Rollspelare & Wolfy prs

Jason tittade upp på henne och spärrade lätt upp ögonen, hade inte trott att hon var så kaxig. Han flinade stort och smekte hennes lår.
"Mm, jag önskar om att du ska göra det." log han och bet sig löst på läppen för att dölja sitt flin.

”Mm-hmm,” nickade hon då han till hennes stora glädje gjorde som hon hoppats på. Hon greppade ett lätt tag om hans händer för att föra dem över hans huvud. ”Håll dem där en stund, okej?” bad hon och log oskyldigt mot honom.

Jason höjde på ögonbrynen och kollade på henne med stora ögon.
"Jag lovar inget." flinade han och rynkade lite på pannan, gillade inte att hennes leende såg så oskyldigt ut. Det kändes som att allt höll på att bli värre då.

Mycket långsamt tog hon av sig sin tröja för att sedan med nonchalant min använda den för att binda fast hans händer vid sänggaveln. Hur länge den skulle hålla visste hon inte men hon tänkte ta ut allt av den tid hon hade. Han hade retats allt för många gånger med henne, som till exempel vid sjukhuset, och nu ville hon ge igen utan att han kunde göra något åt saken.

Jason svalde hårt och kollade på henne en stund. Han fuktade sina läppar och skrattade till när hon knöt hans händer, tyckte det var gulligt att hon trodde att det skulle hålla.
"Ska det där stoppa mig? Jag hoppas du inte är rädd om din tröja." flinade han.

Leah blängde lite på honom, tyckte att han åtminstone kunde låtsas att tröjan var ett bra påhitt för hennes skull. Vad skulle hon ha hittat på? Gått iväg för att leta efter rep eller något liknande material som han inte skulle kunna ta sig från?
”Jase..” började hon och putade med underläppen.

Han kollade på henne och log sedan stort.
"Jag skojar, den sitter hårt som järn. Fortsätt." log han stort och kollade på henne. "Men jag är inte rädd om min tröja så du kan slita av den om du så vill." lade han sedan till.

Hon såg både nöjd och tacksam ut då han spelade med. Mer än så önskade hon inte.
”Jag har inte bråttom med att få av dig den än,” mumlade hon och hasade sig lite längre ner för att hon lättare skulle kunna böja på huvudet för att komma åt hans hals. Osäker på ifall enbart det skulle räcka flyttade hon ner handen till hans lår. Hon gjorde inget än utan ville bara att han skulle känna den.

Jason rynkade på pannan och kollade på henne, han tyckte minsann att hon kunde ha lite mer bråttom.
"Jag måste iväg om drygt en timme." sade han och kollade oskyldigt på henne, det var en lögn men han hade inte tålamodet till att låta henne ta sin tid.

”Jaha,” mumlade hon och försökte verka så ointresserad som möjligt, hoppades på att han inte menade allvar, ”så vad det nu än är du ska göra är viktigare än det här?” Hon lät handen smyga sig lite högre upp på hans lår samtidigt som hennes lediga hand letade sig in under hans skjorta, varenda gång blev hon lika imponerad av hur hårda hans magmuskler var och hur vältränad Jason var.