Vilien på Hogwarts!^•^

Okej!

P.S. Det gör du med ♥

I got trouble
Jag kan inte skriva imorn...
;( Jo kanske btw, via mobilen :3
Så jag kanske skriver... X3

O:

Vi såg bara halva avatar så det kommer nu!

≈Cassie≈

Han kramade mig! Han gjorde det värkligen!
Åhhh, vad jag gillade det.
Jag lutade ansiktet mot hans axel och andades in doften av honom mellen snyfningarna.Han lucktade gott. Natur, tvål, böcker och blod (efter ”striden”) blandat.
Vi satt så där helt stilla och avslappnat länge. Hur läng vet jag inte. Kanske var det några minuter kanske en hel timme. Men tillslut sa han: Testade du alohomora?
Jag log lite slappt.
- Såklart. Men hon har förtrollat låset. Det går inte, sa jag uppgivet.
Han strök med handen över mitt hår. Det förvånade mig att han gjorde det efter hur jag hade betätt mig förut.
- Det årdnar sig, viskade han.
Jag orkade inte skaka på huvudet.
- Tänk om det inte gör det? Tänk om hon aldrig mer pratar med mig för att hon tror att jag hatar henne!
Tårarna började välla fram igen.
- H-hon är min bästa v-vän!
Jag lutade mig mot honom igen.
Han fortsatte att stryka mig över håret.
- Du är nog trött, va? Du kanske borde gå och lägga dig.
Hans röst var så vacker i mina öron.
- Hur då? Och föresten har vi inte ätit.
Han log och reste sig upp.
- Kom.
Jag reste mig ockå upp och följde med honom till pojkarnas sovsal. Där gick han fram till Jakes koffert (namnet stod på) och tog upp en rostig burk.
- Jake har allatid nödproviant.
Det visade sig att det var rätt. Burken var full med förtollade smörgåsar och äpplen. De var förtrållade så att de inte skulle rutna.
- Här, sa han vänlöigt och gav mig ett äpple.
Jag tog imot det och tog en stor tugga.
- Fack! sa jag med munnen full.
Det lät så roligt att vi båda började skratta.
När jag svalt sa jag: Hur ska jag sova då?
Sen tillade jag: Vi får inte berätta för någon lärare att Kitty.... att hon är ledsen. Det skulle hon inte tycka om.
Efter ett tag svarade Reamus.
- Du kanske borde prata med henne.

Vi gav hans idé ett försök.
Jag gick upp till tjejernassovsals dörr och knackade.
Inget svar.
Jag knackade igen.
Inget svar.
Jag knackade och ropade sammtidigt: Kitty öpnna! Det är jag! Jag är inte arg!
Jag knackade igen.
- Kitty, jag blir arg om du inte öppnar NU!

Öppnar hon?

Nu ska ni få se en ny sida av Kitty
--------------------------
=Kitty=
Kitty slängde upp sin koffert.
"Var är den, var är den, jag vet att jag tog med den!" Upprepade Kitty irriterat om och om igen när hon letade i sin koffert. Där var den! Den underbara ganska stora asken som kunde lösa alla ens problem!
När Kitty tog upp den tvekade hon, den var ju inte hennes... den skulle ha varit till hennes farmor, men nu får hon klara sig utan den. Kitty öppnade den och inuti asken fanns ett antal flaskor eldwhisky. Kitty korkade ur en av flaskorna.
"Är det värt det?" Frågade hon sig själv. Hela hennes liv har hon vart förfärligt känslig för all slags alkohol, hon kan till och med få för mycket honungsöl!
"Men... varför inte?" Log Kitty och förde flaskan till munnen och tog ett par klunkar. Den otroligt bedövande känslan tog över hennes kropp på några få sekunder.
Det knackade, men det hade inte spridit sig tillräckligt.
Kitty tog en större klunk än vad som behövdes innan hon kvickt stoppade undan både flaskor och asken.
Lite halvomedvetet ställde sig Kitty upp och gick vingligt fram till dörren och öppnade den med trollspöt.
"Heeejj Casssiieee!" Log hon överlyckligt och hickade.
"Uhm... Kitty... hur mår du?" Frågade Cassie.
"Jag mår SUPER! Själv då?" Cassie tog tag om Kitty som höll på att falla.
"Vad har du gjort!?" Cassie lät lite skräckslagen.
"Åhh... Jag drack lite eldwhiskyyy!" Svarade Kitty glatt och Cassie nästan drog ned henne till uppehållsrummet.
"Nääää!! Jag vill iiinntteeee!!" Sa Kitty om och om igen men till slut är dem nere.
"Remus... Kitty är full!" Utbrast Cassie oroat och Remus ögon såg lite chockat på Kitty.
"Jag är inte FULL!" Sa Kitty argt och knuffade undan Cassie, något hon ALDRIG skulle ha gjort om hon varit medveten om det...
-----------------------------------------------
Wow... Stackars Kitty >.<'' TRO INTE ATT HON KOMMER BLI ALKIS NU! O_o

