quidditchplanen.
"Riktiga vänner finns där för en när man behöver dem" sa hon och Draco kom frågande fram till dem och hon kysste honom.
"Gå och prata med Blaise du" sa Cara leende och Draco nickade. Cara följde honom med blicken när han gick ner mot sjön.

Solara bet sig i läppen, en ovana hon hade då hon inte var säker och följde Draco med blicken.
"Så kanske det är, eller så är det säkert." mumlar hon och vet inte vad hon skall säga. Det var mycket enklare att gömma sig från världen och alla. Att läsa böcker hade alltid varit hennes tillflykt och helt plötsligt kunde de inte hjälpa henne, hon kände sig sviken av dem.