Life - Lupple & Medi PRS

Hon tog sig till Frej och kramade om honom försiktigt.
"Tack för allt Frej. Du är så stark." Viskade hon mjukt.

Frej såg dem båda och drog med tassen mot golvet. Ned. Han ville ner. Här kunde han inte bara ligga. Mel smekte honom över öronen. " Du kan inte gå någonstans." Viskade hon mjukt. "Du måste vara kvar här." Sa hon medlidsamt.

"Hur kan du förstå honom så bra? Jusste du är varg." Hon suckade och log.
"Ska jag hämta en borste? Så kan jag borsta din päls? Det kanske kan vara skönt just nu."

Mel flinade lite. " Jag är varg." Log hon och Frej gnydde tyst. " Nej du kan inte gå dit heller. Han måste också vila." Viskade hon mjukt och Frej la ned huvudet på tassen med sorgsen blick. " Det skulle han nog gilla. " Log hon mot Olivia.

"Då ska jag hämta den." Hon reste sig och hämtade en borste och satte sig.
"Jag sak bara göra lite. Stöter jag på en tova låter jag den vara tills du är helt läkt." Sa hon och började borsta.

Frej slöt ögonen och hummade lågt av hennes borste. Och så somnade han om. " Mel såg på Olivia. " Fortsätt lite till sen kan du sluta. " Viskade hon.

Hon borstade försiktigt och sedan började hon istället klappa innan hon slutade helt.
"Sov gott...."

Mel såg på henne och log mjukt. " Hur mår du egentligen?" Frågade hon.

"Jag mår bra. Är lite trött bara. Men jag tror det är för roten jag fick tidigare..." Viskade hon tyst innan hon sträckte på sig.

Mel nickade sakta och såg Sammy komma in igen och såg på de utslagna. De var många skadade. Han tog något varv runt rummet. " De som kommer behöva längst tid är Gabriel och Frej. Resten kommer vara uppe redan under natten. " Sa han med ett lättat leende.