Bellatrix dotter

Tack så mycket!


Jo hade faktiskt tänkt det Nästa kaoitel kommer imorgon

Ja!

Jättebra! Åh vad najs(•=

braa

Awsome!

Jag kan inte annat än hålla med.
Helt awsome!

Tack så mycket! Som sagt, kommer mer i eftermiddag =)

Jättebra men Har bara en kommentar, lily o James dog 1981 o kan därför inte ha gift sig 1992
Men du kanske skriver från nutid?
Menar verkligen inget illa

Snart borde det komma mer!

Kapitel 11

Hermione:
Draco hade inte kommit än, det irriterade mig. Klockan var efter lunch nu, och jag hade hunnit bli hungrig igen. Jag slöt ögonen, och tänkte igen gårdagens händelser. Bellatrix - jag vägrade kalla henne för mor- hade berättat att Ron var här. Skulle vi kunna ta oss här ifrån med Dracos hjälp? Nej, jag trodde inte det. Visst var Draco snäll och gullig, men han skulle inte offra sig för oss. Speciellt inte Ron. Jag fick väll tänka ut något själv. Om jag bara fick tillbaka min trollstav. Draco kanske visste var den var. Det här är min sista chans tänkte jag, och tog ett djupt andetag. Imorgon skulle Hogwarts börja igen. Undra vad Dumbledore skulle göra när han märkte när några elever inte var där. Bra fråga, tänkte jag bistert. Någon hade kommit ner när jag tänkte, utan att jag hade märkt det. Jag hörde andetagen.
”Hej”, sa personen glatt, men lite frågande. Jag kände hur det hoppade till i bröstet. Ron? Jag öppnade ögonen, men där stod Draco. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite besviken att det inte var Ron.
”Hej”, sa jag och log lite halvhjärtat tillbaka mot honom. Han mumlade en besvärjelse, så bojorna lossnade. Jag ställde mig upp på de stela benen, och sträckte på mig.
”Tack”, jag kramade om Draco.
”Allt för dig”, mumlade han och höll om mig allt hårdare. Jag drog mig ur omfamningen, och tittade på honom. Han var sig lik. Stolen stod som vanligt på plats. Draco satte sig på den och jag i hans knä. Vi små snackade, kysstes och kramades. Jag visste att han ville gå längre, men jag var inte redo än. Den här gången började hans händer klättra upp under min tröja. Jag slutade direkt att kyssa honom.
”Snälla Draco, sluta”, bad jag honom.
”Förlåt”, mumlade han och slutade. Då märkte jag att han hade ett paket mat i sin bakficka. Tankarna far omkring i mitt huvud, skulle det fungera? Värt en chans, fastslog jag. Jag slog armarna om honom och drog nervöst, och försiktigt upp paketet ur hans ficka.


(Lite efter i tiden, men han kommer ifatt i det här kapitlet =P)
Harry;
Sirius, öppnade dörren och steg in. Jag stoppade hastigt in lappen med bokstäverna i jeansfickan på byxorna. Sirius höjde ögonbrynet, och tittade konstigt på mig.
”Hej Harry”
”Hej!”, svarade jag och log stort mot honom.
”Du är inte arg sen bråket med Remus va?”, han sneglade försiktigt på mig medan han tittade på en av byggmodellerna jag och Ron hade byggt.
”Nej”, svarade jag och ruskade på huvudet. Sirius slappnade av, och kom till min säng och satte sig bredvid mig.
”Vad gjorde du?”, jag hörde att han var nyfiken. Jag förstod att han syftade på lappen.
”Tittade i den här”, jag tog upp fotoalbumet som låg bredvid mig i sängen.
”Jaha”, sa han besviket och fortsatte sen gladare ”Hogwarts brevet har kommit med vilka böcker du ska köpa imorgon”. Jag lyste upp.
”Är ugglorna där nere med breven?”, frågade jag ivrigt.
”Vad trodde du?”, flinade Sirius men då var jag redan halvvägs ner för trappan. I köket bredvid trappan stod Fred och George och tittade nyfiket på vilka saker de skulle ha. Tre brev låg kvar på bordet. Mitt, Rons och Ginnys. Jag gick fram till träbordet, mitt brev låg överst. Jag tog upp det. Till Mr Potter. Försiktigt tog jag upp pergament rullen ur brevet. Där stod en lång lista böcker och örter m.m. Jag suckade det skulle bli en lång dag i Diagongränden imorgon. Jag tog upp brevet på Rons rum. Sirius hade gått. Hedwig satt i sin bur ovan på skåpet med kläderna. Hon hoade glatt när hon såg mig. Hon är väll hungrig igen, tänkte roat. Jag satte upp pergament rullen på en anslagstavla, och studerade vad jag måste köpa. Hedwig hoade igen nu mycket högre och argare. Jag vände mig om.
”Är du verkligen så hungrig?”, jag gick fram till henne och hällde upp lite mat i hennes matskål. Jag satte in skålen, och stängde buren igen. När hon fortfarande inte hade rört maten en stund senare, kom jag på vad hon ville. Hon ville så klart ut! Vad dum jag är. Och om hon ändå skulle ut, så kunde jag kanske skicka ett brev till Ginny och fråga hur hon hade det. Bläcket stod fortfarande framme.

Hej Ginny!
Hoppas att du har det bra var du än är.
Skulle du kunna möta mig i Diagongränden imorgon? Jag kommer stå vid kvastbuktiken.
Jag skulle bli glad om du kom.
Älskar dig för alltid
// Din Harry

Jag gav brevet till Hedwig och släppte ut henne genom fönstret.
”Det är till Ginny”, ropade jag efter henne.
Resten av kvällen gick snabbt, och allt för snart var det dags att lägga sig.

Nästa dag vaknade jag vid nio tiden. Det var redan full show i huset. Jag reste mig upp och tog på mig de vanliga kläderna.


Remus;
När jag vaknade nästa dag låg Ginny fortfarande och sov i det andra rummet. Jag sträckte på mig och gäspade högt. Ett par urtvättade jeans med några hål i, ett svart linne, och min vanliga gröna sweater ovan på. Med de kläderna gick jag ut i köket, tyst för att inte väcka Ginny. Jag öppnade ett skåp och såg till min förtjusning att det fanns ett paketkaffe där. En kaffekana, och en några filter fanns en bit bort. Jag kokade kranvattnet på den lilla spisen i en kastrull. Jag skruvade av värmen, på spisen. Jag hade redan hällt i kaffepulver i ett filter. När kaffet var klart brede jag en macka med ost på. Med kaffet i ena handen och mackan i andra gick jag ut ur tältet, och satte mig ner i gräset. Solen var redan uppe, och det hade hunnit bli varmt. Jag njöt av värmen och åt upp min frukost. Precis när jag tänkte gå in igen såg jag en uggla komma flygande. Den landade en bit ifrån mig. Jag kände igen ugglan. Det var Hedwig. Vad gjorde hon här? I munnen hade hon ett brev. Jag gick närmre henne. Hon kurrade, och släppte brevet i min hand. Jag läste igenom brevet en gång. Det var egentligen inte menat för mina ögon, det visste jag. Jag hörde att Ginny vaknade inne i tältet. Jag ville inte att hon skulle få brevet. Ur fickan drog jag min trollstav, svingade elegant ett komplicerat mönster. Brevet fattade fyr i min hand. På någon sekund hade brevet brunnit upp och allt som var kvar av det, var askan i min hand.



Förlåt att det inte kom något från Rons perspektiv men det kommer göra det nästa gång! Men hoppas att nigillade det