Life - Lupple & Medi PRS

Hon tog hans hand och visade allt hon läst.
"Det kommer de. Jag är svintrött. Kan jag få sova över?" Viskade hon och gäspade stort. Smekte hans kind.
"Jag kommer att vara med er och dricka. Vi ska få en riktig läkare att ta vårt bod så det går rätt till."

Gabriel suckade. "Vi kommer behöva ge blod varje dag i en månad innan fullmånen så att det ska räcka. Barnen, alla barn behöver det. Vi andra kommer bara dricka teet. " Viskade han och smekte hennes kind. " Absolut, men jag behöver sova ute. Be om ursäkt till min flock, jag var lite väl hård mot dem. Men mitt hem är ditt. "Viskade han.

"Men här står det bara att ge en gång i månaden räcker. En påse borde räcka eller en halv. Det ska bara målas ett märke i pannan." Hon kysste honom.
"Bra då snor jag din säng min älskade." Hon smekte hans kind.

Han nickade sakta. "Men dåså. Då kan vi bara skära upp handen och låta det sippra ned i en skål. " Sa han och ryckte på axlarna. " Det får jobbet gjort. "Log han och nickade. Besvarade hennes kyss. " Sno den du. "Log han och smekte hennes midja innan han tog sig ut på trappan, skiftade form och sprang iväg.

"Gabriel inte skära. jag måse göra det varje månad. Jag har ingen lust att skära i handen varje månad." Hon smekte hans kind innan hon smet upp och lade sig bland hans mjuka lakan och somnade.

Nehe, inte skära. Nej det är klart, hon läker inte som han. Han tog sig till sin grotta och nickade åt flocken som gick runt där, som människor. Förvirrade. Vid hans nick förvandlades dem alla till vargar och kröp ihop intill honom och han somnade som också dem gjorde.

När morgonen kom så kom Olivia ner, öppnade dörren och såg ut över byn.
När hon sträckt på sig vände hon sig för att laga till frukost och ställde sig vid köet för att arbeta.

Solens strålar väckte honom och han fann Sammy ligga tryckt mot honom. Ja dem alla gjorde det. Han ville inte direkt väcka dem när de äntligen fick ordentligt med sömn.

Olivia hade tagit med sig frukost ut till trappan och satt nu och såg på de små husen medan hon åt av de rostade bröden och drack av mjölken. Hon ville inte ropa på någon och satt helt tyst och lyssnade på de kvittrande fåglarna.

Rose var uppe och sprang och när hon fick syn på Olivia sprang hon snabbt fram och log stort. "Kom kom, jag ska visa. "Viskade hon och tog hennes arm och drog lätt i den. " Men du måste smyga och vara tyst. "Fortsatte hon lika viskande. Alla barn var tysta, de som var vakna de liksom smög omkring.