När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai visste inte vad han skulle göra, han hade aldrig sett Xenia så här. Han ville släppa henne men han vågade inte, han visste inte vad hon skulle göra då.
"shhhhy, det är okej" sa Fai och vaggade dem fram och till aka

Långsamt, långsamt, började Fais ord tränga in till henne och bilden av mannen trängdes bort och hon befann sig åter i Fais trygga Famn.
Hon började att andas lugnare och slappna av. Och snart började tårarn rinna tyst längst kinderna, hon kännde sig helt slut och orkade inte hålla tillbaka dem längre.

Fai såg ner på Xenia
"det är okej, släpp ut det" sa han och höll om henne, hon behövde lätta på trycket efter att ha hållit det inne så länge och han ville att hon skulle må bättre

Xenia lät tårarna sakta rinna ner för kinden och slöt tillsist ögonen. Hon var helt slut och hos Fai kännde hon sig trygg. Tillsist somnade hon, med huvudet lutat mot Fai och hanns armar om sig.

Fai såg på Xenia och reste sig upp med henne i sin famn och han gick mot sovrummet och la henne i sängen och bäddade om henne. hon såg så skör ut och han var orolig för henne. han strök henne över håret och satte sig sedan i soffan och läste en bok

Xenia var helt utslagen, allt hon hade gått igenom de senaste timmarna och det lugnande hon hade fått gjorde henne helt försvarslös.
Hon sov en lång, djup och drömmlös sömn.

Fai släppte boken med blicken och tänkte på alla gånger han klagat inför Xenia och nu kände han sig så elak, han hade lyckats stänga inne så mkt men inte alltid och under alla år hade hon aldrig sagt något, han kände sig så elak

( YAY Du är tillbaka C: )

Xenia började drömma, hon började röra sig oroligt. Hon var åter den lilla försvarslösa flicka hon en gång varit. Framför henne stod mannen med staven riktad mot henne, ett desperat skrik kom ur hennes mun och hon vaknade kallsvettig och såg skrämt upp på Fai.

( Ska sova nu :C men hörs imorgon ♥ ska åka med Ålandsbåten i morgon C: )

(japp jag är tbx och tack för sms:et ♥ )

Fai ryckte till när Xenia skrek och han var snart vid hennes sida och drog in henne i en omfamning
"Det är ingen fara, jag är här oroa dig inte" sa han lugnande, han var orolig för henne men han ville inte visa
det och göra henne oroligare

(Natit natti söta du ♥ ja det gör vi säkert ha så kul ♥ )

( Ingen orsak fina du C: ♥ )

Xenia kröp tätt intill Fai och darrade av skräck. Xenia var inte direkt för vad som skulle hända om hon mötte mannen idag, hon visste att hon skulle klara av honom så lätt som ingenting. Nej, det var den lilla flickans rädsla, den som hon hade förträngt i alla år. "Fai, få det att försvinna" kved hon ynkligt och kände att tårarna började rinna igen. Hon hatade det här, hon hade alltid satt en ära i att aldrig vara rädd, inte visa det åtmindstone och så händer det här. Hon avskydde det, men kunde inte göra något åt det.