Okej, måste skriva av mig lite... Detta handlar till 99% om kärleksproblem så tycker du sådant är jobbigt, läs inte.
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Okej, så det är så här att jag var i Turkiet 18-25/6-2014... Där träffade jag en man, Hasan. Han arbetade på hotellet vi bodde på. Vi möttes första gången 20/6 på stranden. Jag och mamma låg och solade, liksom bara njöt av att vara lediga och ha det bra liksom... Helt plötsligt hör jag att någon pratar med mamma på engelska, jag reagerar knappt på det för folk kommer fram och pratar med oss hela tiden och plötsligt känner jag hur någon tar min hand. När jag tittar upp står Hasan hukad framför mig och ser mig rakt i ögonen. Han har de mest fantastiska ögonen i en djup brun färg. Sen skadade det ju verkligen inte att han var otroligt behaglig att vila ögonen på om man säger så.
Iaf, han presenterar sig och jag presenterar mig. Jag känner liksom som en stöt genom hela kroppen när han såg in i mina ögon. Det var som om jag flöt omkring i en annan värld. Jag bara föll handlöst liksom. Han frågar om vi vill spela Volleyboll, för han hade sett våra gula All Inclusive band på armarna. Då fattade jag att han arbetade för hotellet. Men både jag och mamma sa nej, vi ville bara njuta av solen och värmen, vi hade ju bara varit där i två dagar. Hasan säger okej och ser på mig. Han ger mig ett sådant där otroligt sött, nästan generat leende innan han säger att vi ses senare då. Sedan går han och spelar Volleyboll med de andra hotellgästerna. Jag kunde inte slita blicken från honom, jag minns precis allt än idag. Var enda detalj.
Nu tänker ni säkert att det var en liten förälskelse men låt mig berätta något för er. Jag blev tillsammans med mitt ex när jag var 16. Vi flyttade ihop och förlovade oss när jag var 18. Skaffade katt lite senare samma år. Köpte hus när jag var nitton och började planera barn. Jag TRODDE verkligen att jag älskade honom mer än allt annat. Det förhållandet höll inte från hans sida. Men jag trodde verkligen att det var kärlek. Jag menar, jag planerade resten utav mitt liv med mitt ex. Men det som Hasan fick mig att känna bara efter den korta minuten vi pratade och han höll min hand var 1000000000000000000000osv gånger starkare än något jag känt i hela mitt liv. Det går inte att beskriva mina känslor för den här mannen med ord. Det är helt jävla omöjligt för det är så starkt att inga ord kan täcka detta. Och nej, jag är ingen liten flicka som är kärlekskrank. Jag är en ung kvinna på snart 22 år som vet va fan hon snackar om.
Okej, nu har ni fått lite bakgrundshistoria också. Lets continue...
Senare samma dag möts vi på hotellet efter att mamma och jag har varit och tittat på showen som han var med i. (De hade show typ varje kväll) Mamma sprang iväg för att få tag på ett bord vid baren och jag väntade vid scenen på Hasan. Efter ett par minuter kom han och vi pratade lite och det var en sådan där blygt flörtande stämning över oss. Jag minns hur jag bokstavligen vill kyssa honom vettlös, men gjorde inte det. (Hotellets arbetare ska flörta med alla tjejer och killar men de får inte göra något med dem...) Senare när vi satt vid baren så kom han fram och pratade lite med oss då och då.
Dagen efter så såg jag inte honom på hela dagen för då var jag och mamma iväg på en båttur och när vi kom tillbaka gick vi upp och la oss vid poolen istället för havet som vanligt och helt plötsligt så står han nere vid poolkanten, vi låg ett par rader bort och han vinkade mot mig. Så jag vände mig till mamma och frågade om jag borde putta i honom i poolen och det tyckte hon så jag går bort och ger honom en kram och viskar "You're going to get wet now..." och han tittade undrande på mig, jag log lite finurligt och började putta i honom i poolen men han tog tag i mina armar och drog med mig ner i poolen. vi busade lite och sedan hoppade vi upp. Jag skrattar åt honom när jag ser hur han tittar på sina blöta kläder och skor. Han ler ett sagolikt leende mot mig och jag ger honom en kram innan vi skiljs åt. När jag lagt mig i solstolen ser jag hur han bokstavligen vrider ur sina skor.
