Kärleksdrama på Hogwarts...

Jättebra kapitel

Oj, då var det min tur att lägga ut ett kapitel well here it is! Även om det inte är så långt så hoppas jag att ni gillar det

Kapitel 16

Will är konstig ibland, varför ville han egentligen veta vad jag tyckte om William skulle anmäla sig till turneringen? Jaja, det är väl killar i ett nötskal eller vad de säger. Jag hittade Penelope vid frukosten, hon satt med några från Beauxbatonsakademin och det såg ut som om att de pratade om något roligt så som de skrattade.

-Hej Pen, sa jag.

-Adelia! Hej, kom, sitt! Sa Penelope glatt.

-Wow, lugna ner dig, sa jag.

-Kan inte, skattade hon.

Jag satte mig bredvid henne och en av fransyskorna.

-Adelia, detta är Amelia, sa Penelope.

Hon pekade på tjejen bredvid henne.

-Hejsan, sa hon.

-Hej, sa jag. Har du trivts här änsålänge?

-Ja, det ’ar jag , sa Amelia. Ska dy anmäla dig till tyrneringen?

-Ah, är det det ni har pratat om? Frågade jag.

-Oui, sa hon. Vi pratade om tyrneringen och vem som vi trodde skylle anmäla sig.

-Och det var roligt? Frågade jag.

-Haha, nej men vi såg hur William skrämde bort
Julie från matbordet. Hennes min var klockren, skrattade Penelope.

-Jaha, okey, sa jag.

Jag tittade samtidigt bort mot Hufflepuffsbordet, mot William och Will, jag får kalla dom olika bara för att veta vem av dom jag snackar om. Undrar om anmälningen till turneringen har något att göra med att Will frågade mig om tidigare. Längre ner vid bordet kunde jag se hur Julie tittade mot William, jag vet inte varför men jag gillar inte hur hon tittar på honom.

-Adelia!

-Va? frågade jag chockad.

-Jag snackade med dig, sa Penelope.

-Förlåt, vad sa du? frågade jag.

-Varför tittar du så konstigt mot Hufflepuff –bordet? Frågade hon.

-Oui, dy tittade så konstygt mot Hyfflepyff-bordet, sa Amelia.

-Jag bara tittade, sa jag.

-Eller hur,sa Penelope.

Amelia skrattade lite åt mig och Pen., jag kunde inte hålla mig heller så jag skrattade lite också. Tankarna gick ändå mot Julie och William.

-Adelia, sa Amelia.

Jag tittade ner mot henne.

-Ska dy anmäla dig till tyrneringen? Dy svarade inte innan, sa hon.

-Hm....jag tror det, sa jag.

-Du är inte klok! Skrek Penelope ut.

Jag såg att många vände sig om och tittade mot oss, jag blev generad av alla blickar som var på mig.

-Pen, var du tvungen att skrika? Frågade jag.

-Förlåt, sa hon. Varför ska du anmäla dig? Du vet väl att man kan dö?? Eller skadas allvarligt?

-Pen, lugn. Jag vet det men kom ihåg det är inte säkert att jag blir vald, sa jag.

Med den meningen tittade jag bort mot William och fortsatte att undra varför jag inte kan sluta tänka på honom.

Azuuuuum!