(PRS) mellan Dragon Fantasy & Scorpius-Hyperion-Malfoy

"Jo, jag blev glad för den, vem skulle inte bli glad för en sådan sak?" ler hon lite, och nickar smått frånvarande och undrar hur det går för Thane och Scorpius, "Passar det? I dessa tider?" sa hon oförstående.

"Inget..inget som du ska oroa dig över." säger Daphne med ett litet leende som kanske inte är helt uta oro och hon lägger sin hand ovanpå Solaras, som hon själv behöver tröst.

Solara nickar men märker att något är fel och knäpper sina hand i Daphnes och ler lite svagt mot henne, för vad mer skulle hon kunna göra för henne?

Thane kommer hem efter ett tag, han ser helt förstörd ut, antagligen från vad han har fått göra för sin kusin, men det var inget han ångrade, inte alls.Han skulle aldrig erkänna hur hemskt han kände sig när fick se Scorpius min efter han hade dödat alla Potters i Scorpius ställe. Thane hade låtit Albus dö sist, det kanske inte var en bra sak att göra men han hade velat ge dom lite mer tid. Han går snabbt och tyst till sitt rum och byter om innan han lägger sig ner och stirrar i taket.

Solara ser efter honom och ger honom lite tid innan hon knackar mjukt på hans dörr. Hon älskade honom så och ville försöka om än bara vara där för honom om han nu tillät det.

Thane svarar inte utan ser bara på taket, han rör sig knappt och bara andas tungt som han försöker att inte gråta, vilket han så klart aldrig gjorde,eller rättare sagt, aldrig skulle erkänna att han någonsin har gjort.

Solara kliver ändå in tyst i det mörka rummet och stänger dörren om sig innan hon tyst går fram till hans sida. Han såg hemsk det var verkligen jobbigt att se honom så och tyst tar hon hans hand.

Han säger ingenting utan bara kramar hennes hand hårt och ger ifrån sig en hög suck. Thane ser ut som han är tårögd och nära att brista, han var inte så stark och kall som han trodde att han var.

Hon lägger sig vid honom, ord behövdes inte här och hon lägger armarna om honom i en kram. Han var nära att fälla tårar, helt förståelig enligt henne och sakta drar hon handen tröstande över hans rygg.

"Det är klart..jag tog hand om det..- jag kunde inte låta honom göra det själv..jag bara kunde inte, snälla hata mig inte för det.." mumlar han och kramar henne hårt.