Dagen efter frågar han mig upprepade gånger om jag vill följa med honom, två andra hotellarbetare och några andra hotell gäster till klubb Havannah men jag tackar nej för jag var faktiskt på semester med mamma och hon ville inte åka och då hade jag blivit själv eftersom han måste umgås med alla hotellgästerna. Innan Hasan ska åka så kramar han om mig och kysser mig diskret på halsen. Självklart så väcker det djuriska luster inom mig men kontrollerar mig trots att jag blir galet fnittrig. Så jag och mamma stannade kvar. Vi satt och pratade om Hasan uppe på rummet ett par timmar. Då säger jag: "Asså, jag vet att de tär hans jobb att flörta med alla tjejerna och sådär men det känns som mer än det..." varav mamma säger: "Fast, Frida, så som han är med dig är inte mot någon annan på hotellet. Det är bara inse, han är snyggaste killen på hela hotellet. Alla tjejerna är på honom hela tiden, konstans. Men så fort han har en sekund över så är han vid din sida. Hans chef skällde ut honom för att ni pratade för länge efter showen men han stannade kvar med dig i ytterligare tio minuter trots det. Och så som han ser på mig, jag har bara sett den blicken en gång innan och det är när Mats tittar på Camilla (min ingifta morbror och min moster). Frida, det är ju bara att inse att han tycker om dig. Och jag gillar honom, han är en så himla go kille. Sedan har jag faktiskt haft koll på honom nu senaste tiden för att se om han är sådan mot alla tjejer men det finns ingen som han är så med som han är med dig Frida." Fatta att det gjorde mig lycklig????!
Iaf, 24/6 kommer. Dagen innan vi ska åka hem. Ni måste förstå en sak, de arbetar 16 timmar om dygnet där nere under högsäsongen. Det enda dom gör när de är lediga är äta, sova, duscha och sådant. Men mest sova. De får inte ledigt. Hasan var ledig halva söndagen, that's it, sedan jobbade han konstant hela veckorna... Jag berättade på kvällen för honom att jag skulle åka hem dagen efter och han blev nästintill förtvivlad. Asså, killar där nere visar inte känslor på samma sätt som här. Och nej, det är inte en förutfattad mening utan Hasan har berättat det för mig. Man visar inte känslor som kan tas som en svaghet om man är en turkisk kille som lever i Turkiet. Men han såg helt förstör ut. Och då händer denna dialogen:
Hasan: Please come with me to the clubb, I can give you a bit more time there then here. Here its always "Hasan, we have to work, work, work, no time to talk, work work work." But at the clubb we get a bit more time. Please come with me.
Jag: I don't want to leave my mom and the problem stills tands that we, you and me, won't get time alone and you have to be with all the other girls and then I'm alone and I'm not comfortable with that. I'm sorry, I can't go with you.
Hasan: If you won't go then I won't go.
Jag: You can't do that, it's your job. You have to go Hasan... (Varav här blir ajg jävligt ledsen och fäller ett par tårar)
Hasan: No, there are things that are more important then work. You are more important. So if you won't go, I wont go.
Jag: What are you going to tell your boss?
Hasan: We have one night a month that we can get off. I'm going to use that tonight. For you if you stay with me?
Jag: Where do you want to meet and when?
Hasan: At the busstop, around ten. I can text you when I want you to come out. (Varav här kommer hans chef och skäller på honom för att vi har stått och pratat i över tio minuter.)
Jag: Okay, you have my number. Text me and I'll come to the busstop.
Hasan: Okay. I have to talk to my boss now. (Jag nickar och han kramar om mig innan vi går skilda vägar. Han tills in chef och jag tillbaka till mamma som sitter i baren.
