Framtiden är här

Zero såg på henne "ja det vet jag, oroa dig inte jag hittar utan problem" sa han och såg på sin klocka och undrade när han skulle behöva gå

"Nämen är det inte lilla Nayne?" Min mamma omfamnade mig och pussade mig. Jag log.
"Hej mamma... Vad fint det är!" Jag log. Min mamma tittade fundersamt omkring sig.
"Jag hade tänkt att byta om..." Min mamma gjorde en gest mot en bar. Där fanns det toaletter. Jag nickade och gick in i en av dom. Klänningen var lite trög i början men det gick bra. Jag fick på mig skorna. Jag satte på mig lite maskara, ögonskugga, kajal, läppstift.

Zero såg på kavajen som låg i fåtöljen och gick bort och drog på sig de svarta byxorna, den röda shortan och kavajen över det, ja han såg nästan mänsklig ut och han lät ögonen bli röda så de skulle passa, de lila var inte lika passande till kläderna. sedan började han gå mot parken

Jag hörde röster utanför. En tillhörde Steve och den andra var okänd. Jag kunde inte gå ut nu. Festen började ju snart! 10 minuter! Jag väntar tills dom stuckit så jag kan gå ut i fred.

Zero kom in i parken och undrade vart Nayne var? han tänkte inte umgås med en massa folk, han ville ha någon att prata med i alla fall

Allt hade redan börjat för 5 minuter sen. Jag hörde Steve's fotsteg som hördes lägre och lägre.

Zero började leta efter Nyane och var glad när han fann henne och hon såg helt otrolig ut
"wow, du ser fantatastisk ut" sa han förvånat

"Tack! Desamma!" Jag log glatt mot Zero.

Zero ryckte på axlarna "det har något med vempyrgrejen att göra" sa han lågt och såg sen på folket och sen tillbaka mot Nayne "så vad gör vi egentligen här?" frågade han

"jag vet inte.."Mumlade jag.
"Nayne?" Sa en hes röst jag vände mig om och fick syn på Steve. Mitt hjärta hoppade säkert 1000 extra hopp.
"Steve" Sa jag. Han tog tag i min hand och kysste den. Jag mådde illa inombords.
"Får jag lov?" Sa han. Jag visste inte vad jag skulle säga. Nej? Och låta honom döda min mor eller någon annan? Jag nickade svagt.