LotR privatroll mellan Tamburlaine och Dragon Fantasy

Tamara nickade och tog sina sadelväskor, hon spände fast dem på Nyx. På sätt och vis ville hon inte en till natt i värdshuset, att om igen höra vad de hade för sig i sängen bredvid, att önska att det var hon samtidigt som hon avskydde sig att hon tänkte så. Vem skulle vilja röra vid henne så på det sättet utan att äcklas och vem skulle hon våga tillåta?

Stallpojkarna hade i alla fall spänt hennes sadel ordentligt. När hon skall svinga sig upp på Nyx märker hon hur ovanligt hög stort är, eller känslan är den svindlande. Men hon tar ett kraftigt tag om manen och svingar sig ovigt upp i sadeln och undrar hur hon skall orka dagens strapatser. "Så då ger vi oss av då" ler hon och får Nyx att trava iväg.

Daeron satte Horus i skritt och styrde honom till huvudgatan, som ledde rakt från porten till slottet.
Staden var i fullt liv, med butikerna och stånden öppna. Tjänare sprang runt på sina herrars ärenden, handlare försökte sälja sina varor, soldater patrullerade i par och kastade misstänksamma blickar på envar.
Daeron försökte se ospänd ut, han var bara ute och red, intalade han sig själv då han passerade soldater. De närmade sig slottet, men efter den stora marknadsplatsen blev förbipasserande personer allt färre och de stora, fina husen allt normalare.
Porten in till slottet var stängd, och bevakade av fyra män i rustningar. Daeron drog Horus till halt i skuggan av ett hus och såg fundersamt på slottstornen, som kunde skymtas bakom murarna.
"Vad tror du? Kan en av ringarna finnas här?" frågade han och kastade en blick mot Tamara.

Tamara ser mot slottsmuren, mot porten och hon vet inte vad hon skall tro, inget såg särskilt misstänkt ut. "Kanske, kanske inte, inget som tyder på det men även den mest omisstänksamma plats kan det lätt finna saker, en ring." rättar hon sig och det känns som om hon bara svamlar, hon är verkligen inte sitt vanliga jag i skallen. "Men det skadar sig inte att ta sig om, frågan är bara hur." säger hon och ser sig om som om det stod en skylt på vad de skulle göra. De fyra vakterna verkade inte vilja släppa in någon som inte skulle dit och de behövde ta sig in obemärkta.

Daeron nickade och såg fundersamt på vakterna. Han kunde bara komma på en sak.
"Vi kan ju alltid fråga dem", sade han och skyndade på Horus utan att vänta på svar från Tamara. Vakterna reagerade först då Daeron var alldeles intill dem. Två av dem korsade sina spjut framför honom, och en tredje steg fram.
"Vad vill ni?" krävde han, och Daeron log vårdslöst.
"Vi undrar över arrangemangen?" improviserade han vilt. Soldaten granskade hans och Tamaras slitna kläder misstroget.
"Ska er herre till balen ikväll?" Daeron var tvungen att gömma ett triumferande leende, och försökte maskera den till underdånig. Han nickade och kastade en snabb blick mot Tamara.
"Portarna öppnas då kyrkklockan slår sex gånger. Men all information borde stå i inbjudesbrevet." Soldaten granskade dem misstänksamt.
"Javisst, vår herre önskade bara försäkra sig om tiden. Tack så mycket." Daeron böjde på nacken i en kort bugning och vände sedan bort Horus från soldaterna.

Under hela konversationen höll Tamara tyst, hon var imponerad av Daerons spel och vad han så lätt fick reda på. Då de lämnar soldatera bakom sig och tar in bakom ett hus ser Tamara på honom, "Imponerande" ler hon och funderar sedan, "Så antingen snor vi en inbjudan och förklär oss till adelsfolk eller annars tar vi kökstjänst, gissar att de behöver extrafolk under balen." ler Tamara och ser frågande på Daeron som kanske hade någon smartare ide.

