Homo Bestia (5 rollare)

Vi tumlade runt ett tag bland snåren. Jag ilsket morrande och haren vettskrämt pipande. Ett par skogduvor flög förskräckt upp. Till sist tryckte jag ned haren mot marken med handen bestämt sluten runt dess nacke. Jag hyschade den mjukt och höjde kniven. Snabbt och smärtfritt skar jag ett snitt över nacken och väntade på att kroppen skulle sluta rycka. När jag var säker på att den inte levde lyfte jag upp den i bakbenen och kupade handen under nacken på den för att inte gå miste om blodet. Sedan traskade jag stolt tillbaka till Lara och lägret.

Det vattnades i munnen när jag såg haren. Jag var hungrig, och hade inte ätit kött på länge.
"Hej", sade jag och började dela upp blåbären i lika stora högar.

Jag nickade bistert till hälsning och lade försiktigt ned haren på marken. Jag slickade bort blodet från mina händer och började flå bytet med dolken på ett skickligt och vant sätt.

Under tiden började jag bygga på ett vindskydd. Jag samlade längre pinnar som jag lutade mot en tall, och tätade mer med grangrenar.

(Vill bara säga: Det märks att du har läst Vargbröder

Jag började att dra av skinnet från köttet och skar sedan upp haren i stora köttbitar som jag sedan lade åt sidan. Jag skar också bort köttet från benen som vi kunde koka soppa på och skrapade sedan bort håret från skinnet med ena klon och en vass sten. Det blev några hål, men den var okej.

((Hehe, det märks lite att du gjort det också ))

När vindskyddet var klart lade jag grangrenar på marken också, eftersom jag inte hade något annat att sova varken på eller i. Nu skulle det åtminstone bli lite mjukare.
Jag gick fram till brasan igen och tittade på köttbitarna. "Jag kan börja grilla de där, om det var det du tänkt", sade jag aningen sammanbitet.

(^-^)

Jag föste över hälften av köttbitarna till Lara och behöll resten själv. "Grilla på du", sade jag lugnt och satte mig ned på marken bredvid brasan med min andel. Långsamt och njutningsfullt började jag äta det råa, saftiga köttet.

"Okej. Tack", svarade jag och trädde upp köttbitarna på en pinne. Sedan grillade jag de över elden, och en underbar doft av grillat kött spred sig. Jag började äta av dem och blåbären.
"Du vet att andra högen med blåbär är din", sade jag och tittade på blåbärshögen jag avsett åt honom.

"Ah", svarade jag förvånat och slukade dem alla samtidigt. Ärligt talat var jag inte van vid att andra delade med sig så det kändes både konstigt och bra när jag svalde de söta bären. "Hur mår du... Med allt det här?" frågade jag Lara plötsligt. Jag hade sett en min av ångest i hennes ansikte efter att vi hade dödat de där jägarna.

"Med jägarna?" frågade jag och knaprade på köttet. "Jag vet inte riktigt, jag har inte dödat någon förut. Inte jagat heller. Då skulle det kanske kännas mer okej. Men de är ju människor, och människor ... de ville ju sälja oss som slavar bara för att få pengar. De hade ju inte brytt oss om vi hade dött, förutom att de fått mindre pengar."