Hermione's tvilling (SV)

Jag älskar din historia! Skriv mer när du har tid.
Längtar!

Tack så hjärtligt mkt, blir antingen mer idag eller på måndag

Skriver detta eftersom PansyParkinson♥ ska uppdatera nu! Here you got! Nu behöver ni inte längta mer xD

Nu kommer ett nytt kapitel precis som Dream skrev.
__________________________________________

Hermione:
Hermione tänkte på Jeremys vackra ansikte när de hade spelat knallkort tillsammans förut, hon hade behövt gå på toa och lämnat honom sittandes där en stund.
Men snart skulle hon få se in i de där bruna ögonen igen, den tanken gjorde henne lugn.

Hon vred om vattenkranen omedveten om skylten som det stod ”Ur funktion” på med stora bokstäver framför henne, och blev alldeles rasande när hon förstod att kranen inte fungerade.
- Skittoalett! utbrast hon irriterat och gick till en annan kran, som lyckligtvis fungerade.

Sedan skakade Hermione av händerna en sista gång, det hade inte funnits någon handduk heller. Hon suckade, varför hade hon bara inte tagit en annan toalett?
Irriterad på sig själv gick hon ut från toaletten och fick en rejäl chock. Maddie stod framför henne, alldeles omedveten om att hon hade skrämt någon.
- Men kan du sluta skrämmas! fick Hermione argt fram. Se dig för i alla fall!
Maddie suckade.
- Äh, var inte så tråkig nu! Vi har något att lösa!
För en stund såg det ut som om Hermione verkade intresserad, och Maddie såg hoppfullt på henne. Men sedan viftade Hermione otåligt med handen i luften.
- Jag har faktiskt annat för mig än att gå runt och fåna mig med dig!
Maddie såg sårad ut, hon granskade Hermione som om hon undrade om det verkligen var hennes syster.
- Vad har du för dig då?
- Jag? svarade Hermione. Jo du, jag har chansen att bli ihop med skolans snyggaste kille, så jag hoppas verkligen inte att du sabbar det.
Maddie tittade på Hermione som om hon var en utomjording eller något, så förbluffad var hon.
- Men… började hon.
Hermione avbröt henne.
- Bara för att jag alltid har hängt med dig, ärrskallen och rödtotten betyder inte det att jag inte kan skaffa nya vänner.
Hon marscherade iväg och Maddie tittade undrande efter henne.
- Visst då! skrek Maddie efter henne efter att hon hämtat sig. Gå till din berömde pojkvän, jag får väl göra det själv då!
__________________________________________


Maddie:
Maddie var riktigt arg på Hermione, vad var det med henne egentligen?
”Bara för att jag alltid har hängt med dig, rödtotten och ärrskallen
betyder inte det att jag inte kan skaffa nya vänner!”
Den meningen ekade genom Maddies huvud, hur kunde Hermione ens säga något sådant om sina vänner, och speciellt, om henne?
Hermione som alltid hade varit så snäll och… godhjärtad. Kärleken stiger verkligen folk över huvudet, tänkte Maddie med en suck.
Hon längtade innerligt efter att allt skulle bli som vanligt igen, hon och Hermione, ett liv utan kärlek och bekymmer.
Livet förut var så himla mycket bättre, och hon hoppades att Hermione skulle förstå det snart och be om förlåtelse.

Men Maddie hade ett uppdrag att slutföra innan allt kunde bli som vanligt igen, hon skulle ta reda på vad Cathy hade gjort med Harry.
Så Maddie styrde stegen mot Ravenclaws uppehållsrum, där Cathy hade sin sovsal och alla sina grejer.
Hon visste att Ravenclawarna hade en gåta som man var tvungen att lösa för att komma in i deras uppehållsrum, och trots att Hermione hade varit så elak mot henne önskade Maddie att Hermione var där.
Okej, Maddie var väl egentligen smart, men hade aldrig varit sådär arbetsvillig som Hermione och hade därför aldrig varit lika duktig som henne i skolan.
Men lite hade hon väl snappat upp under dessa år, så visst hade hon en chans att komma in i uppehållsrummet själv.

Nu var hon framme, vid den lilla ingången till uppehållsrummet stod en stor örnstaty. Hon blev riktigt chockad när örnen rörde på munnen och började tala.
- Jag är en duktig skattletare och har en lång sugsnabel, vem är jag?
Maddie skrattade hånfullt till, var det här vad Ravenclawarna kallade gåta?
Skötsel och vård av magiska djur var väl inte direkt hennes ”bästa” ämne, men efter att en Nifflare hade bajsat i hennes mössa så var det väl ganska svårt att glömma bort namnet på odjuret.
Hon kom ihåg det som igår, oj vad hon skämdes, alla hade skrattat…
- Nifflare, svarade hon enkelt och den lilla ingången sköt genast upp sig så att hon kunde stiga in.

Inne i uppehållsrummet såg det helt annorlunda ut än i Gryffindors, alla väggar var täckta med meningar som ”Klokhet i övermått är den bästa egenskapen vi människor kan få”. På golvet stod det inte en massa mysiga fåtöljer och soffor som i Gryffindors uppehållsrum, utan en massa bokhyllor och några bord med stolar till.
Det lyste inte ens från eldstaden, snarare såg det ut som om den inte varit tänd på flera veckor.
Men något i ena hörnet fick hennes uppmärksamhet, en blond lite krusig tofs stod upp bakom en fåtölj, och Maddie var säker på att det var någon som satt där bakom.
Maddie tog några försiktiga steg mot fåtöljen, vem var det egentligen?
Innan hon hade kunde stoppa det snubblade hon över något på golvet, och slog med en hård duns in i fåtöljen.
Först nu vände sig flickan med den höga, blonda tofsen om, och Maddie såg in i ett par glänsande, klarblåa ögon.

Det var Luna.
__________________________________________
Förlåt alla Ravenclaware som fick stå ut med att jag mobbade ert sällskapsrum, det är säkert inte alls så på Hogwarts men jag ville ha lite mer story. xD

Hoppas kapitlet var bra! :3

Mycket bra kapitel! Blir som Maddie ganska arg på Hermione. Varför skulle hon säga sådär?

Nåja, vi får se vad som händer.

I don't really like Hermione now, she's a pathetic idiot in my opinion. O.O
Men det var ett jättebra kapitel, och jag längtar efter mer!

Jättebra!!!!

jättebra :3

NY LÄSARE!! WOHO! Tack! ♥

Och tack alla andra, ni är bäst! ♥

yes hoppas du skriver mer snart ♥