Jag berättar för mamma medan vi går tillbaka till vårt hotellrum så att jag kan byta om. Mamma tycker det är helt okej och ger mig hotellnyckeln så att jag kan komma tillbaka när som. Tiden går och jag går ner i lobbyn, mina cigg var slut så tänkte att jag skulle gå och köpa cigg när jag är med Hasan. när klockan bli halv elva får jag sms om att han är där så jag skyndar ju iväg dit. Och mycket riktigt, där står han. Han har bytt om från sina jobbkläder till sina egna kläder och ser alldeles ljuvlig ut. Vi kramar om varandra länge innan han frågar vart jag vill gå och vi kommer fram till att vi ska gå hem till honom efter att jag köpt cigg. Slutar med att han köper en öl var till oss och ett paket cigg till mig, han visste exakt vilka han skulle köpa eftersom att vi hade bytt cigg några gånger för älskade de han hade.
Hemma hos honom sitter vi och pratar till klockan tre på morgonen. Under de timmarna har vi hånglat, pussats, kramat, myst, han låg i soffan med sitt huvud i mitt knä medan jag lekte med mina fingrar i hans hår och lärt känna varandra. När jag ser att klockan är tre och vet att han ska börja jobba klockan nio på morgonen så äger denna dialog rum:
Jag: Hasan, you're working all day tomorrow. Maybe I should go back to the hotell so that you can get som sleep? (Och ja, detta säger jag med tårar i ögonen och gråt i halsen.)
Hasan: No, stay here with me. Just stay here.
Jag: Hasan I can't stay here. My mom will worry and I think you need som sleep.
Hasan: Sleep here beside me then. Just stay. Don't go. I can follow you back tomorrow. I just want you to stay here.
Jag: Are you sure?
Hasan: Yes honey, I'm sure. I want you to stay honey.
Jag: Okay, I'll stay...
Och sedan tickar klockan vidare. Under kvällen har Hasan sagt saker som "Stay here with me, I can supourt you, I can tacke care of you. Stay in Turkey with me. Don't go, don't leave." och saker som "I think you could be my future wife, the future mother of my children..." och massa andra saker. Nu förstår jag att det låter konstigt för er men han är en man på 29 år och jag förstår honom. Vi hade så mycket att säga på så kort tid att vi inte hade tid med formaliteter. Om man säger så. Alltså, den natten var den bästa i mitt liv, någonsin. Vi gick och la oss vid fyra på morgonen. Vi sov helt påklädda för den delen, jag är väldigt avhållsam när det gäller sex för det är så himla intimt och visst, han hade sett hela mig redan i bikini och jag honom i bara badbyxor men det kände rätt att sova med kläder på. Jag somnade med mitt huvud på hans bröstkorg och hans armar omkring mig. Under natten vaknar jag, då har han klätt av sig och sover i kalsonger och (ja jag får lite panik på denna delen) med sockar. Tror att han bara dragit av sig allt för att han var varm eller nått. Jag ligger och tittar på honom i typ tjugo minuter och tre tankar slår mig stenhårt. 1) Jag bor i Sverige och han i Turkiet som inte ens är ett EU land(vilket gör att han inte kan resa till mig så himla enkelt). 2) Jag vill vakna bredvid honom varje morgon resten av mitt liv. 3) Jag älskar Hasan. Jag älskar honom så mycket att jag började faktiskt att fälla tårar.
Efter ett par minuter till av tittande kysser jag honom på kinden så försiktigt jag kan för att han inte ska vakna och sedan kryper jag så tätt intill honom som jag kan utan att väcka honom och då händer det där som alla drömmer om. Han vrider sig och lägger armen om mig och drar in mig sin famn och kysser baksidan utav mitt huvud. Efter det mumlar han: "This is perfect honey..." och något på turkiska... Jag somnar om efter en liten stund då jag hör honom andas tungt igen.
