Johanna and Thalia back in the Hunger Games

"Det låter ju underbart." skrattar Thalia fast hon inte alls menar det. "Nej det tror jag inte det verkar ju så härligt." ler Thalia och ser mot ymnighetstornet.
"Ska vi ge killen en chans och hämta sin först?" ler Thalia lätt, ty han skulle dock ändå dö.

"Visst. Då väntar vi" säger Johanna.
Efter cirka 5 minuter kommer hans utmärglade kropp springandes emot ymnighetshornet med ett långt svärd i handen. Och då springer Johanna också, fast Mark upptäcker det inte förräns hon är framme vid bordet, där han också står och fumlar efter att se vilken ryggsäck som tillhörde honom. Men han var oväntat snabb och inom några sekunder hade hon huggt honom i axeln, och han tillfogat henne en skada i vänstra underarmen, vilket orsakade att hon släppte en av yxorna på marken.

Thalia kommer fram efter Johanna efter deras sekundstrid. "Johanna" säger Thalia och ser på henne om hon var i skick och drar sina dolkar mot Mark och hoppar på honom. Det ända sättet var att överrumpla honom och en dolk mot ett svärd ståendes...då hade hon inte mycket till chans.
Mark faller omkull och ser med räddsla på henne. "Jag är ledsen, men det blir bäst så, du kommer till en bättre värld." säger Thalia sorgset och kör dolken i hans mage.

När Johanna ser att Thalia kör dolken i magen på honom blir hon först väldigt arg. Bra sätt att plåga honom på, tänker Johanna, och när han hostar blod kör hon det dödade draget rakt i tinningen. Sådär. Skottet hörs och Johanna backar undan från Thalia. Tänk om hon tänkte mörda henne? Sedan ser hon på såret. Det sipprar ut blod. Han hade träffat blodådran. Johanna grimaserar när hon börjar känna smärtan.

Thalia ser tacksamt på Johanna då hon dödar honom så han slipper plågas. Sedan ser hon förskräckt på Johanna som konstigt nog backar från henne och sen på hennes sår.
"Vi måste fixa det." säger hon oroligt och ställer sig upp från Marks kropp och går fram mot Johanna. "Salvan kanske fungerar, vi måste stoppa blödningen, jag vet en växt, sätt dig." säger Thalia och försöker hålla paniken i schack.

Johanna bara sätter sig på bordet. Vet inte vad hon ska göra. Och det är då hon ser något stort inne i ymnighetshornet. Inte en människa, inte ett djur. Utan en mutation. Paniken griper tag i henne och plötsligt springer hon därifrån, utan att kolla bakåt.
"THALIA!" skriker hon ut medan hon springer emot skogen, träden kanske skulle sakta ner varelserna?

Thalia ser sig snabbt om och backar bakåt av förskräckelse. Stora bestar, med deltagarnas ögon och utseende, hon ser Sam och de andra och backar ännu mera, tills hon förlorar fotfästet och snubblar. Det är som då tiden kommer ikapp henne, hon inder faran kommer snabbt upp på fötter och springer därifrån mot skogen.

När Thalia trillar vill Johanna bara dra upp henne, men hon hinner inte fram förrän THalia är på fötter igen.
"Hitta stort träd!" får Johanna fram. Hon försöker hitta ett stort träd som skulle vara enkelt att klättra upp i. Och snart har hon turen att hitta ett. Hon svingar sig enkelt upp utom räckhåll för odjuren. Hon klättrar så att hon har åtminstone 3 meter ner till marken, så att ifall de kunde hoppa eller klättra skulle hon hinna hoppa över till nästa träd innan de hunnit upp till henne. Oroligt såg hon efter Thalia.

Thalia ser efter Johanna och ser henne sedan när Johanna klättrar upp i trädet väntar Thalia på att komma efter. Hon ser sig om och en av de stora bestarna hoppar fram. Thalia skriker till och kastar sig upp i närmsta gren, hon känner en skarp smärta i benet bestens vassa klor hade rispat upp henne. Men hon klättrar på så att hon hamnar i jämhöjd med Johanna och ignorerar smärtan.

"Thalia!" utbrister Johanna när hon ser såret på Thalias ben. Själv försöker hon ignorera sin egen smärta, men det är inte enkelt. Men när hon ser blodet bara sippra ner så skär hon av en tygremsa av sitt linne, som inte reflekterar värme ändå, och knyter det runt såret.