Lily Potters första år [SV]

Kom igen Beata! Du äger på att skriva!

jätte bra !!!

Kom igen Beata!

Hejja Beata!

Tack så jättemycket för alla fina kommentarer! ♥

Och tack för att du rättade mig hermione_33, hade inte märkt det. Jag råkade också skriva Rose istället för Lily en gång. Men ingen märkte det
Blandar ihop namn i min iver att skriva mer. Spännande kapitel (tycker jag) kommer lite längre fram
(lite längre fram^^)


Kapitel 9


Lily låg i sin säng och tänkte tillbaka på dagen och på (vilket gjorde henne ganska förvånad och generad) Alexander.
Hon hade inte pratat med honom och han hade inte heller sagt någonting till henne sedan deras lilla konversation i biblioteket.
Det var inte så konstig att han inte pratade med henne, hon var ju hela tiden omringad av vänner.
Hugo och alla andra hade överöst henne med frågor då hon och Esther kommit tillbaka till bordet i biblioteket och Esther berättat för alla vad hon sett.
"Vad hände?"
"Vad sade han?"
Lily svarade med svar som:
"Ingenting hände."
"Han presenterade sig bara."
Hon märkte att dem blev lite besvikna av dem svaren med hon brydde sig inte. Det var ju sanningen.
Den enda som inte frågat någonting var Scarlett.
Lily ville mer än någonsin bara få sitta och prata med henne. Bara dem två. Men det var näst intill omöjligt eftersom dem var i olika elevhem, hade olika lektioner och mycket läxor.
Under helgerna fanns ju Philip, Esther, Hugo och Matthew runt omkring dem.
Hon funderade också på personen i Sällskapsrummet och mannen i skogen.
Hade hon bara inbillat sig alltihop?
Hon hade börjat tvivla på vad hon sett, känt och hört eftersom ingen annan varit där. Förutom Albus, men han hade ju inte sett någonting.
Men tänk om hon inte hade inbillat sig?
Personen i Sällskapsrummet var inte så konstig, förutom att den kommit så nära henne.
Mannen i skogen däremot, skrämde henne. Och det var också den synen hon tvivlade mest på.
Hon hade bara sett en skugga. Det kunde lika gärna ha varit ett träd.
Lily kände hur hennes ögonlock började bli tunga och hon lät sig själv falla in i en drömlös sömn.

Veckorna gick och helt plötsligt var det dags för jullov.
Vintern hade kommit tidigare än vanligt och marken täcktes av ett mjukt ,vitt lager av gnistrande snö.
Lily gick upp tidigt för att äta frukost och hinna packa lite (tåget skulle gå dagen därpå)
Sällskapsrummet var nästan tomt förutom två fjärde års tjejer som satt och fnissade i ett hörn, en annan femte års tjej satt och läste vid brasan och vid ett bord vid fönstret satt Alexander.
Han satt med huvudet nedtryckt i en bok (Lily kunde inte se dess namn) och han hade en fundersamt rynka i pannan.
Lily kastade en blick på tjejerna i hörnet, som nu var upptagna av ett intressant brev.
Hon tog sedan ett djupt lugnande andetag, gick fram till Alexander och satte sig på en stol bredvid honom.
Han tittade förvånat upp.
Lily log.
"Hej." sade hon.
Alexander log tveksamt.
"Hej."
"Ehm....Jo, igår i biblioteket....." Lily rodnade och hoppades innerligt att det inte syntes. "Det verkade som om du ville säga någonting till mig innan...ja, du vet, Esther kom in och....." Lily tystnade generat.
"Ja, just det. Jo, jag undrade om du ville plugga någon gång.....eller ja, göra någonting." Alexander var röd i ansiktet och tittade ned på sina händer.
Lily var förvånad. Det var inte alls vad hon väntat sig att han skulle säga. Hon visste faktiskt inte ens vad hon väntat sig att han skulle säga.
En värme spred sig i Lilys inre.
"Det skulle vara kul." Hon log stort.
Alexander tittade upp och mötte hennes blick och besvarade leendet.
"Så....när har du tid?"
Lily tänkte efter. Hur skulle hon kunna plugga med Alexander utan att någon märkte någonting. För hon ville helst vara själv med honom då, och hon gissade (generat) på att han ville samma sak.
"Lovet börjar ju imorgon, och då ska jag hem till mina föräldrar...."
"Ja, just det!" Alexanders leende bleknade. "Jag ska stanna här."
"Varför då?" frågade Lily. "Har du inga....eh...föräldrar?"
Alexander skakade sakta på huvudet och hans blick blev läskigt tom. Lily önskade att hon inte sagt någonting om det.
"Jag är ledsen." sade hon. "Min pappa förlorade också sina föräldrar när han var väldigt ung."
Alexander log svagt.
"Din pappa är väl Harry Potter, eller hur?"
"Ja...." Lily såg medlidande på honom. Hon fick en stor impuls av att ge honom en kram, men motstod den.
Hon reste sig upp.
"Torsdagen efter lovet."
Alexander såg frågande på henne och hon log.
"Då kan vi plugga ihop."
Alexanders leende kom tillbaka och Lily gick därifrån, upp till sin sovsal. Och slängde sig skrattande på sängen.

Superbra!

mer beata!

Allstå, det är jätte bra. Jag har redan bevakat tråden så följer med din alltid!

superDUPERbra

Super!^^