Life - Lupple & Medi PRS

"Eller hur. Och så blir det inte någon nedskräpning." Hon slöt ögonen.
"Det kommer bli så bra."

Hon log. " Vad har du mer för planer?" Log hon.

"Jag har inte fått planera något. Det är inte väktarens jobb. Det är alla andras jobb. Men jag vill ha något vackert." Sa hon.

Hon log. " Åh det kommer vara vackert. " Sa hon ärligt. " Det kan ju inte bli annat. " Log hon roat.

"Jag hoppas att det ens blir av. " Hon såg på henne och sjönk ner så bara huvudet stack upp.
"Åh!"

Hon log roat. " Det kommer såklart ske. " Sa hon ärligt. " Gabriels barn behöver vara äkta. " Sa hon tyst. " Liksom ni måste vara gifta. Annars får de ingen arvsrätt. " Sa hon ärligt. Log sedan. "Skönt?" Log hon.

"Jag vet men vi kanske måste gifta oss ganska snarast." Hon nickade.
"Det är så skönt. Mina leder behöver verkligen detta."

Hon log. " Låt oss återhämta oss så får vi skynda på det hela efteråt. " Log hon. " Vad bra. " Sa hon varmt.

Hon nickade och slöt ögonen.
"Vi måste bli av med det stora hotet med. Vi kan inte ha ett hot över oss. Då blir det inte bra." Sa hon och satte sig upp.

Mel ville inte säga det uppenbara. Men de skulle inte kunna bli av med det. Inte än. De hade blivit helt besegrade.