"Jag har alltid velat gå på en sådan här fin fest", svarade Daeron efter en stunds tanketid. Han log brett och lät Horus fortsätta i lugn takt nerför gatan.
"Så det enda vi behöver göra är att leta upp någon tjänare vars herre ska till festen, bryta oss in hos denne herre, ta inbjudan, klä ut oss och gå till festen." Daeron log brett vid tanken. Det säkraste sättet skulle säkert vara att fråga ut någon tjänare, en fest som den här måste betyda extra arbete och de brukade tycka om att klaga. Sedan bara följa personen till hans hem och bryta sig in. Det var olönligt att chansa mellan husen utan att veta att en inbjudan skulle finnas innanför.
Daeron hade som yngre ofta förlevt sig på stöld, och han var ganska säker på att han kunde ta dig in med hjälp av sin någo. Han hoppades bara att Tamara inte skulle vara imot det, hon var ju trots allt en riddare med sin hederskod.

"Ärligt? Menar du det, bryta oss in? stjäla? Och...." Tamara tystnar, det strider mot det hon lärt sig i skolan och det hon lovat som riddare, men gällde det här och nu? De gjorde ju det för en god sak även om det var fel. Hon tvekar men nickar sedan, hon hade vart på sådana baler förr men inte Daeron så hon kunde ju låta honom få den erfarenheten. "Okej då, men vad ska vi göra med herrskapet vi ska föreställa? Låsa in dem eller kan du göra något magiskt? De får ju inte veta att det är vi och vad ska tjänstefolket säga?" Tamara ställde såmånga frågor eftersom det härvar helt nytt för henne, att vara hederlig var för henne något hon fått lära sig från skolan.

Daeron betraktade Tamara med ett snett leende då hon gick en inre kamp. Hon var verkligen söt då hon var tyst. Problemet var bara att hon talade för mycket för att man skulle hinna märka det. Daerons ögon glimmade till vid tanken, och han skrattade lätt då hon avslutade frågorna.
"Jag tror det är enklast om vi gör dem sjuka medan vi är där. Inte på riktigt sjuka, men så de känner sig sjuka och ser sjuka ut." Vad skillnaden nu var. "Så kommer de att stanna hemma hela kvällen."
Medan de talade hade de nått marknadsplatsen. Daeron såg sig omkring över folkmängden och var säker på att de skulle hitta det de sökte. Eller den, egentligen.
"Det går snabbst om vi tar varsin sida. Jag rider åt vänster och du höger, så träffas vi på den andra sidan?" föreslog han. De hade trotts allt inte mycket tid på sig för att få allt gjort.

Tamara nickar eftertänksamt och långsamt, "Okej, men hur ska vi likna de vi tar oss in då? Folk borde ju se att vi inte är dem, eller?" Fast å andra sidan kanske det var en stor bal där folket kom från när och fjärran men ingkände igen dem. Fast Daeron kanske kunde göra något åt det? Tamara var inget bra på det med magi, Daeron var den enda, ja förutom Gandalf då hon träffat med magi och Gandalf hade hon mer sett flyktigt nuförtiden, inte alls som förr.
Tamara nickade, "Visst en ilsken tjänare, ja jag förstår." flinar hon lite roat osk styr Nyx mot höger och ser även Daeron ta av åt vänster.

"Det får vi tänka på sedan", svarade Daeron och lät Horus börja vandringen utmed vänstra kanten av marknadsplatsen. Då han kommit in bland värsta trängseln hoppade han av och forsatte leda hästen bakom sig, för att bättre kunna uppfatta delar av konversationer.
Daeron stannade till vid ett stånd som sålde nötter av olika slag, där två personer diskuterade lågt med varandra. Daeron skärpte sina öron och försökte höra vad de talade om, för deras klädsel lät förstå att de var någons tjänare.
"... ska ha nötter innan balen, vem fan vill ha nötter?"
"Jag ska hämta Lady Christinas handskar från skräddaren, hon ska då alltid lämna allt i sista stunden."
"Samma med Lord Beirut. Han gick först igår för att skaffa sig en mask."
"Det är tur för honom att det är en maskerad ikväll, annars hade han nog inte vågat gå med ärret han fick från den där duellen förra veckan."
"Du hörde om det? Beiruts dotter blev nämligen..."
Mer behövde Daeron inte höra, och han fortsatte bortåt, med ett brett leende på läpparna. Det skulle alltså vara en maskerad? De hade verkligen lyckan med sig.