Förbjuden kärlek

(Aaa )

"Nej, de brukar inte ha den bästa smaken." svarar Egeria och flinar lite grann. Egeria ler stort mot henne, "Tack, jag vill säga adjö åt henne en sista gång." säger hon, hon vet att det låter konstigt att ta farväl av någon död men hon vet att Isis skulle förstå, skulle förstå hur hon menade.
"Men självklart gör jag det, du ska i alla fall få ett vackert bröllop." ler Egeria och öppnar dörren för Isis men en lätt nigning.

"Nej, jag förstår mig inte på mode" sa hon och ryckte på axlarna "Jag förstår dig, jag tänker säga adjö till Simon en sista gång. Han kommer alltid vara med mig men jag önskar jag hade kunnat ta med mig honom" sa hon hur konstigt det än må låta.
"Det är synd att jag inte lär uppskatta det vackra" sa Isis och gick ut före Egeria ner till salen där de skulle gifta sig.

"Bättre än dem." skrattar Egeria och följer sedan ut efter Isis, några steg bakom som på behörigt avstånd. Hon ser på bröllopsförberedelserna och stönar åt det hela det såg så fel ut. Hon går fram bakom Isis och viskar instruktioner till henne hur hon skall beordra tjänarna så allt inte såg för hemskt ut. Hon hade god smak det visste hon, inte för att hon fått aktning för det men mycket hade Isis fått beröm för och det gladde Egeria i alla fall, fast det ofta var hennes verk.

Isis log bara. Hon lyssnade på vad Egeria sa till henne och gav sedan instruktionerna till tjänarna. Hon förstod inte varför de skulle över dekorera allt. Varför kunde de inte hålla det enkelt och stilfullt? Hon tittade på rosorna och tog upp en vit och satte den i håret. Hon tittade upp när tjänarna började buga, Lancelot kom in i rummet. Han slängde en snabb blick på henne men sa inget. han tittade på Egeria och återvände sedan med blicken till Isis.
"Finns det något vi kan göra My Lady?" frågade Fai och hon log.
"Nej allt är under kontroll. Det skulle glädja mig om du sir bara tar det lugnt" sa hon och såg på Lancelot.
"My Lady" sa han och nickade kort åt henne och lämnade rummet.

Egeria följer Lancelot med blicken och inser sedan sin blick och sänker leende blicken. Sedan ser hon sig om och nickar godkännande, det skulle bli vackert. De höga gästerna skulle berömma allt, då de gillade överdådiga skapelser och inredningar.
"Er goda smak, gör er berömd vida, my lady." ler Egeria mot Isis men menar det hela smått roat då Isis faktiskt hade blivit smått omtalad för det.

Isis var på väg att skratta högt men hindrade sig själv.
"Ni menar din smak, jag är föga intresserad av det här" sa hon och såg sig runt i rummet.
"Låt oss provsmaka maten" sa hon och gick emot köket

"Precis vad jag menar." säger Egeria lågt då Isis mor går förbi och ser mycket nöjd ut med dekorationen. "Som ni vill." ler Egeria och följer med mot köket, och ja det doftade underbart.

Isis log åt sin vän, ibland undrade hon hur hon skulle klara sig utan Egeria. De gick in i köket och tjänarna började genast duka fram åt henne.
"Till Egeria med" sa hon och de tänkte protestera. "Jag vill veta så inget är förgiftat" sa hon ursäktande utan att se på Egeria. Tjänarna log elakt och nickade. Isis blev genast orolig att de skulle förgifta Egeria.

Egeria bleknade märkbart vid Isis ord och hon såg deras leenden. Var det något hon undanhållit, ja förutom det Isis mer eller mindre dragit ur henne var det hur hon behandlades av de andra tjänarna. Varav orsaken att hon åt sällan och lite och de få gånger hon varit opasslig eller sjuk hade de varit deras fel.
Men de dukar fram till henne med och de blir serverade först förrätt, någon grön kall men vacker soppa. Hon ser på sin skål, men att lyda låg inlagt i henne och att förstöra Isis mat var inget de vågade och inte heller skulle de få Egeria död snarare få henne att må dåligt.

Isis tittade på Egeria som verkade orolig. Hon förstod att något inte stod rätt till. Hon var inte säker på vad det var. Hon smakade på soppan och sa inget. Den var okej, egentligen brydde hon sig inte om vad de skulle äta, hon var inte intresserad av mat. Hon tittade när de tog in ett flertal huvudrätter. Hon tog en liten bit av fisken och köttet, de andra rätterna rörde hon inte. Hon ville bara få allt överstökat så hon kunde komma här ifrån.