ÅWZOOM!!

Jag diggade ditt kap. oxå ^^

FÖRLÅT! Jag drogade russin och tittade på några killar som gjorde UPP huset irl på National Geograffy med mamma - FÖRLÅT!

o,o ta det lugnt O_O
ska sova sees!

~ Remus Lupin ~

Jag skrev slarvigt på ett stycke pergament samtidigt som jag tänkte på natten innan...
Jag började skriva en dikt till jaa.. Någon.

Jag gillar henne.
Gillar, gillar henne.
Men det gör alla andra också.
De kommer med blommor.
Ska jag komma med blommor?
Jag har varit för elak mot henne.
Men det var kärlek.
Jag viste det inte då.
Trodde att jag inte gillade henne.
Hennes namn är Cassie, och hon är en villie…
Om min mamma någonsin ser det här… Döda mig…


~ Igår natt ~

Jag satt i soffan i uppehållsrummet med Kitty (Som inte var full längre utan bara hade en heeemsk huvudvärk) och Cassie (Som var sjukt orolig för Kitty) när Jake kom tillbaka från sjukstugan (Hans sår hade blivit infekterat under tiden).
”Hey vad har hänt? Hur gick det Kitty?” Frågade han och såg oroligt på henne.
”Hmmp… Bra…” Sa hon och masserade sin ömma panna.
”Jag måste gå och lägga mig nu för att.. Eh.. Jag blev typ.. Drogad av sjuksköterskan för att såret inte skulle värka under natten…” Sa han lite skamset.
”Jag går också och lägger mig..” Sa Kitty trött.
”Jag stannar.” Sa jag som satt bekvämt bredvid Cassie i soffan.
”Jag med.” Svarade Cassie.


Vi satt och pratade om lite allting, hade trevligt... Cassie hade lutat sig mot min axel och nu satt vi och pratade om sånt som vi vanligtvis inte pratade om.
”När jag var liten brukade jag klättra i träd.” Sa Cassie och tittade in i mina mörkblå ögon med sina gråblå.
”Jag tyckte inte att det var läskigt men en dag så klättrade jag så långt upp att jag inte kom ner.” Hon såg så liten och sårbar ut där hon satt.
”De hittade mig inte på flera timmar, inte fören det blev mörk.” Fortsatte hon liksom i trans.
”Först ville de inte hjälpa mig.. De tyckte att jag skulle lära mig något bra om jag stannade kvar eller nåt.” Hon suckade ”Sen efter ytterliggen nåra timmar så kom en barnsköterska och hämtade ner mig. Jag gillar inte träd.” Avslutade hon och blundade… Hon var så fin!
” Cassie…. Gillar du mig?” Frågade jag blygt.
”Ja du är en av de bästa vännerna jag har.” Svarade hon som inte riktigt hade fattat piken.
”Nej, gillar, gillar du mig?” Fortsatte jag och önskade att hon skulle säga ja direkt. Men efter en lång tids väntan… Hon tänkte nog igenom svaren.. JA eller Neej…

----------------------------------------------------------------------------------------------------

Cassie´s/ Miss Black´s tur!