De utvalda

Eletha log och kramade om honom, hon hade saknat det så. Sedan nickade hon åter med en suck, "Ja, vi måste det." sa hon och började packa ihop sakerna i väskorna.

Han började packa ihop sina saker och drog sin mantel över axlarna. "Jag föreslår att vi inte äter utan sticker direkt".

"Låter mer än utmärkt." sa Eletha och rös åt tanken åt maten. Hon satte på sig manteln och drog på sig vantar och tog sedan väskorna och gick ner.

Ethan drog också på sig sina vantar och drog upp luvan på manteln. Han gick ner och slängde åt de några få mynt och gick sedan ut.
Stallpojken kom med deras hästar som såg starka och friska ut. "Hej Elpir" log Ethan och svingade sig upp på hästen.

"Tack för du skött dem väl." sa Eletha leende till pojken och gav honom några mynt innan hon satte upp och smekte Moriers hand innan de satte därifrån.

Ethan hade saknat att rida. Han älskade verkligen att flyga fram på Elpirs rygg, även om det var snöigt och kallt. "Tur att stormen är över". Han red på en stund till. "Hur långt är det kvar till lorden? Vi har ridit i flera veckor".

"Två dagsritter ungefär." sa Eletha fundersamt, hon trodde det, "Det var länge sedan jag var där." sa hon tveksamt och gillade inte uppgiften framför dem.

"Skönt, då är det snart överstökat" sa Ethan. Han ville inte döda någon mer...Men de var tvungna. Han red på och vinden piskade honom i ansiktet med snö och iskall vind.

Eletha nickade, "Jag dödar, inte du okej?" sa hon allvarligt och såg på honom, hon var van, inte han. Han hade knappt skadat någon.

Ethan såg ner i Elpirs man en stund, han ville inte döda, men Eletha borde itne heller göra det. "Okej" sa han tillslut och tittade upp på henne.