PRS mellan t i l d a och mig :3

Mere släpper pilen och ser den genomborra hans mage.

Jag sänker inte garden förrän han ligger livlös på marken.
"Vem är han?" frågade jag småchockat.

"Det kommer vi nog aldrig att få reda på", sa Mere enkelt och slängde en blick på honom. "Nu har vi i alla fall wett mindre bekymmer."

Jag nickade.
"Ska vi gå tillbaka eller titta igenom vad han bär på sig?" frågade jag. "Om du vill kan jag stanna och du gå med Legolas så länge."

"Jag tror inte att vi behöveer stanna, men om du vill kan du göra det. Han kan ha något... värdefullt med sig."
Mere gick tillbaka, medan hon sa: "Du bestämmer själv hur du gör."

"Jag stannar kvar i en minut. Jag kommer ikapp er så fort som möjligt. Ni kommer inte långt med mannen vid er sida ändå", sa jag med ett litet leende.

"Okej", sa Mere och log. Hon stödde mannen på andra sidan, och de tre började gå i ett långsamt, i alla fall från Meres perspektiv, tempo.

Sätter mig på huk bredvid mannen som stirrade rakt ut i luften. Med ett starkt obehag sträckte jag fram handen och slöt försiktigt hans ögonlock.
Jag letade igenom varje ficka, varje veck i hans tröja. Jag hittade inte mycket. Ett par mynt, en kompass och en läderpung.
Jag vände mig mot väskan som han hade haft på ryggen. Jag letade igenom den, men fann ingenting av värde.
Besviken slängde jag ifrån mig väskan och tittade på mannen igen. Innan jag tänkte ställa mig upp såg jag snöret runt hans hals. Jag sträckte mig efter det och såg en amulett med en massa runor som jag aldrig hade sett förut.
Jag tog den och började gå därifrån.

Efter ett tag kom de ut från skogen. Mere tittade upp mot himlen och såg att det höll på att bli kväll.
"Om vi inte kommer fram snart måste vi gå i totalt mörker", förutspådde hon.

Jag joggade för att inte trötta ut mig själv men ändå komma ifatt Mere, Legolas och mannen. Jag såg deras ryggtavlor och sprang ifatt de.
"Hej igen", sa jag.