This feeling I have...Could it be... love?

jag vet hur det stavas men att skriva Azome avspeglar min personlighet mycket mer.

men det är lite jobbigt att läsa då. srry

läs det inte då.

Hermione Watson Man får stava hur man vill... Chilla

***

Nytt inlägg kommer här! Första delen av ett typ ganska långt kapitel som handlar om James. J-star Black ville gärna att James skulle vara en marodör, så... Detta är början ^^
Hope ya' enjoy it!

---

Kapitel 20 - Marodörer
Del 2

James

”James?”
Christinas röst kallade mig tillbaka från mina drömmerier. Jag satt i upphållsrummet, tillsammans med Christina som jag hade släppt in trots att hon var Ravenclaw. Det var bara vi två och fjärdeårseleven Felicia som var där, och Felicia brydde vi oss inte om. Hon brydde sig inte om oss heller.
Jag såg upp på Christinas ansikte och in i hennes blåa ögon. Hon såg lätt förnärmat på mig, verkade lite sur över att jag inte lyssnat på henne.
”Förlåt mig sötnos, vad var det vi pratade om?” sa jag mjukt. Hon gav mig ännu ett surt ögonkast och svarade sedan.
”Jag frågade vad du ska göra på jullovet?” sa hon, fortfarande med en viss skärpa i rösten. Jag suckade – insåg att jag skulle behöva ta till något för att få henne att förlåta mig – och log sedan mot henne, lät ögonen anta ett passande ursäktande oh underdånigt uttryck.
”Chris, det är rätt långt dit…” började jag, och suckade igen vid blicken hon gav mig, ”och dessutom så lyssnade jag inte för… jag var för upptagen med att beundra dig” avslutade jag. Den vita lögnen föll henne uppenbarligen i smaken, för hennes ögon – som nyss hade påmint om is – mjuknade så att de nu såg ut om blåklint. Den nyss nämnda blomman var den sorts blomma som jag först tänk på den gången jag såg henne, på tåget då jag var förstaårselev. Och ja, det hade varit en vit lögn, eftersom jag inte alls hade beundrat henne – det gjorde jag i alla fall hela tiden – utan jag hade tänkt på det där falska äcklet Malfoy som Rosie hade fallit för. Jag hade nämligen sett dem i korridoren precis innan jag hade hämtat upp Christina – hon hade inte lytt mitt råd och gjort slut med tölpen.
Christina böjde dig fram och pussade mig på kinden. Jag log igen och blåste lätt i hennes bruna lockar och hon fnittrade då den smala luftströmmen kittlade henne i örat. Jag skrattade och puffade sedan försiktigt bort henne från mitt knä – hon hade suttit i det – och hon flyttade villigt bort. Jag reste mig upp och räckte ut en hand mot henne, som hon fattade, och drog henne upp på benen. Hon log mot mig, pussade mig på kinden och suckade sedan. Jag suckade jag med. Det var dags för henne att gå, innan de andra Gryffindorarna kom in och skällde på mig för att ha släpat in en Ravenclaw.
”Då ses vi väl” sa jag efter en stund och gav henne en hastig kyss. Hon log och strök mig över kinden innan hon klättrade ut genom porträtthålet. Jag såg efter henne en stund, innan jag gick upp till sovsalen där mina tre bästa vänner Dani, Nadine och John satt och väntade på mig. Nadine var ju tjej, men ho fick vara i sovsalarna vid vissa tillfällen. Som när vi planerade något nyss bus, eller då hon tröttnade på de andra tjejernas evinnerliga pladder om ”killar, smink och hur jääävla mycket läxor det är”, som hon uttryckte det.
Jag satte mig på sängkanten bredvid Dani, som gav mig en klapp i ryggen och en blinkning. Jag boxade till honom på överarmen och flinade. John och Nadine satt och mumlade över ett pergament, som faktiskt råkade vara planen för vårt nästa trick.

azome!

awesome

merraaa

Jättebra