Life - Lupple & Medi PRS

Hon lade ifrån sig tallriken och nickade. Reste sig och gick efter henne.
"jag kan vara supertyst." Hon log och smög efter och såg på Rose och smekte henne med sin fria hand.

Rose log stort. "Bra, annars blir dem arga. "Viskade hon och de tog sig in i en skogsdungen och barnen började att krypa och la sig sedan ned vid en buske som man såg väldigt bra igenom och kunde skåda hela klippan. Där alla vargar låg. Rose drog ned Olivia och pekade. "Se så stora. "Viskade hon förundrat.

"Inte göra någon arg Rose." Hon smekte henne och sjönk ner.
"Åh ja de ser stora ut." Hon såg på henne och log sedan.
"Mår du bättre nu? Gabriel sa du har mått dåligt."

"Så länge vi inte stör dem. "Viskade hon bestämt och sken upp. "Och många, jag kommer också bli så stor en dag. "Viskade hon lyckligt och drog med handen igenom håret. " Mår prima. "Fnissade hon, några av de äldre barnen knuffade till Rose och hon tystnade.

Gabriel var helt medveten om barnens närvaro och Olivias, det var väldigt svårt att missa men de störde ingen så han låtsades inte se dem. Utan låg kvar, utsträckt och lät solen värma honom. Några minuter till, det vore väldigt skönt. Tystnaden var underbar.

Hon log och smekte henne över håret och såg på de stora vargarna. Hon såg Gabriel och tog Rose i famnen och såg på dem och log svagt.
"Om någon vill kan jag göra pannkakor. Vem viöö ha pannkakor?" Frågade hon tyst och såg ner på Rose.
"Vi snor Gabriels kök."

Alla barn sken upp och skyndade sig smygande därifrån mot Gabriels hus. De trodde att de smög men de hördes väldigt tydligt och Gabriel visste att han behövde tacka Olivia för detta. När de försvann bort och vargarna blev kvar ensamma så la Gabriel en tass omkring Sammy och drog honom till sig och började att tvätta honom. Han fortsatte från nästa till nästa och de vaknade inte direkt men de uppskattade det märktes tydligt.

Hon stannade kvar och såg till att alla barn hade rört sig vidare. Hon log och gick sedan därifrån.
Väl i Gabriels hus log hon.
"Okej så i pannkakor. Vad har man i smeten?" Frågade hon och tog fram en stor skål.
"Jag tänker att vi gör smeten gånger tre. Så om man har ägg så tar man ägg gånger tre.

Det var inte tröttsamt arbete, verkligen inte. Han själv uppskattade det lika mycket som dem andra. Det band dem starkare och det var positivt. Vid sista varg så började dem flesta vakna, eller ja de öppnade ögonen och Gabriel reste sig upp och sträckte ut sig, gäspade och la sig igen.

Barnen stod glada och duktiga i huset och lyssnade. "Mjöl!" Ropade någon. "Mjölk!" Ropade en annan och "ägg". Ropade en tredje men Rose som hade klättrat upp på bänken drog lite i Olivias hand. "Vi måste hämta mjölken och äggen." Viskade hon i hennes öra och pekade ut mot gården.

"Det stämmer. Jag ska bara hämta mjölk och ägg sen kan vi börja med frukosten. Jag kan även göra sylt om ni vill." Hon log mjukt mot dem och såg sedan på Rose.
"Vilka vill med mig?"

Gabriel somnade om, lite granna men blev snart väckt igen när de flesta började busa med varandra. Han iakttog dem en stund innan han reste sig upp och gick mot sitt hus som han märkte snart var fullt av barn.