Gatubarnens överlevnad

"Jasså?" Frågar Ashton och drar lite i koftans ärmar, han har den egentligen bara för att. Den är en aning är liten, men inte skulle väl Fred hjälpa honom med allting, hela tiden? Han har klarat sig fint med allting innan, nästan... ungefär. Inte alltid med allting, men tillräckligt mycket för att inte ha blivit dödad hittills.

"Mmm." mummlar hon och ser ner i marken, "Men de är för små så ja, eh......den som hade dem kunde inte längre ha dem." säger hon och innser att snart kan hon bara skrika ut allt. "De ligger bara, så antingen tar du dem eller annars får de ligga där tills de mögglar." säger hon och rycker på axlarna.

"Aha." Säger Ashton och nickar kort, en aning misstänksam blir han väl. "Jag kan ta dem." Fortsätter han sedan med ett svagt leende, lite hjälp behövs väl alltid... kanske. Även om Ashton vill klara sig själv kanske det går bättre med sällskap, vad tänker han nu!? Varför skulle Fred vilja hålla ihop med honom?

(Nu går bara du och jag iväg......vi tappar bort den andra xD)

Fredrika ler stort, "Härligt, kom då." ler hon och tar sig snabbt genom några gränder och genom ett hål i ett staket så de kommer in på en bakgård, där det finns ett nerbrunnet hus och hon stannar upp stel av skräck då en lång muskulös man med lika eldrött hår som hon själv stegar emot dem. "Din satans hora, att du vågar visa dig här igen, det var väll du som brände ner hela skiten." sluddrar han fram då han är skapligt onykter och ger henne ett knytnävsslag rakt över käken så hon far ner i backen.
Fredrika kryper ihop ner på backen kvidande och darrande av skräck, den enda i världen som hon var rädd för, hennes far. "Din jävla satans slyna, hur tror du jag skulle kunna överleva sen du försvann. Vem skulle jag kunna sälja för att kunna utföra dina tjänster?" morrer han och sparkar henne i magen för vart ord, han verkar inte ha sett Ashton, hoppas hon i alla fall, för vad kunde då hända med honom. "Polisen, stadsvakten, snälla, någon." kvider hon fram när hon försöker skydda sig och hoppas att Asthon ska hämta någon, för själv skulle det aldrig gå, efter år i hamnen var farden stark som en björn och full därefter med.

(Ahkej. xD)

Ashton hör vad Fred säger, det tar nog ett tag för honom att smälta att det faktiskt är en hon - varför annars skulle mannen kalla Fred för slyna och hora?
Men om Ashton visar sig för stadsvakten är han körd. Han velar lite, bestämmer sig till slut för att åtminstone försöka jaga hit någon av de två lagmännen. Han rusar dock åt motsatt håll än de kommit ifrån, och uppenbarligen hade det varit rätt beslut när han faktiskt snubblar ut på gatan mitt framför en av de som sett honom stjäla skorna.
"Huuh? Det är ju du!" Säger den storvuxne mannen ilsket och Ashton flinar mot honom innan han sätter av åt det andra hållet, i förhoppningen om att han inte är för sen.

(Blev så jobbigt när den/hon/han/hen inte rolla xD)

Fredrika ligger så tyst hon förmår framför hennes fars fötter då hon vet att han hatar när hon talar. Hela kroppen värker efter slagen, hon hade blivit svag då hon inte längre klarade av de slag som hon var van vid hela hennes barndom. "Du försvann, men nu har jag dig här. Nu kan jag använda dig." säger han hotfullt och tar tag i hennes hår, "Vad har du gjort med håret, din jävla slyna. Tror du andra kan ta dig för pojke? alla ser väll vilken hora du egentligen är, vänta bara jag ska visa dig." säger han bara och knuffar ner henne bryskt över de sotiga bjälkar som en gång vart deras hus. Han river upp hennes skjorta och svär åt henne då han ser brösten som hon lindat om för att dölja dem då hon var kille.
Hon ser med fasa då han höjer en tegelsten från huset över henne, "Snälla far." kvider hon, det hade aldrig vart såhär hemskt förr. Oftast brukade han bara våldta henne och sen var det bra med det. Vart var Asthon? hinner hon tänka innan hon känner en skarp smärta i huvudet och hon känner blodet rinna innan allt barmhärtigt nog svartnar, vad han än nu tänkte göra med hennes kropp så slapp hon känna det.

(I got that. )

Ashton snubblar in i gränden och hinner precis i tid för att få se hur den mycket större karlen slår en tegelsten i huvudet på Fred... eller vad hon nu heter. Ahston har inte orken att figurera ut det nu. För nu dyker polismannen upp, eller om det var en stadsvakt. Ashton har inte riktigt lärt sig skillnaden på de två, han var aldrig såpass intresserad att han såg efter.
"Vad händer här?" Säger stadsvakten och innan själva slagsmålet börjar, slagsmålet som var dömt att hända, så dyker Ashton bakom lite av husruinerna och gömmer sig. Sedan påbörjas det, men avslutas nästan lika snabbt, stadsvakten eller polismannen vann. Vilket Ashton finner otroligt med tanke på hur stor den rödhårige är.

((Hum.. Här har hänt mycket, mycket, mycket saker. Snabb beskrivning? ))

Stadsvakten fängslar hennes far men går sedan ur gränden och ut på gatan och skriker något. Snart är ännu en stadsvakt där och de båda släpar iväg hennes far troligen till häcktet där han skall få sin dom.
Under hela slagsålet hade Fredrika inte vaknat upp och hon ligger helt orörlig bland de sotiga delarna av sitt barndomshem, det rinner blod från ett sår i pannan, skjortan är uppriven och kroppen blåslagen.

( Måntass vi kan säga att vi "Tappade bort dig." xD Och nu har Fred blivit nerslagen av sin far....typ xD)

(... ehm... vi stack iväg och sedan träffade vi på Freds pappa som misshandlade Fred. ^^'' Låter det som en bra sammanfattning?)

Det tar ännu en stund för Ashton att ta sig till Fred, Ashton har fortfarande inte orkat fundera ut ett annat namn. Han har varit allt för upptagen att gömma sig för stadsvakterna som mer än gärna skulle vilja ta in honom också. Men till slut är han framme vid henne och drar upp ett tygstycke ur en av koftans fickor. Stycket ifråga är egentligen tillför honom själv om han skulle lyckas skära sig, eller få några sår. Men nu knyter han den istället om den andras sår och försöker väcka honom... henne. Henne, det är en henne.