Privar rollspel mellan Shapiro och Medi

Johannes såg med spända ögon och öppen mun på Alice. Han gick fram till cellen och ropade.
''Alice, är det verkligen en så bra ide? folk som han kanske inte är så illa men det finns värre folk här! Folk som gärna dödar om dem måste.''
Han sprang in i cellen och tittad med ilskna ögon på fången bakom ryggen på Alice. Han visade för fången med munnen utan att säga något. Våga inte

Hon reste sig och såg sen på mannen och lämnade cellen.
"Kom då jag försöker bara vara en bra ledare." Hon lät sorgsen och såg sedan bort.
"varför folk stjäl är för att de är hungriga!"

Johannes tittade först på fången och d´sedan på Alice. Han kände lite medkänsla så han sprang fram till henne och sa.
''Ja, du kan ju ändra det för dem som stjäl, men dem som mördar vorde inte ges något. En smart mördare kan använda vad som helst som ett vapen men dem som stjäl kan ju få lite bröd.''
Han log lite vänligt mot henne.

"han stalj ju!" Hon såg på mannen och stängde cellen och började gå upp och såg på mannen och lade huvudet på sned.
"När dog mina föräldrar?"

Han tänkte efter lite och sa sedan.
''Det var runt om ett halft år efter att kungen skickade dig till jorden.''

Hon såg på honom och pekade mot en stol.
"Sitt." Hon spände ögonen i honom.
"Johannes vet du exakt när min far dog?"

Han satte sig ner på stolen som hon pekade mot och han tittade på marken. Han höjde huvudet och sa.
''Jag vet inte. Jag toror att det var...umh...Jo nu kommer jag ihåg! Det var sent och alla sov. Jag hade kommit ur sängen för att springa in i köket och ta lite blod, på vägen till mitt rum så såg jag en mystisk skugga gå runt. Jag följde efter lite och såg att den gick in i din faders och moders rum. Jag såg den sedan lämna med en blodig kniv.''
Han satt ner och blundade. Skortan var vitt med lite blod på och hans flottiga hår hängde nu lite över ena ögat.

"Varför låter det så troligt att du döade dem?"
"Om alla sov varför sov du inte?" Hon såg på Johannes och sedan på mannen igen.
"och om herrgården är var mörk då hur kunde du se skuggan och vilket blod?"

Han satt där och började svetas. Han sa nervöst.
''Jag skulle hämta någonting att dricka. Jag svär att jag inte gjorde det. Jag kommer ihåg att kniven såg vit ut också. Den var ganska synlig i mörkret.''
Han satt där och började andas tungt och fort.

"Hon såg på honom. "Och vart är den nu?" Hon såg på de andra och sedan på mannen igen.
"Du svettas. varför? Om du inte har gjort något så har du inget att vara rädd för." Hon gick närmare och såg honom i ögonen.
"Du dödade dem. Erkänn."