wolfy & rollspelare prs

Då han var tillbaka från sin lilla promenad styrde han genast stegen mot Cleos rum. Han upplevde inte att han lyckats skaka av sig alla konstiga känslor från axlarna men någon nytta hoppades han ändå på att den friska luften gjort.

Cleo hade somnat i soffan under tiden han varit iväg då hon fortfarande var trött och hade koncentrationsförmågan som ett barn. Hon öppnade långsamt ögonen när hon hörde steg utanför och rynkade på pannan.
"Hallå?" gnällde hon, var osäker på ifall det var Jonathan eller någon som Ben.

Halvvägs uppför trappan stannade han upp för att vända sig om och gå ut till vardagsrummet istället.
”Varför sover du här?” frågade han förvånat och la sig halvt ner bredvid henne i soffan, trots att det blev lite trångt och trots att soffan var för liten för att han skulle kunna sträcka på sig.

Cleo la sig över honom istället så att de både skulle få plats. Hon slöt ögonen och kliade sig sömnigt på kinden.
"Du gick iväg så jag vaknade, sen hitta jag dig inte och jag orkade inte gå upp igen." sade hon tyst och kurade in sig i hans famn. Hon blev verkligen som ett litet barn när hon var sömnig.

Han skakade lite på huvudet åt henne, han hade inte trott att hon skulle vakna av att han gick iväg.
”Hjärtat då,” mumlade han och strök handen över hennes huvud, ”sov nu. Jag är inte på väg någonstans igen.”

"Jag hade en mardröm också..." sade hon tyst och la täcket över dem båda. Hon kysste mjukt hans bröstkrog och slöt ögonen i några sekunder. "Lovar du mig att du inte kommer lämna mig?" frågade hon sedan osäkert.

”En mardröm?” upprepade han då han ville att hon skulle förtydliga det hela lite. Nu ångrade han sig att han försvunnit iväg. Inte för att han kunnat förutspå vad som skulle hända men han hade kunnat ge henne trygghet. Nu kunde han inte spola tillbaka i tiden heller vilket faktiskt var ganska förargligt. ”Jag lovar,” tillade han sedan och gav henne en kram.

"Du lämnade mig i drömmen och jag blev så ledsen att jag blev som Ben..." sade hon tyst och kollade på honom med en osäker blick. Hon visste inte alls vilken reaktion hon skulle få, vilket gjorde henne väldigt osäker.

”Va?” Jonathan slog mentalt till sig själv, hittade han verkligen inte på något vettigare att säga? ”För det första så är och kommer du inte att bli som Ben, för det andra så.. förlåt.” Han såg skuldmedvetet på henne. ”Jag vill inte att du någonsin ska tänka tanken om att jag skulle lämna dig, okej? Det kommer inte att hända. Du är fast med mig oavsett om du vill eller ej.”

Cleo smekte hans kinder och log svagt. Hon kysste hans kind några gånger och slöt ögonen en lång stund innan hon nickade lite.
"Du lovade mig så jag vet." sade hon tyst och log smått. Hon ville verkligen se sig själv med honom under en lång period men vågade inte tänka så långt fram.