Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Jenny (kvinnan Niel pratat med dagen innan) kom in.
"Hej Niel!" log hon vänligt och drog på förklädet innan hon började arbeta med sitt. "Jenny!" mumlade Niel med en nick.

Mona tittade upp då hon hörde ett nytt namn. Hon tänkte precis hälsa på kvinnan då smeden kom igen och studerade hennes arbete. "Det är vackert" sa han efter en stund och lyfte upp svärdet som det nu var snirklande mönster och målningar över. "Min kund kommer bli nöjd". Han log mot henne. "Du är duktig, kom och hämta din nästa uppgift".

"Så känner du nya flickan?" frågade Jenny.

Mona följde efter och fick sin nästa uppgift, en liten dolk. Hon satte sig vid sin bänk igen och började.

Niel nickade och log. "Ja, rätt väl faktiskt."

Mona hörde Niel igen och såg upp och log mot honom. Hon fortsatte arbeta. Och när hon var klar strök hon med fingrarna längs skaftet och flatsidan av dolken tills hon kom fram till spetsen. Hon märkte knappt att hon råkade skära sig lite på fingrarna då smeden kom tillbaka. "Redan färdig?". Han tog dolken och hon reste sig upp och följde efter. In till ett rum med massa ofärdiga vapen.
Smeden tog fram ännu en dolk då han plötsligt gick fram till henne och smekte hennes kind. "Du är duktig Mona...väldigt duktig...". Hon drog sig snabbt undan och vände sig om för att skynda sig ut.

Niel visslade tyst på en visa medan han smidde svärden och dolkarna. En svettdroppe rann nerför hans panna och ett svalt finger drog bort den. Niel såg förvånat upp och fann Jenny framför sig. "Det är varmt!" skrattade hon lätt och fortsatte jobba som ingenting. Niel ryckte på axlarna och fortsatte med sitt.

Smeden tog tag i hennes arm och drog henne tillbaka. "Gå inte". Han lät bestämd och dominant. Han böjde sig fram och tryckte sina läppar mot hennes hals. "Ett ord om det här till Niel, och jag avskedar honom och dig" hotade han medan Mona stelnade till och slutade andas.

Niel arbetade flitigt och gick snart till förrådet där smeden befann sig för att visa upp sitt verk. "Duger det här herrn?" sa han.

Smeden hade äntligen släppt Mona då Niel kom in. Han gav henne en varnande blick så att hon inte skulle säga något och studerade Niels arbete. "Det är bra".
Mona tittade ner i marken och knöt hårt sina händer för att inte säga något. Hon tog dolken hon skulle arbeta med och gick ut ur rummet.