PRS(Dragon Fantasy)

Ina såg på honom, "Din mor...." mumlar hon men avslutar inte meningen. Inte nu kunde de tala, efter bröllopet kunde hon fråga.
"Det låter inte kul." mumlade hon tillslut.

Ian hade kommit till staden och in till juveleraren. Efter ett tag var han tillbaka nu med ringarna i fickan.

Stefan såg medlidande på henne. "Jag är ledsen att det ska vara så...Finns det något jag kan göra?" undrade han mjukt.

Selina var påväg in igen från trädgården då plötsligt en hans las om hennes mun och drog henne bakåt. "Äntligen har jag dig" andades en röst i hennes öra, mannens röst, han som kidnappat henne. Hon stelnade till och försökte ta sig loss men han drog henne in bland några buskar och puttade ner henne på marken, närmade sig henne hotfullt och händerna rörde sig mot hennes knappar i kläderna.
"Nej..Nej...!". Hennes röst var hög och gäll av ren och skär skräck och hon försökte krypa undan.

Ian skulle svara men det var då hon hörde det, hörde skriket då fönstret deras var öppet.
"Selina." skrek hon och sprang fram till fönstret. Under dem var en våning och den ledde ut mot trädgården.
"Hon är i fara." sa hon och sedan gjorde hon något som säkert skulle få Stefan att stoppa henne. Hon tog sig ut genom fönstret och klättrade snabbt ner längst murgrönan, föll hon skulle hon bryta nacken av sig men hon klarade det och sprang till ljudet.
Där såg hon dem, mannen som försökte våldta Selina.
"Nej." morrade Ina nu med svarta hotfulla ögon och med dragen kniv. Med vitt nattlinne och utsläppt hår såg hon ut som en hämndens ängel. Mannen skrattade han trodde han hade fått två. Men Ina hoppade på honom med kniven höjd mot hans hjärta. Men mannen reagerade snabbt och försökte komma över henne få bort kniven. En kamp på liv och död började, det var märkligt nog en ganska jämn kamp.

Ian var på borggården och det var inte med en gång han hörde det. Men snart hördes inte bara skriket utan mer ljud. Han och soldater sprang för att se vad det var.

Stefan stelnade av skriket och såg sedan efter Ina. "Nej! Ina du kan skada dig!". Men han insåg att han inte kunde spilla någon tid utan rusade ut ur rummet mot dörren där nere. Han kom tillslut fram och han blev rasande av det han såg. "Din jävel" fick han fram innan han drog undan Ina och hoppade sedan på mannen. Han var starkare än honom så snart var han över och gav honom slag på slag.

Selina kröp ihop och la armarna om sig själv då han lyckats få upp en del av klänningen. Hon darrade och tysta tårar rann längs kinderna.

"Nej." skrek Ian med besvikelse.
"Jag vill ta hans liv." sa hon med glöd i blicken som inte var hennes då Stefan drog bort henne. För Selina, för sig själv och för alla kvinnor som råkat ut för det hon gjort, sådana män.

Ian kom fram men tog hand om Selina istället.
"Min älskade, så ja." sa han lugnande och höll om henne i sin skyddande famn.

Stefan slog än mannen som var blodig och knappt nu orkade göra motstånd. "Nej, jag ska döda honom" morrade han och hans ansikte var mörkt av ilska.

Selina kröp ihop ännu mer och begrqvde ansiktet mot hans bröstkorg för att slippa se något. "Han...han" stammade hon snyftanded.

"Män som honom borde snöpas." sa hon med glöd men två soldater tog tag i henne. De ansåg att detta var Stefans kamp, inte hennes och hur mycket hon än svor och sparkade kom hon inte loss.

"Såja." sa Ian och lyfte upp henne i sin famn och bar bort henne för att hon skulle slippa se och höra.

"Jag gav dig en chans din jävel! Och såhät slösade du bort den" morrade Stefan till mannen. Dåvslog det honom, det här var hans fel...Hade han bara låst in mannen hade det aldrig hänt.

Selina snyftade tystare då de kom en bit ifrån. "Förlåt mig för igår...Jag borde vara glad att du bryr dig om min ära; mumlade hon plötsligt.

"Stefan, sluta, gör slut på hans lidande." sa Ina då hon lugnade sig. Vakterna höll i henne än nästan rädd, vad var hon för en kvinna?

Ian såg på henne. "Du tänk inte mer på det, jag älskar dig." sa han ömt och bar henne genom slottet.

Stefan nickade sakta och tog upp kniven Ina tappat. Utan att tveka så körde han den rätt i mannens hjärta innan han sjönk ihop. "Det här är mitt fel" mumlade han. "Om jag bara inte gett honom en andra chans hade det här aldrig hänt...".

Selins blundade men var lite mer lugn då hon varken hörde eller såg något nu. "Jag älskar dig med" mumlade hon. Selina öppnade tillslut ögonen och såg upp på Ian, lite av skräcken var kvar.