Jag vaknar halv nio på morgonen av att Hasan går upp ur sängen, jag frågar vart han ska och han säger att han bara ska gå på toa. Så jag tittar på honom när han går förbi och sedan när han kommer tillbaka kryper han ner jämte mig och kramar om mig medan han säger "God morning beautiful." och då hade jag gårdagens smink på mig, mitt hår var en enda röra och jag hade inte hunnit "tvätta av mig" nattens sömn så att säga... Efter en liten stund går vi upp, röker, pratar ett par minuter innan han följer mig tillbaka till hotellet. Vi går hand i hand genom ett sovande Alanya. Det är lugnt och tyst vilket är en stor kontrast mot hur ljudligt och livligt det är under dagen och på kvällar/nätter. Vi pratar om allt möjligt och när jag hittar vägen så stannar vi och kramar varandra, vi kysser varandra ett par gånger innan han går tillbaka hem för att få någon mer timmes sömn eftersom han hade fått ledigt till elva på förmiddagen.
Det är nu dagen då vi ska åka hem. Jag går upp till hotellet och stiger innanför dörren tio över nio. Mamma har precis gått upp och klätt på sig. vi går och äter frukost tillsammans och jag berättar allting. Under natten hade jag ju faktiskt lärt mig mycket och verkligen lärt känna Hasan. Vi upptäckte att vi hade samma syn på familj, samma syn på relationer, samma syn på livet, samma smak i musik, liknande intressen och liknande drömmar... För att vara två personer från helt olika världar (ekonomi, religion, kultur, språk, land, bakgrund, historia, livsupplevelser, livshändelser osv) så är vi otroligt lika. Och jag var väldigt noga med att han ALLTID skulle säga vad han tycker och tänker först för att han inte skulle kunna härma mig på något sätt vilket bara gör mig ännu säkrare på oss.
När jag och mamma ska åka hem så gör Hasan något som jag aldrig trodde han skulle våga eller ens kunna. Han står i tjugo minuter utanför hotellgrindarna med mig och mamma medan vi väntar på flygbussen. Jag lipar som en bebis, flera gånger tänker jag tanken att stanna och Hasan ber mig om och om igen att stanna men jag vet att jag inte kan stanna. när det är ca fem minuter kvar så ser jag att Hasan börjar gråta. Mitt på dagen ute bland människor, killar som han gör inte sådant. De gör bara inte det. Vi kramas om och om igen, ibland delar vi en kyss. Han riskerar alltså sitt jobb för mig. Om hans chef eller någon på hotellet som inte är hans vän hade sett något av det här så hade han blivit sparkad direkt... I Turkiet så gör man allt för att behålla sitt jobb för det är så tuff konkurrens om jobben...
Iaf, till slut kommer bussen och jag måste säga hejdå till honom. Jag kliver ombord och ser honom stå nedanför och se upp på mig. Tårarna rinner och hela min kropp skriker åt mig att resa mig upp och springa ut till honom. Jag måste hålla mammas hand för att inte göra det. Hasan börjar gå bort mot busshållplatsen där vi möttes upp kvällen innan och när bussen börjar rulla mot honom ser jag hur han stannar upp och tittar mot mig. Hans ögon är röda, hans kinder svullna och fuktiga. Han ser helt knäckt ut. Precis som jag. Jag har ett svagt minne av att mamma säger något som typ "Frida han älskar dig... Och du älskar honom. Det syns så väl."
Jag gråter hela bussresan till Antalya, gråter på planet, gråter i bilen på väg hem från Göteborg, gråter när jag kommer hem, vaknar på morgonen av att min kudde är alldeles blöt... Hasan hade innan jag åkte bett mig skaffa WA så att vi kunde hålla kontakten, det var det första jag gjorde när jag kom hem.
Det är nu 23/1-2015... sju månader sen jag såg honom senast. Sju månader sen jag lämnade Turkiet. Jag och Hasan har hållit kontakten med varandra. nu ser våra konversationer ut så här:
Jag: I miss you sweetheart...
H: I mitt you too honey, so much.
Jag: I want to be beside you.
H: I want that so much, you can't imagine how i wish for that.
Jag: I love you sweetheart, my angel.
