Twixspelen [SYOT]

Jag vill bara säga att din idé, Twix, är väldigt rolig. Det här med daim osv c:

^Håller med

När kommer näta del?

Jahoo!

Skriv, om du vill.

Tack för alla kommentarer, det värmer verkligen!
Här kommer äntligen ett nytt kapitel..
-------------------------
DAG 3 - DEL 2

Puffsurrare vaknar av en stickande smärta i ryggen. Hela kroppen värker och att resa sig upp från den stela och hårda jorden under henne känns som en självklar omöjlighet. Varför ligger hon på marken, egentligen?
Puffsurrare känner sig yr och snurrig och tankarna virvlar runt som en orkan i huvudet och det dröjer en lång stund innan hon lyckas sortera dom rätt. Hon hade sprungit ifrån en lavin av mat i en overkligt stor skala. Minnena strömmar tillbaka och hon ser framför sig hur hon norpat åt sig en av dom få ryggsäckarna som fanns och sedan lämnat karriäristerna som vrålat och skrikigt i panik.
Tårarna börjar bränna hennes ögonlock. Även sådana som henne, som var tränade till att döda, hade känslor och just hon själv hade alltid varit någon som brytt sig och haft medlidande för andra, lite mycket för sitt eget bästa.
Men sen går det uppför henne att det omöjligt bara kunde varit

Tuva får syn på vattenkällan ett tiotal meter framför henne och springer sista biten. Vattnet var kristallklart och solen som reflekterade sig i det gjorde att det skimrade och lyste mot henne.
Av solen att döma, som stod högt på himlen, var det eftermiddag och Tuva hade inte druckit sedan igår och hennes längtan efter något att släcka törsten med var enorm. Hon kupar sina händer, fyller dom med vatten och för dom munnen. Hon skakar lite missnöjt på huvudet, vattnet var inte alls iskallt som hon trott, det var ljummet. Men gott var det så hon fortsätter att sörpla i sig tills törsten är helt släckt, vartefter hon tvättar ansiktet.

"Hm, hittills har fyra kanonskott ekat genom arenan, alltså är det åtta deltagare kvar" mumlar Ekkiis för sig själv. Godislavinen hade verkligen gjort henne en stor tjänst genom att döda så många. Hon själv som i morse hittat en lagom stor grotta, väl dold bland det stora bergets stenblock och ojämnheter, där hon hade krupit in och när lavinen kom hade hon bara satt sig i skyddsställning med armarna över huvudet och väntat på att det våldsamma skredet lugnat ner sig, och därför varit utom fara.
Ekkiis stannade kvar i grottan, eftersom det är ett så bra gömställe, och ikväll när mörkret faller tänker hon vandra ner från berget och leta efter vatten och mat. Hon hade alltid haft bra mörkerseende och eftersom hon tappat bort spjutet - det enda vapnet hon lyckats snappa åt sig i twixhornet - så ville hon ju inte stöta på någon annan deltagare och förmodligen skulle hon slippa det i mörkret.
Ekkis väcktes ur sina tankar när en vit fallskärm singlar ner i hennes hand. Hon tittar förundrat ner på den lilla, eller så liten var den ju inte, sponsorgåvan och tittar ivrigt efter innehållet.
Hennes fingrar greppar tag om ett skaft och drar upp en... polkagrisklubba? Använd den väl /Pygmepuffen stod det med stora bokstäver på en papperslapp som också funnits i gåvan. Efter att ha studerat klubban log Ekkiis hånfullt, med den skulle hon säkert kunna ge ett par deltagare en rejäl hjärnskakning.

Malva gick sakta igenom skogen. Hon var noga med att låta ögonen svepa över varenda liten vrå, för att se om hon kunde hitta någon diskret rot eller växt hon känner igen som ätlig. Det går dåligt.
Hon hade hoppats att det inte skulle vara nödvändigt, men hukade sig ner och lät sina små händer gräva runt lite i marken som har ett grönt täcke över sig. Det enda hennes händer finner är någon egendomlig form av jord och geléblad.
Tiden tickar iväg och när solen börjar gå ner är Malvas händer helt brunsvarta av smuts och hon rynkar på näsan av avsmak. Hon är helt utmattad och hungern skär i henne som tusen nålar, skulle hon någonsin hitta någon mat eller skulle hon svälta till döds?
Hon vänder sig om för att forsätta sin jakt på föda, men när hon vridit kroppen åt andra hållet blir hon förlamad av skräck.

Emme ler hånfullt mot den blonda flickan som inte kan vara mer än tolv år. Flickans klarblåa ögon borrar sig in i hennes, som om hon trodde att ett par vädjande ögon skulle skona hennes liv.
"Vem var vi här då?" säger Emme med en överlägsen röst.
"M-Malva" stammar den lilla flickan "ska v-vi bli b-bundsförvanter?"
"Nej" svarar Emme kort och med ett svischande ljud så skiljs Malva Lovegoods huvud från hennes kropp och ett skrik som tränger genom märg och ben blandas med ljudet av ett kanonskott.
Emme börjar gå bort från platsen där den livlösa kroppen från en tolvåring och en stor blodpöl, men hinner bara ta några steg innan hon plötsligt upptäcker en fallskärm framför sina fötter. Hon blir förvånad när hon ser sponsorgåvans innehåll. En gummibåt? Vad ska göra med en gummibåt? Ett meddelande var som alltid fäst vid gåvan "Använd den väl /Godisätarn".

Mörkret har lagt sig över arenan och Ellies blick riktas mot himlen där den här dagens dödade deltagares ansikte ser ner på dom som fortfarande är vid liv. Tårarna väller upp i hennes ögon när en bild på Lizzie visas upp. Lizzie som hade varit hennes bästa vän och som hon själv spetsat med en pil. Lizzie som absolut inte förtjänat att dö. Fast ingen förtjänar att dö här. För det här är Twixspelen och där ska oskyldiga människor slaktas.
Ju fler tårar som strömmar ner för Ellies kinder, ju mer växer hatet. Hatet mot Twix.
-------------------------------------
Döda [RIP]


Nämnda


Viktigt

YAY, tack för gåvan

Aww yiss, överlevde igen!

Superbra!!!

Jättebra!

Omg jag fick en sponsorgåva. *-*
Tack så mycket Pygmepuffen! ♥