Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

"Tja, vi kommer ju inte flyga en Ikaros." skämtade Deianeira. "Vi flyger väl inte så mycket högre än tre meter, antar jag. Hurså?"

"Skulle man kunna kalla det flygrädd?" Svarar Alexis oroligt och tittar upp på himlen som är någorlunda molnfri. Det ska inte vara någon fara.

"Ikaros var allt annat än flygrädd." skrattade Deianeira. "Han och hans far, Daedalus, var tillfångnatagna av kung Minos. Varför är en väldigt lång historia. I alla fall, då Daedalus var en rikets bästa uppfinnare gjorde han vingar till sig och sin son Ikaros. För att hålla ihop fjädrarna, som var av metall även om vissa säger annat, använde han vax. Han varnade Ikaros för att inte flyga för högt, för då skulle solens värme smälta vaxet. Men Ikaros blev berusad av känslan av att flyga. Han flög för nära solen, och vaxet smälte. Han ramlade ner i havet, men Daedalus klarade sig."

"Jag vill inte ramla i havet." Svarar Alexis genast, skrämd av legenden som just färskades upp i hans sinne. För oavsett hur han försöker dölja det är han inte orädd. Samt att han inte är så bra på att simma, men han kan, nästan, grunderna.

Deianeira log sarkastiskt.
"Men det kommer du ju, för våra sandaler hålls ihop av vax! Yay! Oj, jag glömde: det finns inget hav härifrån till berget Olympos."

"Håll tyst, alla är rädda för något." Försvarar sig Alexis. "Jag är mer rädd för att störta än för att drunkna." Konstaterar han och rycker på axlarna.

Deianeira ryckte på axlarna och spred ut sina händer.
"Visst, alla är rädda för något." Med en blixtsnabb rörelse tog hon en pil, spände sin båge och sköt ett äpple som hängde på ett träd på andra sidan gläntan. "Du måste bara lära dig att övervinna rädslan." sa hon och log sött.

"I sinom tid kommer jag göra det också." Svarar Alexis och ser likgiltigt på pilen.

(Ska sova. TwT)

Deianeira såg på hur hennes pil skimrade till och försvann. Äpplet hade ett hål igenom.
Hon vände sig mot Alexis och log snällare.
"Jag kan inte det än." sa hon och ryckte på axlarna. "Men vad kan man göra än att bekämpa... rädslan... gång... på... gång!"
För varje av de fem sista orden sköt hon en pil. mot en stubbe lite längre bort. De hamnade i en perfekt formation av en liten cirkel.
Pilarna skimrade till i ett silvrigt ljus, och Deianeira inbillade sig att kunna känna hur de materaliserades i pilkogret igen.
"Jag kan göra en brasa." sa hon till slut. "Du har haft en jobbig dag."
Hon lämnade Alexis för att leta efter ved i skogen.


((Okej God natt!))

((MEN GODS SAKE JAG SVARADE JU! >_<" ))

Alexis ser efter henne tills han är säker på att hon försvunnit. När hon är borta skjuter han ut en av trådarna mot en av grenarna i ett närbeläget träd och dras upp i trädet nästan genast. Den här... saken kommer hjälpa honom, det är han säker på.
"Du har haft en jobbig dag." Påståendet betyder mer än hon tror, det är Alexis säker på. Han måste ta reda på om Katten dog. Han är rädd för att hon är död, samtidigt kanske hon inte är död. Men då söker hon tveklöst hämnd. Det är inte en idealisk situation att befinna sig i. Han ska precis lossa tråden innan han ser att det lilla som skulle suttit fast är borta. Sedan slås han av något, för det första att han kanske borde ha lyssnat på Hermes - mojängen kanske hade mer att tillföra än han visste. För det andra, betyder det att han måste ta reda på dess funktioner själv.
"Gift." Mumlar han till saken och chockas av att tråden färgas i en sjukligt grön nyans.