H: I love you too my treasure
Jag: I jsut want to be with you
H: I want that mroe then anything...
osv osv osv osv...
Detta har varit ett helvete, en jävla berg-och-dalbana. Men en sak har stått helt klart för mig. Jag älskar denna mannen mer än något annat och jag kommer ALDRIG älska någon så som jag älskar honom.
Igår pratade vi och då sa han: "We have 2 choices, you have to come to Turkey or I have to go to Sweden. That's it." och han vet att ajg aldrig kommer flytta till Turkiet. Det är underbart för semester men ett helvete att bo där när man är van vid stabiliteten i Sverige plus att om jag flyttar till Turkiet kan jag inte resa hem hur jag vill men om han flyttar till Sverige så kan han resa hur han vill... Och han vill resa mycket men har inte den möjligheten i Turkiet. Men massa hinder står i vägen för vår kärlek. Men båda kämpar. Så han vet att han måste komma till Sverige. Bara att han sa det gjorde mig överlycklig. Nu sitter jag och kollar på resor till Turkiet. 14 Mars går första resan och då kommer jag förmodligen att sitta på ett plan ner till Turkiet. Sedan åker nog jag och mamma i Juni igen, om det går bra veckan jag åker i Mars och om det går bra nu i mars så ska jag och mamma bjuda in honom till Sverige. (Det är här krånglet kommer med att han inte bor i ett EU land och inte kan resa hur han vill...)
Jag har otrolig ångest över allt detta men... Samtidigt har jag aldrig varit lyckligare. Det jag och Hasan har, det känns som om vi kan gå genom eld, bestiga berg och simma över hav. Asså, det går inte att beskriva... Allt är så jävla komplicerat men innerst inne så vet jag att vi kommer fixa detta på något sätt. Vi måste fixa detta på något sätt. Så är det bara.
Men jag kommer iaf förmodligen, förhoppningsvis, kunna ha honom för mig själv en vecka i Mars innan han börjar jobba i April... För april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober och början på november så jobbar han konstant. Så mycket att det inte är lönt att åka bara för att träffa honom. Men jag och mamma kommer nog åka en vecka i Juni iaf för att jag ska kunna träffa honom men samtidigt så har vi ju lite semester också då.
Men, ni förstår inte hur mycket jag saknar Hasan, hur mycket jag älskar den här människan... Det går inte beskriva. Men jag är redo att göra nästan vad som helst för honom. Allt är kaos och allt är komplicerat men jag vet att jag älskar honom mer än något annat. Om man själv inte känt som jag så kan man omöjligen förstå och jag kan omöjligen beskriva det. Det går bara inte.
Turkiet/Sverige
Muslim/Ateist
Kultur krock
Språkbarriärer
Kunskapsbarriärer
Livskvalitets skillnad
Så mycket skiljer oss åt, men det som håller oss samman är ännu starkare.
(Mamma vill egentligen inte att jag ska åka till Turkiet ensam för händer det något så är det liksom kört. Hon tycker om Hasan jätte mycket men hon känner honom inte som jag gör eftersom att hon inte pratat med honom sen juni förra året även om jag pratat mycket om honom. Men hon låter mig åka ifall jag och Hasan bor tillsammans på hotellet, vilket vi ska göra, så att jag inte är ensam. Men hon är inte glad över att jag ska åka själv plus att jag ALDRIG åkt utomlands utan mamma vid min sida så allt det är ju helt nytt för mig med liksom och jag är så galet nervös och har en jävla ångest över allt måste jag erkänna. Men jag tänker på Hasan och då känner jag att jag vågar chansa.)
MillaJ Detta kanske du kan tycka är lite intressant att veta, så vet du vad jag pratar om när jag pratar om Hasan. ♥
Din sida är awesome! 
även om jag inte är bra på att hjälpa andra med problem så kan du alltid skriva till mig om du är ledsen, så att jag kan försöka lugna ner dig för tillfället och förhoppningsvis göra dig glad. ♥
Mugglarportalen