PRS(Dragon Fantasy)

Soldaterna släppte Ina då mannen var död och hon kom fram till honom.
"Det är inte ditt fel, alla är värda en andra chans och inget hände." sa hon och försökte få bort honom från mannen, men hon haltade.

Ian log och la henne i sängen, "Det kommer bli bra." sa han mjukt och smekte hennes kind. Han var glad att inger hade hänt.

Stefan tog sig bort från den nu döda mannen efter att ha dragit ut kniven igen och torkat av den mot gräset på marken. "Men..Tänk om vi inte hört? Om ingen hört....". Stefan ångade av skuldkänslor.

Selina drog ner honom med sig och kramade honom hårt. Hon sa inget utan bara kröp så nära honom som det gick.

Ina tog kniven från honom och stoppade den i sitt kängskaft.
"Men nu gjorde vi det. Stefan du gjorde rätt men han tog inte sin chans." försökte hon övertyga.

Ian höll om henne, hon behövde all ömhet hon kunde få. Om och om igen tröstade han henne.

Stefan suckade och tog sig upp på fötter. Han drog handen genom håret. "Kom, vi går in" mumlade han till Ina och började gå, de var klädda i nattkläderna.

Selina sa inget ännu på en lång stund till. "Tack" mumlade hon sen och kysste honom mjukt.

Ina nickade bara men då hon började gå flämtade hon till av smärta. Hon hade inte märkt det då hon kommit till Selinas undsättning men hon kunde inte stödja på höger fot.
"Vänta Stefan." bad hon och kom efter.

"Inget att tacka för." sa han mjukt.
"Men förstå nu varför självförsvar är viktigt." sa han lugnande åt henne.

"Foten, troligen när jag hoppade ner." säger hon och flämtar till då hon stödde på den. Hon hade inte märkt det då, då hennes inställningar var på att rädda Selina.

Ian log, det syntes att han var stolt över sin syster. Han såg på Selina och log.
"Döm henne inte, det finns nog en dam långt där inne." sa han, om hon inte skulle gilla det.

Stefan suckade lätt och la ena armen under hennes ben och den andra om hennes rygg och lyfte upp henne. "Ja...Du klättrade nerför fönstret...". Han började gå in med henne.

"Jag dömer henne inte....Jag är tacksam och önskar nästan jag vore lite mer som henne" mumlade Selina. Ina verkade så avslappnad ibland, och hon kunde så mycket som hon själv inte kunde, att simma, försvara sig själv.

Ina suckade, "Jag vet, förlåt. Men tiden fanns inte." sa hon urskuldande och gömde ansikte mot hans bröst.
"Jag ville inte att hon skulle råka ut för samma sak som mig, hon är för fin för det." får hon fram med skakig röst.

Ian log och kysste henne.
"Men jag älskar dig för den du är. Men du behöver inte vara som alla andra vill. Du ska vara dig själv och det betyder att du får göra vad du vill." sa han och höll om henne.

Stefan log svagt. "Men det var bra...Annars skulle det kanske varit försent...". Han kysste hennes hjässa medan han gick. "Du är också för fin för det...Ingen förtjänar det..." mumlade han sedan.

Selina såg upp på honom. "Ska jag?" mumlade hon. Vad ville hon göra och hur ville hon vara egentligen då? Hon hade aldrig fått den chansen, bara fått göra sådant som var propert och som anstod en dam...

Ina log lite men svarade inte, hon var glad att han tyckte det, att han inte blev arg över att hon gjort något dumt.

Ian log, "Men självklart. Du är en egen individ smart nog att fatta egna beslut." och kramar om henne.
"Jag vet att du fattar bra beslut." sa han ömt.