Narnia

Samantha drar efter andan då hon får se vapnen, vad hon förstod av Andrew så skulle han kunna bruka dem väl. Då tomten säger hennes namn går hon andlöst fram och väntar med spänning på sin gåva. "Till dig, dotter av Eva." säger tomten och ger henne ett svärd med svärdskida till. Samantha ler och drar svärdet, det var glänsande och perfekt i hennes hand. Hon spänner fast det runt midjan och tackar tomten, hennes eget svärd.

Andrew förstår att dessa vapen som han och Sam fått måste vara specialgjorda just för dem. Sedan ger sig tomten av och Andrew ser på tälten. Vad skulle de göra nu?
"Son av Adam och dotter av Eva, ni måste sova. Det är en lång dag imorgon. Vita häxan har redan upptäckt att ni är borta och det tar inte lång tid innan hon förstår att Aslan är här i Narnia igen" säger en satyr. Andrew nickar och gäspar. Riktigt trött var han, det kände han nu. Han som inte sovit ordentligt på dagar eftersom han varit så orolig för Sam. De hade kommit i sista stund. För hade häxan kommit tillbaka så hade Sam varit död nu.

Sam ser på satyren, "Hon vet redan det, häxan samlar sina bundsförvanter, sin arme." säger hon, hon visste det hon hade trotts allt varit i tronsalen för det mesta och de gångerna hon inte slåtts medvetslöd hade hon hört ett och ett annat. Men nu gäspade hon och fru bäver tog tag i henne. "Må så vara unga dam, men nu skall du i säng." sa hon och ledde Sam in i ett av tälten som tydligen var sovplats till kvinnorna.

Andrew ser Sam ledas iväg till tältet bredvid av fru bäver, medan han själv leddes in i tältet han skulle sova i av herr bäver.
"Det var snabbt ni kom hit" sa Andrew till honom. Herr bäver nickade och sa: "vi möttes när jag var på väg tillbaka". Andrew nickade bara till svar. Han valde en sovplats som var nära utgången av tältet och lade sig ner där. Nästan direkt när han lagt ner huvudet så somnar han av ren trötthet.

Sam tilldelas en bädd och innan hon somnar ser hon fru bäver tar hennes klänning mellan tassarna. "Häxmagi, måste brännas." mummlar hon och går ut med den ur tältet och kommer sedan in med nya kläder till Sam, men då hade hon redan somnat och fru bäver stoppar om henne. "Lilla flicka." säger hon ömt och plaserar en sträv puss på hennes kinder och går själv och lägger sig.

När Andrew vaknar så kände han sig faktiskt väldigt pigg. Vilket han inte brukade göra. Bredvid hans bädd ligger hans pilbåge och koger. Han sätter sig upp och sträcker lite på sig, och hade tänkt sträcka sig efter kläder men upptäcker att han hade sovit i de enda kläderna han hade i Narnia. Andrew bestämmer sig sedan för att lämna pilbågen och kogret inne i tältet, då han säkert inte skulle behöva den nu på morgonen. Eller vad nu klockan faktiskt var. Det visste han inte riktigt, då det inte fanns någon klocka.

Sam vaknar, utvilad och ja...mer levande än vad hon aldrig känt sig tidigare. Hon kände sig starkere och mer tillfreds med sig själv än förr, då hon mest mått dåligt hela tiden. Sam sträcker sig efter sina kläder med upptäcker nya, mer narnianska kläder vid henne. Hon synar dem och kan inte annat än le, det var ingen klänning. Hon drog på sig de mörka byxorna och mjuka läderstövlar som snörades längst anklarna. Till det hade hon en mörkblå tunika med läderbälte där hon fäste svärdskidan. Hon samlade ihop håret i två långa flätor och kände sig mer narniansk nu än någonsin och kliver sen ut ur tältet.

Så fort han kliver ut ur tältet kommer herr bäver springandes till honom med ett par narnianska kläder. Han ursäktade sig över att han glömt att lägga in dem, men Andrew sa att det inte gjorde något. Sen gick han tillbaka in i tältet och bytte om. Sedan tog han kogret och pilbågen, som passade mycket bättre till de här kläderna än de han haft på sig i dagar nu. Alltså de som låg i en hög på golvet bredvid honom. Sedan gick han åter ut igen, där Sam hade kommit ut ur sitt eget tält.

Sam ser sig om och ler när hon ser Andrew komma ut ur sitt tält och hon går till honom. "Vad fin du är, du ser väldigt.....Narniansk ut." skrattar hon glatt och det hade inte hänt på år att Sam hade skratt naturligt. Hon såg sedan upp och fru bäver vinkar till dem till ett bord med frukost.

Andrew skrattar åt vad hon säger. Att han ser narniansk ut. Visst visst, men han är fortfarande inte ifrån Narnia. Han är rätt säker på att han är ifrån England.
"Du ser också narniansk ut. Och fin är du också" säger han och ler. Sedan såg han fru bäver vinka till sig dem till ett bord där det stod en massa mat som antagligen var tänkt som frukost.