prs yehet & kkaebsong

Med ett litet skratt kramar Joshua om den andres hand medan de rör sig mot uggletornet.
"Jag kan hjälpa dig lite, du ska definitivt klara den här terminen." Försäkrar sextonåringen bestämt, han är beslutsam att hjälpa Zihao. Även om den andra missat en hel del skola, så ska det inte bli några problem.

Även om Zihao var tacksam över att den andre tänkte hjälpa honom på traven, kunde han inte undgå att oroa sig. Chansen att han skulle klara av skolåret var minimal, om inte ännu mindre.
”Vi kan alltid hoppas, men helt ärligt har jag ingenting emot att gå om ett år”, erkände han och sneglade mot Joshua med ett snett leende. ”För då måste jag inte gå ett helt år utan dig.” Nej, tanken på att repetera läsåret var inte alls lika skrämmande som tanken på att vara utan sextonåringen.

Jo, även om Joshua inte vill behöva vara ifrån sjuttonåringen i ett helt år så vill han att Zihao ska klara sig.
"Även om du inte har jätte emot att stanna ett år till, så ska vi inte ge upp i första laget!" Påpekar sextonåringen när de kommer upp i uggletornet. "Finns det några ämnen du kan lägga åt sidan? Så att vi kan fokusera på de du har svårast med?"

”Jag har svårt för allt”, påpekade Zihao och sänkte blicken. ”Eller tja, allt förutom förvandlingskonst”, fortsatte han och släpade sig upp för trappstegen. Det han hade svårast för var väl egentligen trolldryckskonst - ämnet han avskydde mest av alla. Inte nog med att själva kursen var tråkig som fan, utan han ogillade verkligen professor Snape. Den mannen kunde gott gå och dränka sig i sjön enligt sjuttonåringen. Eller ta ett skutt ner från det högsta tornet i skolan, det fungerade minst lika bra.

Ett litet bittert leende sprider sig över läpparna och han kramar om Zihaos hand hårt.
"Okej, då får vi jobba på det." Säger han och låter ett av fingrarna nudda vid en av skolans ugglor. Så fina. "Jag tror det kan gå, jag menar vi kan studera allt möjligt när som på grund av schemat. Vilket gör det lättare att hinna med allt." Uppmuntrar Joshua.

Ugglor. Usch och fy. De hade alltid haft någonting emot sjuttonåringen trots att han aldrig gjort dem illa. Han hade ju knappt rört vid en uggla, förutom när han var tvungen att lossa på en brev eller liknande.
”Nåja, vi ger det ett försök i alla fall”, mumlade Zihao instämmande och försökte gömde sig bakom Joshua. Ja, han var mycket riktigt rädd för ugglor. De runda, skrämmande ögonen borrade in sig i själen och de vassa näbbarna kunde lätt riva bort hud och slita i håret.

Joshua lägger märke till hur den äldre förgäves försöker att gömma sig bakom honom.
"Zihao, de kommer inte göra dig illa." Viskar han försäkrande och låter sina fingrar glida över en ugglas mörka fjädrar. Sextonåringen sträcker sig efter några frön och låter ugglan äta ur handflatan. "De är så fina." Jo, Joshua har alltid varit en djurvän, vård och skötsel av magiskadjur har alltid varit hans favoritämne. Gud vad han älskar det. "Har du lust att hämta papper och ett brev?"

”De attackerar när du minst anar det”, väste Zihao och sjönk ner på huk, kramade om sextonåringens ben med ögon som blivit lika runda som ugglornas. ”Jag vågar inte gå själv, de kommer försöka slita av mitt hår och klösa mig i ögonen”, gnällde han sedan och kramade hårdare om Joshuas ben. Om sanningen skulle fram så tyckte djur sällan om sjuttonåringen. Han var väl för hetsig och påstridig för att varken ugglor eller katter skulle finna tycke i honom. Inte en chans i helvetet att han skulle vandra i väg på egen hand, speciellt inte då han satt så bekvämt bakom den yngre.

Sextonåringen kan inte hindra sig själv från att skratta till av den andres ord, men ger med sig.
"Okejdå." Benen rör sig mot det lilla bordet där papper och brev står uppradade. "De är ju så gulliga," påpekar Joshua medan han låter fjäderpennan nudda pappret för att skriva med snirkliga bokstäver.

Gulliga? Zihao ruskade på huvudet och fann sig ännu en gång sitta på huk snett bakom Joshua.
”Jag är gullig, ugglor är djävulens skapelse”, muttrade han med blicken flackandes över de hundratals ugglorna som befann sig inne i tornet. ”Hur i helvete kan du tycka att de är söta? De bits, de klöser och...usch.” Den egentliga anledningen till att sjuttonåringen verkligen avskydde fåglarna var egentligen eftersom att han blivit biten av en väldigt ilsksint uggla när han var liten. Det må ha varit länge sedan, men minnet höll sig kvar.