De utvalda

"Bra,.....tack." sa hon och log halvt, hellre hon än han. Hon ville inte förlora honom igen och hon skulle klara detta bättre än han det visste hon.

"Det är jag som ska säga tack, du tar hand om mig så mycket..." sa Ethan och log. Han fortsatte rida. "Jag förtjänar det itne" mumlade han mest för sig själv.

"Det är för jag älskar dig." sa hon och kom upp vid honom, "Och du förtjänar det visst och mer än så." sa hon mjukt och log lite.

Ethan log större. "Jag älskar dig också". Han fortsatte sedan rida och det verkade bara bli mörkare och kallare ju längre upp de kom.

"Bäst, att slå läger nu." sa Eletha då de verkade vara sent, de hade ridit i timmar och var stelfrusna och behövde lite vila.

Ethan nickade sakta. Han fick syn på is som blänkte och hoppade av nära den. Med stelfrusna fingrar så knackade han sönder isen från den lilla ån med en sten.
Sedan började han leta efter ved att elda med.

Eletha sadlade av hästarna och ledde dem att dricka och gav dem lite av höet de hade med sig så det inte fanns här att beta för dem.

Ethan lyckade samla ihop lite ved och la den vid deras rastplats. Han tände upp den och skyndade sig med att värma sina fingrar och händer. "Det är så kallt" mumlade han.

Eletha tar fram lite torkat kött och ger honom, och värmer sedan händerna, "Riktigt kallt." instämmer hon och darrar av kylan.

Ethan började knapra i sig kötter, han var hungrig. Tillslut så var han någorlunda varm och mätt. "Kom här" sa han åt Eletha kramade om henne för att värma dem. "Vi får dela kroppsvärme, och klä av oss när vi ska sova, annars fryser vi ännu mer på morgonen".